Return to Recent Changes
| Changes made to stanflik/09 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.0 | 0 words | ||||
| 1.1 | 640 | 0 = 0% | 640 = 100% | 0 = 0% | |
<TABLE>
<TR><TH>STRÖVTÅG I HEMBYGDEN
<TR><TD>
<TR><TH><FONT SIZE=-1>I<FONT>
<TR><TD>
<TR><TD>
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,<BR>
det är ljus över stränder och näs<BR>
och omkring står den härliga skogen grön<BR>
bakom ängarnas gungande gräs.
<TR><TD>
<TR><TD>
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord<BR>
står min hembygd och hälsar mig glad,<BR>
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,<BR>
det är tomt bakom lönnarnas rad.
<TR><TD>
<TR><TD>
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,<BR>
där den låg, ligger berghällen bar,<BR>
men däröver går minnet med vinden svalt,<BR>
och det minnet är allt som är kvar.
<TR><TD>
<TR><TD>
Och det är som jag såge en gavel stå vit<BR>
och ett fönster stå öppet däri,<BR>
som piano det ljöd och en munter bit<BR>
av en visa med käck melodi.
<TR><TD>
<TR><TD>
Och det är som det vore min faders röst,<BR>
när han ännu var lycklig och ung,<BR>
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst<BR>
och hans levnad blev sorgsen och tung.
<TR><TD>
<TR><TD>
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned<BR>
invid sjön för att höra hans tal<BR>
om det gamla, som gått, medan tiden led,<BR>
om det gamla i Alsterns dal.
<TR><TD>
<TR><TD>
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,<BR>
men så svagt som det blott vore drömt:<BR>
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,<BR>
det är dött och begravet och glömt.
<TR><TD>
<TR><TD>
Där du kära gestalter och syner minns,<BR>
där står tomheten öde och kal,<BR>
och min eviga vaggsång är allt som finns<BR>
av det gamla i Alsterns dal."
</TABLE>
<TABLE><TR><TD>
<TR><TH><FONT SIZE=-1>II<FONT>
<TR><TD>
<TR><TD>
Och här är dungen, där göken gol,<BR>
små tösor sprungo här<BR>
med bara fötter och trasig kjol<BR>
att plocka dungens bär,<BR>
och här var det skugga och här var sol<BR>
och här var det gott om nattviol,<BR>
den dungen är mig kär,<BR>
min barndom susar där.
</TABLE>
<TABLE><TR><TD>
<TR><TH><FONT SIZE=-1>III<FONT>
<TR><TD>
<TR><TD>
Här är stigen trängre, här är vildskog,<BR>
här går sagans vallgång vild och lös,<BR>
här är stenen kastad av ett bergtroll<BR>
mot en kristmunk långt i hedenhös.
<TR><TD>
<TR><TD>
Här är Vargens gård av ris och stenrös,<BR>
här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk,<BR>
här satt Ulva lilla, Vargens dotter,<BR>
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.
<TR><TD>
<TR><TD>
Här går vägen fram till Lyckolandet,<BR>
den är lång och trång och stängd av snår,<BR>
ingen knipslug mästerkatt i stövlor<BR>
finns att visa oss, hur vägen går.
</TABLE>
<TABLE><TR><TD>
<TR><TH><FONT SIZE=-1>IV<FONT>
<TR><TD>
<TR><TD>
Kung Liljekonvalje av dungen,<BR>
kung Liljekonvalje är vit som snö,<BR>
nu sörjer unga kungen<BR>
prinsessan Liljekonvaljemö.
<TR><TD>
<TR><TD>
Kung Liljekonvalje han sänker<BR>
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,<BR>
och silverhjälmen blänker<BR>
i sommarskymningen blekt.
<TR><TD>
<TR><TD>
Kring bårens spindelvävar<BR>
från rökelsekaren med blomsterstoft<BR>
en virak sakta svävar,<BR>
all skogen är full av doft.
<TR><TD>
<TR><TD>
Från björkens gungande krona,<BR>
från vindens vaggande gröna hus<BR>
små sorgevisor tona,<BR>
all skogen är uppfylld av sus.
<TR><TD>
<TR><TD>
Det susar ett bud genom dälden<BR>
om kungssorg bland viskande blad,<BR>
i skogens vida välden<BR>
från liljekonvaljernas huvudstad.
</TABLE>