Return to Recent Changes
| Changes made to nfah/0126 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 875 | 801 = 92% | 0 = 0% | 74 = 8% | |
| 1.3 | 957 | 801 = 84% | 37 = 4% | 119 = 12% | |
stridligtobestridligt envälde. Redan 1814 utkom K:s grammatik:
<i>Pismenitsa srbskoga iezika po yovorugovoru prostoga
naroda,</i> och 1818 hans serbiska ordbok, <i>Srpski
rjetjnik</i> (med latinsk och tysk öfversättning
samt rika historisk-etnologiska upplysningar och
företrädd af en ny bearbetning*bearbetning af grammatiken; ny,
tillökad uppl. 1852). För nyserbiskan uppgjorde K.,
med öfvergifvande af den dittills herskande gamla
cyrilliska skriften (se <sp>Alfabet</sp> och Cyrillus),<sp>Cyrillus</sp>),
ett nytt alfabet på grundvalen af det ryska; han
uteslöt en del bokstäfver och tillade andra efter
språkets behof. DeriDen rättskrifning serbiskan fått
genom K. är i enkelhet och noggranhet jämförlig med
de bästa i Europa. I bredd med dessa rent språkliga
arbeten gå K:s samlingar till kännedom om folkets
literatur och lefnadssätt. Under upprepade resor i
Serbien, Slavonien, Kroatien, Dalmatien, Montenegro
och Ungern lärde K. känna sitt folk så som ingen
annan. Folkvisorna.Folkvisorna, <i>Srpske narodne pjesme,</i> utkommo
i flere, ständigt ökade, upplagor (den nyaste, den
5:te, påbörjad 1875) och hade i den sista, vid hvilken
K. sjelf lade hand, vuxit till 6 bd. KedanRedan från början
tilldrogo de sig, under inverkan af den nyromantiska
skolan inom vitterheten, uppmärksamhet och beundran
långt utanför sitt hemland (öfversättningar af Herder
och Göthe till tyska, af Runeberg till svenska)
och föranledde i Europas öfriga land motsvarande
samlingar. Såväl genom sin rikedom som genom den
omsorg, hvarmed insamlingen och utgifningen skett,
intaga K:s arbeten ett framstående rum. Senare
följde samlingar af serbiska ordspråk.ordspråk, <i>Srpske narodne
poslovitse</i> (1836; ny upplaga 1849), <i>Montenegro lindund
die montenegriner</i> (på tyska 1837, sedermera äfven
på serbiska), serbiska folksagor, <i>Srpske narodne
pripovijetke</i> (1853; ny uppl. 1870; öfvers. till tyska
af K:s dotter <sp>Vilhelmina K.,K</sp>., 1854). Först efter
K:s död utkommo hans bok om serbiska folkets lif
och seder (1867) samt <i>Deutsch-serbisches wörterbuch</i>
(1872). Genom dessa arbeten fick den unga literaturen
en folklig och inhemsk, på historia och tradition
hvilande grundval. Bland K:s öfriga skrifter förtjena
att särskildt anföras hans öfversättning af Nya
testamentet (1847), kalendern <i>Danitsa</i> (Morgonstjernan,
5 h. 1826--34), innehållande åtskilliga historiska och
språkliga uppsatser, samt <i>Primjeri srpsko-sla-renskogasrpsko-slavenskoga
jezika</i> (fornserbisk läsebok. 1857). Anmärkas må
dessutom, att Rankes arbete om serbiska revolutionen
hvilar hufvudsakligen på upplysningar af K.
Lil.
Lll.
<b>Karafto 1.</b> l. <sp>Krafto.</sp> Se Sachalin.<sp>Sachalin</sp>.
<b>Karagasser,</b> ett litet folkslag i Sibirien, vid öfre
Jenisej, på norra sidan af Sajanska bergen. En
grammatik öfver deras språk, en tatarisk munart,
jämte ordförteckning författades af M. A. Castrén
(utg. af A. Schiefner, 1857).
Kära
<b>Kara Georg.</b> Se <sp>Czerny l.
Karageo'rgevitj, Alexander.</sp> 1.
<b>Karageorgevitj,</b> <sp>Alexander</sp>. Se <sp>Alexander
Karageorgevitsch.
Karageorgevitsch</sp>.
<b>Kara-hafvet.</b> Se K ar is k a hafvet.
Kara-HiSSär<sp>Kariska hafvet</sp>.
