Return to Recent Changes
| Changes made to enbok/0162 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 178 | 174 = 98% | 0 = 0% | 4 = 2% | |
| 1.2 | 184 | 174 = 95% | 2 = 1% | 8 = 4% | |
162
EN BOK<chapter name="Att vara sig själv">
<h2><small>ATT VARA SIG SJÄLV.</small></h2>
Det är ganska krångligt i ett samhälle att vara
sig själv. Min ställning bjuder mig att gå klädd i
sida mörka kläder med sidenfoder och en hatt,
vars dyrbarhet endast överträffas av den värdighet,
med vilken jag bär den, en krage som en
fabriksskorsten, och en cigarr av hittills okänd dyrbarhet
i mungipan, oaktat jag personligen icke alisalls sätter
värde på världsliga ting. Jag söker odla min själ
och ge tusan i yttre åthävor, då jag kan komma åt.
Men häromdagen var jag på middag hos
generalkonsul Schnitzel. Han var älskvärdheten
själv och mötte mig i tamburen och räckte mig
båda händerna och sade:
— Herr redakter, det var micket älskvärd av
er att komme till vår lille middag! Var no sig
själv, herr redakter, alldeles som i Krisslehamn —
känn er som medlem av vår ringe familj!
Jag kände en varm ström välla genom mitt
bröst. Fast det var frackmiddag med Nichan och
Medjidie och Cambodja och en och annan kråsnål
i briljanter skulle jag få vara mig själv.
Alltså: