Return to Recent Changes
| Changes made to nf/ar0648b - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.0 | 0 words | ||||
| 1.1 | 1271 | 0 = 0% | 1271 = 100% | 0 = 0% | |
<i>Artikel ur första utgåvan, band 18, spalt 648, andra ovanifrån</i>
<h1>Örebro,</h1>
<p>uppstad och residensstad för landshöfdingen öfver Örebro län, är
beläget på och omkring en låg sandås på Nerikeslätten, på bägge sidor
om Svartån, som från v. till ö. flyter genom staden och ej långt
nedanför infaller i Hjelmaren (vid »oset»). Regelbundet anlagdt och
till större delen väl bebyggdt, är Ö. en bland våra mera framstående
landsortsstäder. Medelpunkten är det gamla slottet på sin holme i
Svartån, som delar staden i en nordlig och en sydlig hälft, bägge med
breda, raka gator, vackra planteringar och flere ståtliga byggnader.
Hufvudnäringar äro handel, industri, handtverk och jordbruk, för
hvilket sistnämnda finnes utrymme å stadens egoområde, som uppgår till
2,056 har (utom vatten), satt till 29 5/16 mantal. Innevånarnas antal
har utgjort: år 1749 2.147, 1840 4.227, 1870 9.100, 1880 11.785, 1890
14.547 och 1892 14.893. Taxeringsvärdet å all fast egendom utgjorde
sistnämnda år 25.965.200 kr., deraf 1.890.800 kr. för
jordbruksfastighet. Stadens tillgångar voro 1891 bokförda till
2.774.123 kr., skulderna till 1.865.611 kr. För hvarje krona
bevillning uttaxerades för kommunala behof kr. 6 och 6:59. S. å.
funnos 277 handlare, med 157 biträden, samt 254 handtverkare, med 302
arbetare. Fabriksverksamheten har under de senaste årtiondena icke
obetydligt ökats och omfattade 1891 39 fabriker, med ett sammanlagdt
tillverkningsvärde af när 1.100.000 kr. samt med 551 arbetare. Bland
industriella verk må nämnas mekaniska verkstäder, orgelbyggeri,
snickerifabriker, bryggerier och färgeri. Sjöfarten är naturligtvis
obetydlig, men var, ända tills staden erhöll jernväg, ett lifsvilkor
för densamma, hvarför också betydliga kostnader tid efter annan
nedlagts för densammas främjande, dels genom kanalisering af Svartån
till Hjelmaren och muddring i denna sjö, dels för underhåll af
Hjelmare kanal. År 1891 besöktes staden af 126 ankomna och afgångna
fartyg om tillsammans 7.391 tons drägtighet. På platsen hemmahörande
fartig voro 5 om 338 tons. I hamnafgifter inflöto endast omkr. 1.360
kr. Så mycket lifligare äro stadens landkommunikationer medelst de
jernvägar, som förena Ö. dels söderut med Hallsberg å Vestra
stambanan, dels norrut med jernvägsnätet i Vestmanland (Ö. är
ändstationen på Köping - Hult-jernvägen) och Värmland. - Den förnämsta
gatan är Storgatan - Drottninggatan, som från n. till s. genomlöper
staden och i södra stadsdelen korsar det långsträckta Stortorget, vid
hvilket ligger stadskyrkan, från 1200-talet, ursprungligen i gotisk
stil, sedermera tillbyggd och flere gånger smaklöst förändrad, men
numera restaurerad. Äfven kyrkans inre har på sista tiden undergått
förändringar; hon prydes af vägg- och glasmålningar. Inom densamma,
men på okänd plats, begrofs folkhjelten Engelbrekt Engelbrektsson,
hvilkens staty (af Qvarnström, rest 1865) pryder platsen utanför
kyrkan. Vid sidan af torget ligger det prydliga, i gotisk stil 1859 -
63 uppförda stadshuset, inrymmande lokaler för magistraten och öfriga
stadsmyndigheter samt teknisk skola. Öfriga framstående byggnader äro
stora hotellet, teaterhuset, sparbankshuset, länslasarettet,
frimurarelogen, cellfängelset, jernvägsstationshuset, vattentornet
(Ö. har en förträfflig vattenledning, sedan 1888), Vasakyrkan,
Betelkapellet. Den anmärkningsvärdaste byggnaden är emellertid
slottet, en gammaldags, fyrkantig, fyravåningars byggnad med lägre
rundtorn i de fyra hörnen samt en trång borggård. Ett äldre slott
(Örebro hus) fanns redan 1364 och spelade under den följande tiden en
framstående rol både i krig och i fred, tills det efter en lång
belägring eröfrades och förstördes af Gustaf Vasa 1523, som dock snart
gaf befallning om det nuvarande slottets uppbyggande. Det blef
färdigt under den tid hertig Karl Filip hade provinsen i förläning.
