Return to Recent Changes
| Changes made to nfae/0400 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 914 | 857 = 94% | 1 = 0% | 56 = 6% | |
| 1.2 | 945 | 857 = 91% | 21 = 2% | 67 = 7% | |
787
Galatz-Galeas.
788
böjer,tolistobojer, trokmer och tektosager, hvilka innehade hvar
sin särskilda del af landet. Hvarje stam sönderföll
åter i fyra tetrarkier, hvar och en styrd af en
tetrark jämte en senat af 300 personer. Senare gjorde
sig tetrarkerna ärftliga, och en af dem upphäfde
sig 65 f. Kr., inedmed Pompejus' tillhjelp,tilltillhjelp, till ensam
herskare, antog konungatitel och utvidgade sitt område
med Lilla Armenien och en del af Pontos. Sedan en
af lianshans efterföljare ytterligare tagit stycken af
Pi-sidien,
Pisidien, Frygien och Lykaonien, gjordes landet
25 f. Kr. jämte Lykaonien till en romersk provins,
som senare förökades med Paflagonien och södra delen
af Frygien, så att G. sträckte sig från Svarta"
haf vetSvarta
hafvet till Tavros och Pisidien. Konstantin den
store frånskilde dessa tillkomna land från G.,
och Theodosius delade landet i <i>Galatia y)rima,prima,</i> med
hufvudstaden Ankyra, och <i>G. secunda,</i> med hufvudstaden
Pessinus. Sitt gamla språk lära galaterna hafva
bibehållit ännu på Hieronymus' tid, ehuru grekiska
språket jämväl allmänt förstods och begagnades
af dem. De voro länge fruktade för sin obändiga
frihetskärlek och sin tapperhet samt nyttjades såsom
soldtrupper i de mindr.e-asiatiska her s kärnasmindre-asiatiska herskarnas
krig. Efter eröfringen egnade de sig dock alltmer åt
fredliga yrken och gjorde sitt land till ett af de
mest blomstrande. Kristendomen predikades bland dem
af Paulus på hans andra missionsresa, omkr. 51-52,51--52,
och under sin vistelse i Efesos skref han till dem
sitt i Nya testamentets kanon ingtagna sändebref. Jfr
G al äter-brefvet.
Galaterbrefvet.
<b>Galatz.</b> Se Galacz.
Gala'xidi,
<b>Galaxidi,</b> hamnstad i grekiska nomarkien Ftio-tisFtiotis och
Fokis, vid Salonaviken. Omkr. 4,600 innev. G. ligger
på samma plats som fordom de ozoliske lokrernas stad
Oiantheia, af hvilken ännu finnas några ruiner.
<b>Galba,</b> Servius Sulpicius, romare af förnäm slägt,
född år 5 f. Kr., beklädde flere höga civila
värdigheter, i synnerhet ståthållareskap, och
utmärkte sig äfven såsom fältherre. År 68 e. Kr.,
då Nero blef störtad, utropades G., hufvudsakligen
på tillskyndelse af provinsernas ståthållare, till
kejsare. Hans styrelsetid blef dock helt kort. Hans
hållning var vacklande, och han lät leda sig af
dåliga rådgifvare. Soldaterna fattade snart hat till
honom, emedan han vägrade att gifva dem de i hans
namn utlof-vadeutlofvade skänkerna. Otho, som följt honom
till Kom,Rom, blef inom kort hans fiende, då Galba, med
förbigående af honom, till tronarfvinge adopterade
Piso Licinianus. Till följd af allt detta lyckades
man tillställa ett soldatuppror, under hvilket Galba
blef mördad (69 e. Kr.). B.R. Tdh.
