Return to Recent Changes
| Changes made to engzorn/0026 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 234 | 229 = 98% | 3 = 1% | 2 = 1% | |
| 1.2 | 231 | 229 = 99% | 0 = 0% | 2 = 1% | |
28
ALBERT ENGSTRÖMsjökorten voro praktiskt, och icke endast i teorien,
korrekta.
»Seglar jag riktigt och rigoröst noga efter kortet
och ändå kommer på grund, får sjökarteverket betala
fiolerna.»
Det påstås att han upptäckt åtminstone två nya
grund och sålunda gjort korten rikare och mera
pålitliga. Han ville helst sitta till rors själv och det
var bevis på stort förtroende då han lämnade pinnen
åt någon gäst. På mig var han icke säker i början.
Då vi lämnat Furusund, passerat Arholma och
be-funno
befunno oss i Ålandshav, vart det plötsligt alldeles
stillt, men luften i öster och norr såg skickelsediger
ut. Stora åskmoln staplades upp vid horisonten. Zorn
gick ned för att sova ett slag och anförtrodde mig
rodret. Plötsligt blevo gastarna och jag vittne till ett
ganska ovanligt skådespel långt ute på havet: fem
skydrag rörde sig längst ut.
»Qå
»Gå ned och väck herr Zorn», sade jag, »det här
måste han se på!»
»Nej, vi törs inte, han vill aldrig bli störd, om det
inte är fara å färde.»
I detsamma kom en bris virvlande på vattnet som
blev alldeles vitskummigt. Jag körde skutan upp i
vind och ropade: »Anders, Anders!»
— Och i samma ögonblick lade hon sig på sidan
så att bommen släpade i vattnet. Zorn rullade från
kojen långt uppåt salongsväggen, vaknade och
störtade upp i sittrummet.
»Vad ställer du till? Ja, se man skall aldrig lämna
rodret åt någon annan.»