Sedermera fick det förfalla ända in på 1700-talet, då det nödtorftigt
reparerades. De nedre våningarna användas nu till länsresidens. I
sydvestra tornet är Nerikes fornminnesmuseum inrymdt. En annan gammal
byggnad är den inne på en tomt vid Jerntorgets vestra sida befintliga
s. k. kungsstugan, uppförd under slutet af medeltiden eller förra
hälften af 1500-talet i en arkitektur påminnande om Ornässtugan och
med delvis bibehållna målningar. Antagligen har hon under 1500-talet
utgjort bostad för konungarna under deras besök i staden. - Bland
offentliga, ej redan nämnda inrättningar må anföras: högre allmänna
läroverket ("Karolinska läroverket", uppkalladt efter Karl XIII;
utanför den södra af dess tvänne byggnader restes 1834 en obelisk till
minne af Olaus och Laurentius Petri), länets hypoteksförening,
Örebro-Nora stadshypoteksförening, Köping - Hult-jernvägens och
Hjelmare - Qvismare sjösänkningsaktiebolags styrelser, kemisk station,
döfstumskola, idiotanstalt på lägenheten Lilläng, teknisk söndags- och
aftonskola, två högre läroverk för qvinnlig ungdom, en arbets- och
uppfostringsinrättning för fattiga barn, afdelningskontor af
riksbanken, Ö. enskilda bank, Ö. folkbank, sparbank, pantbank m. m.
Till Ö. äro förlagda chefsämbetena för Lifregementet till fot och
Lifregementets husarer. Den periodiska pressen företrädes af
tidningarna "Nerikes Allehanda" och "Örebro Tidning", hvilka hvardera
utkomma 4 ggr i veckan, samt "Fosterlandsvännen", som utgifves 1 gång
i veckan. - I kyrkligt hänseende utgör staden jämte Ånsta och Längbro
ett regalt pastorat af Strengnäs stift. (Ånsta och Längbro skola
enl. k. bref 1876 skiljas från Ö. och med Eker bilda ett särskildt
pastorat, så snart kyrka byggts och pastorsboställe anskaffats.) Till
riksdagens Andra kammare väljer den en ledamot. - Stadens vapen är en
svart örn, med öga, näbb och klor röda, på guldbotten.
<p>Eyrarsundsbro (jfr Ör) var usprungliga namnet (som sedermera
sammandrogs till Örabro) på det samhälle, som under medeltiden uppstod
vid det för landskapets handel välbelägna öfvergångsstället öfver
Svartån, vid segelled och stora vägen mellan de öfre Mälarelandskapen
och det nedre landet. Redan på 1200-talet omtalas staden, ehuru inga
äldre privilegier än från 1404 äro kända. Vid Ö. höllos landstingen
och samtidigt den stora årsmarknaden Hindersmässan (Henriksmässan;
numera framflyttad från Henriksdagen, d. 19 Jan., till omkr. d. 26 s.
m.), hvilken ännu fortlefver. Der mottogo konungarna hyllning af
nerikingarna, och vid karmelitklostret ("Vårfruklostret", se nedan)
uppstod redan i 14:de årh. en skola. Platsens vigt såsom landskapets
hufvudort i förening med dess läge gaf den betydelse för hela riket,
så att den ofta användes för möte och herredagar, bl. a. i Febr. 1529,
då ett kyrkomöte der fattade vigtiga beslut och gjorde betydelsefulla
uttalanden i reformatorisk riktning, och Dec. 1539 - Jan. 1540, då
rättegång hölls med Olaus Petri och Laurentius Andreæ, och då herrarna
d. 4 Jan. 1540 på Gustaf Vasas "blotta" svärd svuro att blifva äfven
konungens "lifsarfherrar trogne och hulde", d. v. s. förbundo sig till
arfrikets erkännande. Äfven i 19:de årh. hafva riksdagar hållits i
Ö., nämligen 1810, då fursten af Ponte-Corvo d. 21 Aug. valdes till
tronföljare, och 1812, då vår nu gällande tryckfrihetsförordning
antogs och beväringsinstitutionen infördes. I Ö. (i "fru Hjorts hus")
afslöts d. 18 Juli 1812 fred mellan England och Ryssland, hvarigenom
"grunden lades till Napoleons omstörtande". Underhandlare voro L. von
Engeström, Thornton och van Suchtelen. 1849 och 1850 höllo de
liberale "reformmöten" i Ö., hvarvid diskuterades och antogs förslag
till regeringsform och vallag. Staden har några gånger varit hemsökt
af större eldsvådor, senast 1854. Jfr J. Fr. Bagge: "Beskrifning om
upstaden Örebro" (1785).
<p>A. G.
<p>Örebro kloster, beläget på Tingstugubacken, n. om ån, der
grundmurarna nyligen blifvit uppgräfda och aftecknade, bar namnet
Vårfruklostret och tillhörde munkar af "den heliga Guds moders och
obefläckade jungfru Marias af berget Karmel orden". Det var sålunda
ett af de få karmelit-kloster, som i vårt land förekommit. Första
gången det omtalas är i ett bref, hvarmed konung Karl Knutsson 1456
till klostret upplät sin rättighet å den n. ö. om staden belägna
skogen Kränglan (Kräklan), med vilkor att klostret skulle underhålla
broar och vägar derstädes. Ännu 1480 stod klostret i skuld för sina
byggnader och måste då pantförskrifva fast egendom. Antalet munkar
utgjorde 1495 tolf, förutom priorn. Klostret egde några tomter inom
staden samt dessutom några landtgårdar, men uppnådde aldrig någon
större betydelse; det märkligaste man vet om detta kloster är, att
reformationens främste förkämpe i Sverige, Olaus Petri, äfvensom hans
broder Laurentius der erhållit sin första undervisning. Se H.
Hofberg: "Nerikes Gamla Minnen".
<p>C. S-e.