Return to Recent Changes
| Changes made to humohis/1/0010 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 370 | 365 = 99% | 0 = 0% | 5 = 1% | |
| 1.2 | 402 | 365 = 91% | 32 = 8% | 5 = 1% | |
Jojo, det var en rolig tid det där. Men hon är förgången.
Nya författningar, konstiga och obegripliga, hvilka skulle göra
vägarna bättre och underhållet lindrigare, ha’ förstört och
för-därfvat
fördärfvat alltsammans, både vägar och länsmän och nämndemän.
De gamle sucka nu och säga:
— Di vill förbättra allting, men tacka vill ja’ den tiden, då
en kunde broa sin väg med en liten ost och ett halfstop brännvin
— eller om han var rätt led — med en fläskskinka!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nu på sistone lia’ de gjort en författning, som föreskrifver
att vägsynerna ska’ hållas på efterhösten.
Det visste icke hundan 0111,om, att länsmannenlänsmanne skulle kånka
omkring härute i de dagarne, och för den sakens skull kommo
jag och ett par andra gubbar i elände en oktoberafton.
Yi hade varit inne i sta’n med skållingar samt voro inte
så värst absoluta på hemvägen, och vid Hallabo vägskäl skulle
vi skiljas åt och ta afskedssupen.
Det var jag och Sven i Gölen, Måns i Stigåsen, Manuel i
Sölje och Per i Ncssabo.
Serratre, där ställde vi åkdonen på vägen och öppnade
matsäckarna samt spände till att äta sådan där välsignadt go’
kryddsill från Karlshamn, som vi köpte oss i kaggavis, Adel
Söderlunds sill, vet jag, som fått guldmedalj i Stockholm och
Norge. Smalt gjorde hon i munnen på oss som smör, men
simma ville hon ändå. Och så drucko vi och åto samt
opp-salverade
oppsalverade inte, att solen höll på att gå ner. Men man har
ju inte mer roligt och godt än man gör sig, hvilket inte kommer
så ofta på nu för tiden.
Det var inte utan att vi också trallade och hojtade ett grand
vid vägskälet och voro stormodiga och vidlyftiga, så att vi märkte
inte, att där kom en skjuts i skymningen, förr än en karl ropade:
— Kör ur vägen, drumlar!
— Kör du åt helseke, för här ä’ ingen, som tänker stiga
på sne för dej, rätt hvem du är, fast du är vider i truten. Vi
ä’ nämndemän och körkevärdar allihop! genmälde Manuel i Sölje!
— Kör ur vägen, fyllebultar, ropades det än en gång.
— Reta oss inte.inte, för då går dä’ dej illa! Hade du kommit
som en mänska, skulle du fått bå’ brännvin och Söderlundssill,