Return to Recent Changes
| Changes made to dialektl/0736 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.3 | 1310 | 1251 = 95% | 1 = 0% | 58 = 4% | |
| 1.4 | 1302 | 1251 = 96% | 13 = 1% | 38 = 3% | |
<poem>de flesta landskaper. Pluralis <i>svaler,</i> men i
Dalamålet heter <i>svali</i> i plur. <i>svalir. Svali,</i> m.
G.; <i>svåla,</i> m. id. Jtl. Deraf <i>lóftis-svala,</i>
utbyggnad på loftet, der uppgången) är. Fl.
(Ingo). Fn. <i>lopt-svalir,</i> f. pl. (Fornmanna sö-
gur
sögur 6, 270); 4) förstuga, yttemim, främsta
öppna delen af en byggnad; deraf <i>fägus-svale,</i>
m. fähus-svale. Sdm., <i>källar-svale,</i> m. ned-
gång
nedgång eller ingång till källaren. Svea-, Götal.;
<i>källar-svala,</i> Fl. (Pargas); <i>svalu</i> el. <i>svölu,</i> f.
förstuga till en badstuga (kölna); <i>bastu-svalu,</i>
f. Vb.; <i>port-svale,</i> m. Sdm.; 5) loft på en
bod. Sm. (Östra h.); 6) utbygge, skjul att
förvara säd, halm; lider. Vl.; deraf
<i>halm-sva-
la,halm-svala, kolla-svala</i> (kornladusvalc). (kornladusvale). Hs.; 7) hem-
ligt
hemligt hus. Vl., vg. <i>Svalä,</i> m id. G.; deraf
<i>sva-
lasvala sej,</i> v. r. 1 kasta sitt vatten. S. Sk. Fsv.
<i>svali</i> el. <i>svale,</i> m. a) svalka. Sv. Pr. K. f.
76. S.S. 3, 182. S.F.S. 6, 266. S. Bern.
f. 101. Cod. A. 27, f. 230 v.; b) vederqvic-
kelse.
vederqvickelse. S.F.S. 2, 1 h. Hj Birg. Upp. 6, 39;
c) svale, utbyggnad på öfre delen af ett hus.
Biærk. R. Skaft. 2168. Valentin, s. 49. Alex.
4633; fn. <i>svali,</i> m. kylighet; <i>svalir, svalar,</i> f.
pl. svale; d. <i>svale,</i> m. a) sval luft; b) svale
(nästan föråldr.); n. <i>svale, svol,</i> f. svale.
<sc>Svalet</sc>, adj. n. svalt, kyligt. Kl.
<sc>Svalke,</sc> m. svalka. Svea-, Götal. Fsv.
<i>svalke,</i> m. id. S.S. 2, 141.
<sc>Svalku</sc> (n. <i>svalkut,</i> uttal, <i>schvalku,
schval-kut)
schvalkut</i>) adj. sval, kylig. Vb. (Löfånger, Nysätra,
Burträsk).
<sc>Svalm</sc> (el. <i>svallm</i>), m. qvalm, qväfvande
hetta, t. ex. i ett rum. Sk. (Ox.). D. d.
<i>svalm,</i> m. a) qväfvande het luft om sommaren;
Ta)
b) varm ånga; e)c) rök och låga som står ut ur
en ugn; <i>svalm,</i> adj. qväfvande het; om luften;
deraf <i>svalme, svolme,</i> v. imp. blåsa med hetta,
blåsa värme (Mlb., DL. 572, 576); n. <i>svæla,</i>
f. rök och qvalmig luft i ett hus; lett. <i>swals,</i>
m. <i>swallu,</i> f. ånga; ns. <i>swalk,</i> m. ånga; lapp.
<i>suwol,</i> rök och imma i bergen af stark som-
marhetta.
sommarhetta. Ordet hörer troligen hit och är lå-
nadt
lånadt af nordiska tungan.
<sc>Svalnas,</sc> v. d. 1 blifva sval, svalna. Sm.
