Return to Recent Changes
| Changes made to enbok/0190 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 290 | 286 = 99% | 3 = 1% | 1 = 0% | |
| 1.2 | 287 | 286 = 100% | 0 = 0% | 1 = 0% | |
190
EN BOKVi hade fått en ny postjakt, som vi kallade Snabben,
för hon seglade bidevind så bra, När andra hade
alla rev inne, behövde vi inte ta ner en klut,
så styv var hon med sin tackjärnsballast. Jesses,
vad vi seglade! Ibland låg hon över, så
lantern-brädena
lanternbrädena tog vattnet och pojkarna roade sig med
att springa oppför masten en bit. Nå, det hör
inte hit, men trevligt var det. Ja, grisen, ja! När
vi korn utanför Loskäret, länsade jag min stora
matsäckskorg och stuvade in grisen där, för
matsäckskorgarna brydde vaktmästarn sig inte om att
snoka i. Men orolig var jag att grisen inte skulle
hålla sej tyst, medan de voro nere hos oss. Svåger
min, Janson, som var med på jakten, var en
spefågel och ställde alltid till rackartyg, när han kom åt.
Nå, vaktmästarn kom ned och rörde om i grejorna
och hittade ingenting förstås och skulle gå i land.
Men just som de kommit opp på däck och jag var
lugn igen, ropade Janson: — Kom ner igen och ta
en sup, den som vill ha!
De kommo ner förstås, och Janson plockade
fram buteljen och glas och drog fram min
matsäckskorg med grisen i och ställde opp trakteringen
på den och sa: — Inte har ni vä! brådare, än att
ni kan slå er ner och prata ett slag.
Jag kunde ju inte göra en min, men jag svor
på att Janson skulle ha igen'et vid ett tillfälle.
Där satt di och pratade och Janson flatgrinade
mej mitt opp i ansiktet och drog på med sina
lögnhistorier, och det blev både en och två och
tre supar. Men det var precis, som om grisen
skulle ha känt något ansvar, för han låg, som om