Return to Recent Changes
| Changes made to hbungsoc/0066 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 199 | 197 = 99% | 0 = 0% | 2 = 1% | |
| 1.2 | 199 | 197 = 99% | 0 = 0% | 2 = 1% | |
stcrvänster inom det socialdemokratiska partiet.
Något som till en del lyckades. Hur hade inte
hela ledarefalangen sökt tränga tillbaka
fordran på storstrejk? Tvungna blev de likväl
att ge vika. Och då höll de som sluga
spelare god min, ja, låtsade som det var så de
alltid hade velat.
Med anledning av den extra
partikongressen i april jublade Brand, att nu börjar det
ljusna, nu är vägen klar. Partiet har närmat
sig handlingens propaganda, ropades det. Fast
sanningen var, att trots kongressens i
försiktiga och i mångtydiga, äkta socdemiska
vändningar gjorda uttalande för en omfattande
storstrejk som påtryckningsåtgärd för en
verklig lösning av rösträttsfrågan, så
hoppades ledarna på, att det var och skulle förbliva
endast ett hot och att det skulle inskränka sig
till möten, resolutioner och demonstrationer.
Söndag efter söndag i april följde också
stora entusiastiska möten vid Lill-Jans. På
den andra söndagen höll ungdomsklubben
möte i Folkets hus’ A-sal på förmiddagen före
Lill-Jans-mötet. Salen fullpackad.
Stämningen ytterst livlig. En talare kallade den
re-volverspänningstämning.
revolverspänningstämning. Där planlades en
demonstration, som skulle följa efter
Lill-Jans-mötets slut. Och så skedde. Den stora
folkmassan trängde genom det rika Östermalms
helgdagstysta gator i riktning mot Gustav
Adolfs torg samt därifrån till Folkets hus, från