Return to Recent Changes
| Changes made to sverhist/4/0408 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 449 | 431 = 96% | 5 = 1% | 13 = 3% | |
| 1.2 | 449 | 431 = 96% | 1 = 0% | 17 = 4% | |
400
Gustaf II Adolf.
'kunde något framträngande från Italien icke komma i fråga, hvarjemte konungen kunde antingen förena sig med Johan BanerBanér och gå in i de österrikiska länderna, »hvilka till affall äro temligen disponerade»,<sp>disponerade</sp>», eller ock för detta ändamål förstärka BanerBanér och sjelf gå mot Strassburg för att bemäktiga sig Elsass samt af detta land och Baiern bilda ett stort vinterqvarter.
Med dessa planer umgicks konungen, då han i Memmingen
erhöDerhöll underrättelser, som med ens kallade honom åt ett annat håll.
I sjelfva verket börjar med Juni månad 1632 det tredje skedet af Gustaf Adolfs tyska krig, om vi räkna det första från hans landstigning till segern vid Leipzig, och det andra, de lysande framgångarnas skede, från denna seger och till hans uppbrott från Sydvestrasydvestra Tyskland.
Men detta tredje skedöskede innefattar kampen mellan honom och den ende fältherre, som var honom vuxen,
nemligen Wallenstein, och vi måste derför kasta en blick på denne och se, huru han åter kom att blifva en af de i förgrunden af detta storartade skådespel handlande personerna.
<h3>Wallenstein återtager befäletbefälet.</h3>
Den bestörtning, som underrättelsen om nederkgetnederlaget vid Leipzig uppväckte vid kejsarhofvet i Wien, hann knappast lägga sig, förr än man fann sig omhvärfd af snart sagdt oöfvervinneliga svårigheter vid försöket att afvärja de stundande farorna, hvilka växte med hvarje bud, som kom från krigsskådeplatsen.
Att samla en här var första frågan --- att finna en fältherre den andra. Men framför den förra stälde sig den förlamande vissheten om bristande medel, i det att alla kassor voro tomma, och hvad den senare beträffar, så fans ingen i den kejserliga hären som var vuxen ett sådant kall. Kejsarens son Ferdinand talade man om, men han saknade all krigserfarenhet. Frågan blef efter Tillys död ännu mera trängande.
För den spanande blicken visade sig endast en, och denne af den beskaffenhet, att han kunde undanrödja svårigheterna äfven i afseende på anskaffandet af en här. Det var Wallenstein, men han var tillika icke den man, som lät sig så lätt vinna efter den smälek han lidit. I sjelfva verket var det också en omständighet af oväntadt slag, som här till slut förde Wallenstein till kejsaren tillbaka, en omständighet
sornsom först genom senaste arkivforskningar kommit till efterverldens kunskap,kunskap.
Wallenstein umgicks nemligen med hvarken mer eller mindre än planen att uppresa sig mot sin otacksamme herre, kejsar Ferdinand, och för detta ändamål inledde han underhandlingar med Gustaf Adolf redan före dennes seger vid Leipzig. Detta skedde förmedelst en grefve Adam Trzka och gamle grefve Thurn. Den .senaresenare var det som framförde det vigtiga meddelandet till konungen.
Gustaf Adolf gjorde till en början stora Ögon,ögon, men inlät sig dock på saken. Öfverginge Wallenstein till honom, så ville han göra allt