Return to Recent Changes
| Changes made to sverhist/4/0376 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 455 | 408 = 90% | 5 = 1% | 42 = 9% | |
| 1.2 | 447 | 408 = 91% | 0 = 0% | 39 = 9% | |
368
Gustaf II Adolf.en smal, framskjutande landtunga, och här var det som öfvergången skulle företagas.
Tidigt på morgonen den 7 gick Nils Brahe öfver med 30©300 man af gula regementet. De voro knappt öfverkomma, förr än Don Filip kom med sitt rytteri och störtade
©(Veröfver dem. Men grefve Nils och hans gossar försvarade sig med hjeltemod, tills förstärkning hann ankomma, och Gustaf Adolf, som från motsatta stranden med oro afbidat utgången, såg ändtligen det spanska rytteriet fly. Derefter verkstäldes öfvergången af den öfriga hären, och om aftonen samma dag gaf sig besättningen i skansen.
Till minne af denna märkliga händelse, s©msom Gustaf Adolf ville föreviga, uppfördes på det ställe å
östra stranden, hvarifrån öfvergången skett, en hög fyrkantig pelare, på hvars spets sattes det götiska lejonet. Det bar på hufvudet en hjelm med krona och höll i ramen ett svärd, hvilket var riktadt mot den motsatta vestra stranden.
Dagen derpå (den 8 December) gaf sig äfven staden Oppenheim, och slottet togs med storm. Sedan
rytteriet blifvit fördt öfver Rhen, gick konungen med hela hären norr ut till Maintz. Det var den
10 December. Har gick det raskt att få in staden, ehuru den stolte de Silva hade förklarat för den
bortresande kurfursten, som betviflätbetviflat besättningens
tillracklighet,tillräcklighet, »att hänhan med sina två tusen man ville försvara fästningen, vore det ^nän mot tre konungar af Sverige». Efter tre dagar upp^afuppgaf de Silva Maintz (den 13 December). Förlusten för svenskarne var så
gödjtgodt som ingen, men Axel Lillie förlorade --- berättar Grubbe ;--- sitt ben, då han skulle göra rum på en ort för de svenska batterierna. Mycket tytebyte vans, synnerligast krigsförnödenhdterkrigsförnödenheter och lifsmedel.
Den spanska besättningen fick fritt aftaga.aftåga. Gustaf Adolf ville nemligen, såsom nämndt är, ogerna konim?Lkomma i delo med spanjorerna. Han skrifver från Maintz den 31 December till riksens råd och berättar öfvergången
(?öfveröfver Rhen samt huru ;hanhan dervid blef öfverfallen af Don Silva, .hvilken feai>hvilken han tillbakadrifvit, och tagit Oppenheim --- samt tillägger: »Skall nu detta
vara"vara ett fredsbrott? Eller skall man söka förlikning med Spanien för vår handels skull och för att hafva händerna fria mot Frankrike, hvars konung med ett,ett stort antal an tågarantågar och allaredan är i Metz, för att göra oss traktaten med kejsaren svår?»
Det var Spaniens sjömakt, som konungen fruktade. Om
för-håliandetförhållandet till Frankrike fi vi:få vi här »nedannedan tala.
Konungen fortsätler;fortsätter: *Å andra sidan l£reelärer icke Spanien godvilligt lemna hvad det innehafver i Pfaltz, och utaautan att Pfaltz blifver konungen i . Böhmen*Böhmen restitueradt, kan ej blifva en säker fred. Emot,Emot Spanien skulkskulle England och Holland vara benägna att;att göra oss bistånd. Vi areäre ock « af deaden mening, att när Göteborg och vestra sjösidan är ;välväl besatt,
skällskall Sverige kunna för Spaniens anfall nogsamt vara
försäkradt», iförsäkradt».