<b>Kara-Hissar</b> ("svarta fästet"), namn på flere städer
i asiatiska Turkiet. 1. Afium-K.-H.,<sp>Afium-K.-H</sp>., stad i vilajetet
Chodavendikjar. Se Afium-kara-
hisar. -
<sp>Afium-kara-hisar</sp>. -- 2. Eski-K.-H.,<sp>Eski-K.-H</sp>., 20 km. n. ö. om ofvannämnda
stad på samma plats som forntidens Sy'nnada,<i>Synnada,</i> hvilken
var bekant för sin marmor (hvit, med röda fläckar
och ådror). --- 3. S j abin-K.-H.,<sp>Sjabin-K.-H</sp>., stad i vilajetet
Si vas.
Sivas, vid en biflod till Germily (forntidens
Lykos).
<i>Lykos</i>). Omkr. 11,000 innev. Al urtillverkning.
KaraTber, k ar ai b i sk.Aluntillverkning.
<b>Karaiber,</b> <sp>karaibisk</sp>. Se <sp>Kariber, Kari bi sk.
Kara-lska kis,Karibisk</sp>.
<b>Kara-Iskakis,</b> <sp>Georgios,</sp> en af hjeltarna i det
grekiska frihetskriget, född i Epirus 1782, blef
tidigt anställd i Ali paschas af Janina tjenst och
förvärfvade sig dennes ynnest. Efter att hafva någon
tid deltagit i Alis uppror mot sultanen slöt han
sig till sina landsmän, då de 1821 reste sig för
att afkasta det osmanska oket. Under belägringen af
Missolongi (1825 -26)(1825--26) utmärkte han sig och utnämndes i
Juli 1826 efter denna fästnings fall, då den segrande
Eesjid
Resjid pascha vände sig mot Athen, af den grekiska
regeringen till generalbefäl-hafvaregeneralbefälhafvare i Rumelien
(Livadia). Han lifvadclifvade grekernas mod och hopp genom
sitt med framgång förda guerrillakrig, hvarunder han
afskar Resjid tillförsel och förstärkningar samt
förbindelsen vesterut, och genom sina segerrika
strider vid Arachova (Dec. 1826), der en turkisk
här tillintetgjordes, vid Dhistomo (Febr. 1827) och
vid Kerasini, nära Athen, mot Resjid pascha sjelf
(Mars s. å.). I Maj 1827 föll han, till allmän sorg,
för en turkisk kula under en obetydlig skärmytsling
vid Ilissos' mynning. K. hade, enligt mångas omdöme,
de största fält-herregåfvornafältherregåfvorna bland alla de i
frihetskriget uppträdande anförarna.
KaraTter,
<b>Karaiter,</b> <sp>Karéer, Karimer 1. Karami-ter</sp> l. <sp>Karamiter</sp> (antagligen
af Arab. <i>koraon,</i> flitig läsare i koran; således
flitige läsare i den Heliga skrift), en judisk sekt,
som enligt medlemmarnas eget påstående grundlades
642 e. Kr., men enligt andras 751 eller 763 under
kalifen Al-Mansurs regeringstid. Karaiterna, hvilkas
sammanlagda antal beräknas till 12-1512--15 tusen, bo
i små samhällen i Damaskus, Haleb, Palestina,
Egypten.
Egypten, Grekland, Marokko, Fess och Galizien
(städerna HaliczHaliez och Kokisev), men talrikast på
Krim, i Ukrajna, Polen och Litaven. De skilja sig
från rabbaniternas sekt hufvudsakligast deri att
de förkasta traditionens auktoritet; det gifves
för dem endast <i>en</i> lära, den <i>skrifna.</i> I dogmatiskt
hänseende öfverensstämma de med rabbaniterna.rabbaniterna, men
afvika ifrån dem i flere punkter angående
ceremoniallagen. Bland karaiterna sjelfva förefinnas
åtskilliga olikheter. De europeiske karaiterna
hafva i sin boning under sabbatsdagen hvarken ljus
eller eld (strängt följande lagens föreskrift, 2
Moseb. 35: 3); de egyptiske och asiatiske deremot
tända ljus på fredagsaftonen. --- Ehuru karaiterna
öfverallt tala det lands språk, i hvilket de äro
bosatte, ega de en ansenlig, på hebreiska författad
literatur. De idka icke handel, utan äro vanligtvis
handt-verkare
handtverkare eller jordbrukare. Som sektens
stif-1 tare
stiftare nämnas <sp>Anan</sp> och hans son <sp>Saul</sp> (år 751).
L. L.
Ka rajan,
<b>Karajan,</b> <sp>Theodor Georg v ön,von,</sp> österrikisk
fornskriftsutgifvare, f. i Wien 1810, af grekiska