<sc>Sval-vuren,</sc> adj. något kylig; om luften.
<i>Sval-vu<b>l</b>en,</i> id. Nk.
<sc>Svuled,</sc> adj. qvalmig, qväfvande het; om
luft. Sk. (Ox.). <i>Svälled,</i> adj. id. "Hästana
ble svetta, för dä ä så svälled". Sk. (Bjäre,
Onsjö, Frosta). E. <i>sweltry,</i> döfvande het, qval-
mig;
qvalmig; <i>to swelter,</i> svimma af hetta; nht. <i>schwül;</i>
holl. <i>zwoel,</i> qvalmig; ns. <i>swol,</i> id.</poem>
* SVILLA (impf. <i>svall,</i> pl. <i>svullum,</i> sup. <i>svollit</i>),
v. n. svälla, höja sig? Att detta starka verb i
allra äldsta tider funnits i vårt språk, ådagaläg-
ges
ådagalägges uppenbarligen genom nedan upptagna ättlin-
gar
ättlingar ur våra munarter. I riksspråket hafva vi
deraf <i>svall,</i> n. <i>svalla,</i> v. n. <i>svallande, svall-gång,</i>
m. <i>svallig,</i> adj. <i>svall-is,</i> m. <i>svall-kött,</i> n. <i>svall-våg.</i>
f. <i>svullen, svulna, svulst,</i> m. fl. Jfr fht. <i>suillan</i>
el. <i>suellan (sual, suullumes, suollaner),</i> svälla;
ns. <i>swillen;</i> fe. <i>svillan</i> el. <i>svëllan (sveall, svul-
lon,
svullon, svollen); </i> mholl. <i>swillen</i> el. <i>swellen;</i> holl.
<i>zwellen;</i> nht. <i>schwellen;</i> nyfris. <i>swille</i> (Hett.);
wang. <i>swill,</i> id.; moes. <i>uf-svalleins</i>, f. upp-
blåsthet,
uppblåsthet, högmod. I äldsta danska tungan har
verbet troligen äfven haft stark böjning; jfr d.d.d.
d. <i>svaller, svallered,</i> adj. om bakadt siktebröd,
hvars yta höjt sig i bublor; <i>sväls,</i> uppblåsthet
väderstinnhet i magen.
<poem>Svill, f. underlagsbjelke, understa stocken i
väggarne af trähus; fotträ, syll. N. G. dls.
<i>Svin,Svill, svyll,</i> Ul,; <i>syll</i> (pl. <i>syllur</i>), Ö. Dl.; <i>sill,</i>
Dl. (Rättvik); <i>sull, söll,</i> Sk.; <i>sull,</i> Nk.; <i>söll</i>
Vg.; <i>sylla,</i> Kl., hl. Öfverallt f. I Småland
betyder <i>syll,</i> f. 1) fotträ i ett hus; 2) hvarje
uppskrädt <i>(syllslaget</i>) timmerträ, som är färdigt
till begagnande i ett hus. <i>Syll,</i> t. bräde, Vb.;
<i>sill,</i> f. id. Nb. (Jfr grav syll, <i>syll, späis-sill</i>). Fsv.
<i>syll,</i> f. syll. VGL. ÖGL. Sm. Kb.; <i>syll,</i> n. Ivan
4549; n. <i>svill, syld;</i> fe. <i>syl;</i> d. <i>syll;</i> d. d.
<i>syld, syll,</i> id.; ns. <i>sull,</i> dörrtröskel (B.W.B.
4, 1093); e. <i>sill,</i> id.; skot. <i>sill,</i> golfbjelke; fht.
<i>suelli,</i> n. tröskel; mht. <i>swelle,</i> n. & f.; nht.
<i>schwelle,</i> f.; d. d. (Slesvik) <i>dörr-syll;</i> lit
<i>swe-
lisswélis</i> el. <i>szwélis,</i> m. (lånadt från tyskan); lapp.
