Return to Recent Changes
| Changes made to sverhist/8/0519 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 474 | 452 = 95% | 9 = 2% | 13 = 3% | |
| 1.2 | 465 | 452 = 97% | 0 = 0% | 13 = 3% | |
Vitterhet ock konst.
4&9i éennesdennes hus i hufvudstaden anstäldes Dalin 1731 vid riksarkivet och följande året i kanslikollegium.
I slutet af detta år började han ett literärt foretag,företag, som lade grunden till hans författarerykte. Han utgaf nemligen en tidskrift, kallad »Den svenska Argus», hvilken fortsattes under åren 1733 och 1734 samt utkom med ett tryckt arlcark i veckan. Den var bildad efter en den tiden mycket berömd engelsk tidskrift »The SpectatorV,Spectator», och innehållet var icke egentligen politiskt eller literärt, utan bestod för det mesta af moraliska anmärkningar Öfveröfver hvarjehanda i enskilda lifvet gängse fel och fördomar, jemte några uppsatser om statshushållning och näringar. Loford öfver konungaparet och hofvet saknades icke heller, omvexlande med åtskilliga slängar åt enskilda samhällsklasser och åt ständerna. Tonen var för det mesta lätt och lekande, men icke sällan rätt uddig, dock utan bitterhet. Nu för tiden förefaller visserligen ganska mycket af dess innehåll obetydligt, platt och alldagligt, men då var publicisteriet någonting helt nytt i Sverige; man var ej van vid sådan renhet i språket, redighet i tankegången och behag i versen, ej heller att finna allmänna angelägenheter så öppet och fritt behandlas, eller se nästans fel och svagheter med så stor fritalighet och dock med så liten bitterhet framdragas. Hvarje gång posten ankom, rycktes alla om det efterlängtade bladet, och hela den läsande allmänheten erfor en känsla af saknad, när detsamma upphörde vid slutet af året 1734.
Författaren hade hållit sig okänd, men tidskriften väckte så mycket uppseende, att man vid 1734 års riksdag ville åt den obekante författaren utverka förord eller belöning af ständerna. Det bifall, Argus förvärfvat, var dock ingalunda odeladt. Horns parti, de äldre Mössorna, tyckte sig der finna benägenhet för Hattarnes åsigter, frihetsmännen för hofvets och presterne, så väl som pietisterne, för fri
tänkeriet.fritänkeriet. Äfven inom stånden hade tidskriften flera vedersakare. I någon bland de der förekommande fabler hade adeln blifvit liknad vid hästar, : presterne vid oxar, borgarena .vidvid getter samt bönderne vid svin, och de båda stånd, som hade minsta skäl till belåtenhet med de representanter författaren gifvit dem, prester och bönder, motsatte sig förslaget om belöningen. Man lyckades dock få ett förord från ständerna, och nu gaf sig Dalin tillkänna. Så snart Rålamb fick kunskap om, att <3enden snillrike författaren var läraren för hans barn, reste han genast upp på slottet samt förestälde Dalin för konung Fredrik och Ulrika Eleonora, då Dalin erhöll af konungen en gulddosa och af drottningen 3,000 daler kopparmynt samt befordrades '17371737 till kunglig bibliotekarie.
\ , ^
Följande året fick Dalin med en af sina lärjungar företaga en utländsk resa, då vägen togs genom Tyskland till Holland, der han någon tid stannade i Leyden, hvarefter han reste till"till Paris, der'Tessinder Tessin mottog honom med största välvilja och presenterade honom för franske pré-mierministernpremierministern kardinal Fleury, på hvars befallning Dalin erhöll tillträde till alla bibliotek * och lärda samlingar.