<b>Galbanum, Moderharts,/tfma£. med.,ä?</b> Moderharts, <i>farmak. med.,</i> är ett
s. k. gummiharts, hvars härstamning icke är
fullständigt utredd. Det är högst sannolikt, att
galbanum erhålles af minst två arter af slägtet
Fe-rula
<i>Ferula</i> Tourn., nämligen F:<i>F. galbaniflua</i> Boiss. & Buhse
och <i>F. rubricaulis</i> Boiss., hvilka båda förekomma i
Persien. Det är icke omöjligt, att galbanum insamlas
af äfven andra närbeslägtade växter. I handeln
förekomma flere slag af gal-' banum,galbanum, hvilka sannolikt
hafva olika ursprung. Det numera vanligaste galbanum
består af smärre,
till storleken något växlande korn, de flesta
ungefär ärtstora, af rundad eller något obestämd
form och hvitgulaktig färg, som under längre
förvaring öfvergår till brunaktig. De äro för
känseln torra och äro mycket löst sammansittande
eller alldeles fria. En annan, förr mera vanlig,
handelsform bestod af "droppar" eller tårlika bitar,
hvilka voro fast sammanhängande till en tät massa,
hvilken stundom var tämligen mjuk. Galbanum har en
egendomlig, aromatisk lukt (densamma som utvecklas
af det välbekanta s. k. gummiplåstret, i hvilket
galbanum är en beståndsdel); smaken är bitter,
något lökartad och obehaglig. Galbanum innehåller
flyktig olja, harts och gummi (eller växt-slem). Af
hartset kan framställas umbelliferon och resorcin, det
senare i nyare tider märkvärdigt såsom läkemedel. ---
G. räknas, till följd af sin flyktiga olja och
sitt harts, bland de exciterande medlen. Det har
ansetts ega en särskild verkan på lifmodern samt
varit användt såsom ett slemlösande och uppmjukande
medel. Galbanum omtalas i 2:dra Mosebok under namnet
<i>Chalbenah</i> och ingick i den heliga rökelsen. Dess
äldsta grekiska namn (hos Theofrastos) är Chal-ba'ne.
o.<i>Chalbane.</i>
O. T. s.S.
<b>Galder</b> (beslägtadt med <i>gala,</i> sjunga) kallas i
nordiska fornspråket hvarje magiskt qväde, med
hvilket man ansåg sig kunna åstadkomma öfvernaturliga
verkningar. Trollsången afsjöngs under vissa bruk,
hvilkas noggranna iakttagande fordrades för att
ernå det åsyftade målet. Dervid ansågs emellertid
galdern vara det hufvudsakligen verksamma. I slutet
af Eddasången Hå-vamålHávamál uppräknar Odin aderton olika
galdrar, med hvilka han säger sig kunna stilla
smärtor, of vaöfva läkedom, döfva svärd, spränga bojor,
hejda spjut, af vändaafvända onda runor, släcka eld, bilägga
tvist, stilla sjögång, förvilla trollqvinnor, skydda
i striden, uppväcka döde, vinna genkärlek o. s. v.
Th. AV.
Galdhöpi'ggen,W.
<b>Galdhöpiggen,</b> Galdhötind 1.l. Ymesfjeld, Norges
och norra Europas högsta fjälltopp, ligger i Loms
socken, i Kristians amt, Hamar stift. Den stiger upp
från Galdhöernes stora platå, hvilken är uppfylld
af Styggebräen samt dess många förgreningar,
och hvilken begränsas af Bäverdal, Visdal och
Leirdal. Från G:s topp, 2,560 m. öfver hafvet,
har man åt alla håll den mest hänförande ut-sigtutsigt
öfver Jotunfjeldene, Lomseggen, Dovrefjeld,
Kundane
Rundane samt Nordfjords och Söndmöres berg, med
deras vilda, storartade natur. Öster om G. ligger
den endast 5 m. lägre fjälltoppen Glitre-tind.
o.Glitretind.
O. A. ö.Ö.
<b>Galdust,</b> <i>zool.</i> Se Alfogel.
<b>Galeas</b> (Ital. galeazza],<i>galeazza</i>), <i>skeppsb.,</i> var ursprungligen
en stor galer,galér, men utvecklade sig under 15:de
och 16:de årh. till en tämligen sjelfstän-digsjelfständig
fartygsklass, hvars egentliga hemland var Venezia,
och som spelade en betydande rol bl. a. vid
Lepanto (1571) och i den "oöfvervinne-liga"oöfvervinneliga
armadan" (1588). Galeasen var större, fylligare
och sjödugligare än galéren. Ärorna,Årorna, hvilkas antal
varierade mellan 20-3020--30 par, voro betydligt större och
placerade längre från hvarandra än på galéren samt
roddes, hvar och en, af 2 -82--8 man. Fartyget hade tre
master med stora la-