<i>sälma, själma,</i> id.; swz. <i>ge-schwell,</i> n. under-
lagsbjelke
underlagsbjelke i trähus (Stalder 2, 362). <i>Svill, syll,</i>
betyder egentligen: det, som hafver,häfver, höjer sig;
grund, grundval.
<sc>Fot-syll,</sc> f. fotträ, nedersta syllen i ett
hus. <i>Jord syll,</i> f. <i>jord-trä,</i> n. id. Sm.
<sc>Gavel-syll,</sc> f. fotträ i gafveln af ett hus.
G. (Atlingbo).
<sc>Grav-syll,</sc> s. <i>gräva.</i>
<sc>Järn-vägs-syll,</sc> f. bottenstoek under ske-
norna
skenorna på en järnväg. Götal. Nytt ord.
<sc>Krans syll,</sc> f. en trekantig syll, som fästes
vid väggbandet (öfversta syllen i ett hus) och
mot hvilken läktet hvilar. Nyttjas på bättre
boningshus och svarar mot <i>vågbord,</i> n. på säm-
re
sämre hus med torftak. Sm.
<sc>Späis-sill,</sc> f. spisbräde. Nb. (Ö. C).C.). Jfr
<i>grav-syll.</i>
<sc>Svilla-foder,</sc> n. det trä, som ligger pi
syllen och hvarpå följa plankor. N. G.
<sc>Sylla,</sc> v. a. o. n. 1 lägga grundstenar un-
der
under fotträet. "Huset ä så dållit sylladt öpp".ópp".
S. Sk. D. d. <i>sylle</i> el. <i>sylde.</i>
<sc>Sylla-sten</sc> <i>(syla-sten, sul-sten, sölla-sten),</i> m.
sten under fotträna af en byggnad. S. Sk. D.
<i>syldsten;</i> d. d. <i>sylsten, sylle-sten.</i>
<sc>Syll-mur,</sc> m. mur under foträna af en bygg-
nad.
byggnad. Sdm. (Ö. Rek.). N. <i>svillmur.</i> Jfr <i>tomtning.</i>
<sc>Syll-slagen,</sc> adj. uppskrädd; om timmer-
trä,
timmerträ, som är färdigt till begagnaude i ett hus. Sm.
<sc>Syll-stókk</sc> (pl.-<i>ar</i>), m. underlagsbjelke un-
der
under ett hus. Vb. Fn, <i>syllustokkr,</i> m.; d. d.
<i>syll-stykke.</i>
<sc>Syll-timmer,</sc> n. bjelkar, som läggas på sten-
foten
stenfoten af ett hus. Kl.
<sc>Ut-skótts-syll,</sc> f. en utöfver den neder-
sta
nedersta utskjutande syll för att bovara denna för
röta. Brukas nu sällan och aldrig på
boningshus. Sm.
<sc>Vak-syll,</sc> f. hjelpsyn eller skyddsyll, som
sättes under ett hus att bevara fotsyllen. Jfr.
<i>var</i> 1.
<sc>Våa-verka-syll,</sc> s. <i>våde.</i>
<sc>Swälla</sc> (pr. <i>swäll,</i> pl. <i>swällum,</i> ipf. <i>swall,</i>
pl. <i>swullum,</i> sup. swulliđ), v. n. svälla. Dl.
<i>Svälla</i> (pr. <i>sväldur,</i> pl. <i>svälle,</i> ipf. <i>svall,</i> pl.
<i>sullu,</i> sup. <i>sulli</i>), G.; <i>svälle (svall, svölle),</i> N.
Åra.;
Åm.; <i>sväll (svall, svölli),</i> Vb, (Ume, Löfånger),
Nb. (Cal.); <i>sväll (svall, svulle),</i> Vb. (Bygde);
<i>sväll (svall, svöllä),</i> Vb. (Skellefte); <i>sväll (sväld,
solli),</i> id. Fl. (öb.). I allmänna språket bru-
käa
brukas p. p. <i>svullen,</i> sup. <i>svullit.</i> Med svag </poem>