Return to Recent Changes
| Changes made to svetym/1005 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 674 | 656 = 97% | 0 = 0% | 18 = 3% | |
| 1.2 | |||||
Svenska
917
svetsa
av svce-), da. svensk', i avljudsförh. till
svear (se d. o.). Om formen jfr förf.
Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 238 (med
litteratur). - En annan besl. bildning
är ty. schwede = eng. swede (från Ity.),
jfr lat.-forngerm. Su(a)ethans, Suet(h)idi
(till Svitjod?; se under Sverige), var-
till
vartill (från dat. plur.) ty. Schweden 1300-t.
= eng. Sweden.
svenska, grönfink, Linné 1740: svan-
ska,
svan-ska, ombildning av ä. ty. o. ty. dial.
schwuntz, s(ch)wunsch m. m., av pol-
ska
polska dzwoniec, egentl, dimin. av dzwon,
klocka, o. motsv. ry. zwönec, bjällra,
liten klocka (av ie. *ghuon-), en benäm-
ning
benämning som förträffligt karakteriserar en
del av grönfinkens sång (till sin ka-
raktär
karaktär alldeles skild från det betydligt
starkare, vinande o. missljudande läte,
varmed han annars röjer sig o. som
vissa fågelsångskännare felaktigt anse
avspeglat i det nämnda ty. schwuntz).
Se närmare förf. Spr. o. st. 15: 147 f.
Av slavisk börd äro ytterst också två
namn på med grönfinken nära besläk-
tade
besläktade fåglar, siska o. steglitsa.
svepa, även: svepa i sig t. ex. 1777,
nu värd. - fsv. = isl. sveipa (-pt-),
kasta, svepa, ä. da. svebe (da. svobe),
svepa, mli ty., ty. schweifen, svänga,
kröka m. m. (jfr omsvep), ägs. *swce-
pan
*swce-pan (eng. siveep, sopa, hastigt fara över,
som dock även kan tänkas utgå från
2, 3 p. sg. swdepst, swcepö till det nedan
nämnda ägs. swdpan), av germ. *swai-
pian,
*swai-pian, kausativbildning till germ. redupl.
vb. *swaipan = isl. sveipa (ipf. sveip o.
-aÖa-), sv. dial. svepa (ipf. svep, sveip,
svöp), ägs. swdpan (swéop), svinga,
sopa, rusa (eng. sivoop, störta emot,
skjuta ned på); med samma förh. mel-
lan
mellan kausativets o. grundverbets rotvokal
som t. ex. *hangian o. *hangan (se
hänga). Hithörande sbst. med äldre
germ. ai se svep e. Avljudsformer: got.
midjasweipains, syndaflod, fsax. forswi-
pan
forswi-pan st. vb., fördriva, mhty. swifen refl.,
svinga sig ~ isl. svipa (ipf. sveip), skynda,
piska, isl. o. fsv. svipa f., piska, sv. dial.
svepa ds. (som dock kan lia samman-
fallit
sammanfallit med ett ord = no. sveipa, gotl.
sväipå ds.), ä. da. svebe (da. svobe) ds.,
ägs. swipe, mlty. swepe ds. (alltså ett
samgerm. ord för sbst. 'piska'), ägs.
swipian, swippen, piska, osv.; se även
svepskäl. Germ. rot. swip = ie. suib,
som sammanställts med vissa avest. o.
fir. ord. Jfr syfta 2. - Parallellrot:
germ. swio, se sväva.
svepe, bladkrans kring en blomma,
som botan. term väl först från 1800-t.
(Wahlberg 1835), på 1700-t.: hölje; till
stammen i föreg.; jfr isl. sveipa f., hölje,
sveipr, kvinnlig huvudbonad m. m.
svepskäl, t. ex. 1839, ett jämförelse-
vis
jämförelsevis ungt ord (ännu ej hos Weste 1807),
som under 1800-t:s förra hälft små-
ningom
småningom undantränger det gamla svep-
sak,
svepsak, ännu hos t. ex. Weste, Fryxell,
Palmblad, Dalin 1853 (jämte svepskäl),
y. fsv. svepesak, även: orättvis ankla-
gelse,
anklagelse, egentl.: anklagelse el. orsak som
anföres för syns skull = ä. da. (-g); jfr sv.
dial. svepa, synas el. vara lik (av *svipa)
= no. svipa: jfr även isl. svipr bl. a.
'utseende', med äldre betyd.: 'syn som
far hastigt förbi, skymt'; alltså snarast
i avljudsförh. till svepa. Bildningen
av y. fsv. svepesak är flertydig.
Sverige, y. fsv. Sver(i)ghe, Sve-, av
äldre Sverike, Svce-, av Svea rike, till
genit. plur. av svear (se d. o.), jfr ägs.
Svio-rice Beowulf, alltså urspr. 'Svearnas
rike' o. ej innefattande Götaland. Med
g- (skrivet gh) av k i svagtonig ställning
(såsom i fattig, någon, taga) o. bort-
fall
bortfall av i av samma anledning (såsom i
vilken av hvilikin, åska av äsikia
osv.). - Förr ofta med best. slutartikel:
t. ex. Sveriget 1648, Sverget 1719, såsom
ännu i dial., jfr Norget t. ex. Bellman
o. i dial., ävensom nsv. Lombardiet,
Turkiet. - Härtill den poetiska per-
sonifikationen
personifikationen Svea, t. ex. Messenius;
även som kvinnonamn. - S vi tio d om
Sverige är ett litterärt ord (i historisk
o. poetisk stil), upptaget från isl. Svipjöd
= det inhemska runsv. Svepiup; till
isl. pjöd, folk, osv. = deut- i deutsch,
varom se tysk o. tyda. Jfr ägs. Angel-
péod,
Angel-péod, got. Gutpiuda (goterna). - Ty.
Schweden, Sverige, egentl, dat. plur. av
folknamnet schwede (liksom Bayern,
Böhmen, Schwaben osv.; jfr Holst);
se under svensk (slutet).
svetsa, Salberg o. 1690: suälsa, Rin-/tmp/rc.pl.MJgHm: 692 words 656 95% common 0 0% deleted 36 5% changed