Return to Recent Changes
| Changes made to guldglas/0140 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 173 | 167 = 97% | 1 = 1% | 5 = 3% | |
| 1.2 | 175 | 167 = 95% | 2 = 1% | 6 = 3% | |
140 GENOM MINA GULDBÄGADE GLASÖGON<chapter name="Monken och Kongen">
<h2><small>MONKEN OCH KONGEN.</small></h2>
Detta är ett gammalt barndomsminne. Det
fanns så många underliga figurer i den
undangömda trakt av Småland, där jag växte upp, att
det bara gäller att påminna sig dem för att kunna
fylla bokhyllor. Då sjöngo ännu timmerskogarna
sin mäktiga sång mellan de djupa sjöarna och
de små bäckarna, där ensliga skvaltkvarnar malde.
Det var långt mellan människornas boningar och
i de ensamma torpen kunde hända saker av den
våldsammaste tragik. Vackra saker också — men
de synas ju mindre.
När om marknadskvällarna bönderna kommo
från staden liggande eller sittande på sina tomma
kärror, skrålande och slående krakarna med sina
tagelhurror, och man hörde dem långt bortifrån
hände det att tjutet plötsligt stannade av — med
ett. Så var det tyst kanske en halvtimme, men
sedan började det i ett långsamt crescendo igen
tills man förstod att slagsmål hade börjat. Då
var det dödsskrän och hojtningar och brak av
gärdesgårdsstörar, som knäcktes och extatiska rop
uppe i falsetten — man höll på att slåss utan-