Return to Recent Changes
| Changes made to svetym/1313 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 706 | 681 = 96% | 0 = 0% | 25 = 4% | |
| 1.2 | |||||
Ässunga
1225
ätt
ffris. evel, 'altenteil'); nära besl. med
avel o. avlas; alltså egentl.: arbets-
plats.
arbetsplats.
[ässla, sv. dial., ämna, av ättla, lik-
som
liksom nässla av fsv. ncetla osv.; se f. ö.
under akt l slutet.]
[as s le n., sydsv. dial., usling, se åsna
slutet.]
Ässunga, socken i Vgtl., fsv. (aff)
A^ssungi, (ii) Mssungiim, egentl.: As-
sungarnas
As-sungarnas (by), till ett släktnamn *Ms-
sunger
*Ms-sunger el. *JEssinger, bildat av ett kort-
namn
kortnamn (med hos dylika vanlig konso-
nantförlängning),
konso-nantförlängning), snarast till den fsv.
personnamnsstammen Ms- i Msbiorn,
ÄZsger osv., varom närmare förf. Ortn.
på -inge s. 183 f.; jfr f. ö. under -inge.
äta? fsv. ceta (i Dalalagen även bryt-
ningsformen
brytningsformen icet- o. fgutn. ieta; jfr
dalm. iåtå) = isl. eta, da. cede (om djur
o. bibi.; annars spise), got. itan, fsax.,
ägs. etan (eng. eat), fhty. ezzan (ty. es-
sen),
essen), till ie. roten ed i sanskr. ddmi, grek.
(futur.) édomai, lat. edere, fir. estar; med
ie. -e- i isl. ipf. ät = fsv. ät (sv. åt); got.
plnr. étum, (vi) åto (men sg. ät), lat. édi-
mus,
édi-mus, (vi) ha ätit, litau. edmi, edu, äter
(om djur), fslav. jami (av *édmi), samt i
as 2 o. å t el. - Kausativum: germ.
*atjan - sv. dial. ältja, låta (boskap)
beta, isl. etja, got. fraatjan, fhty. ezzen
(== -ts-) (ty. ätzen), ägs. ettan; se etsa.
- Jfr f. ö. fräta, tand. - Härtill bl. a.
sv. dial. jäta, krubba, fgutn. iceta = isl.
eta, jata; jfr, med avljud, got. uz-éta m.
(till prep. ur) o. fslav. jaslu. (av *edslo-).
Ätran, älvn., dial. Ättran, fsv. Et(h)ra
m. m. 1177, att sammanhålla med no.
älvn. Eilra, fhty. Eiteraha o. sannol. även
sv. sjön. Ett er n Ögtl.; till fsv. ceter,
eter, etter; väl egentl.: den etterkalla;
se närmare förf. Sjön. 1: 111 o. jfr fno.
älvn. Elda, vilket förklaras som egentl,
betydande 'svidande (kall) som eld' (No.
Gaardn. 9: 192). Däremot enl. H. Pe-
tersson
Petersson Vetenskaps-soc. i Lund Årsbok
1921 s. 47 visserligen av samma stam
som etter, men innehållande grund-
betyd,
grundbetyd, 'svällande' (jfr t. ex. grek. oidåö,
sväller). För sig själv betraktad vore
denna uppfattning rätt sannolik, då
flera av de halländska älvnamnen bära
en uråldrig prägel (jfr t. ex. Niz =
Nissan, Viskan el. pund under Tön-
n
Tön-n er sjö). Men stammen eitr- uppträder
f. ö. i åtskilliga vattendragsnamn, som
man ej vågar tillmäta en så hög ålder;
o. att med nämnda förf. i dem (el. flera
av dem) se uppkallelsenamn med det
halländska Ätran som utgångspunkt lå-
ter
låter sig svårligen göra. - Vokalen ä i
Ätran beror på samma utveckling av
samnord, cei som i flest ~ flera, fläsk av
*flceisk, helg ~ helig, häst osv.
1. ätt (släkt), numera nästan blott
om adel o. d., men i allmännare an-
vändning
användning kvarlevande i atm. vissa norrl.
dial.; i nsv. riksspr. att betrakta som
atm. delvis upplivat från fornspr. (upp-
tages
(upptages t. ex. ej i Lex. Linc. 1640, som i
stället har slecht, stemma; men före-
kommer
förekommer i gamla bibelövers.), fsv. cet f.,
ätt, släkt, stam = isl. (Ett, att, även:
väderstreck, no. 'cett, även: slag, art,
da. cet, släkt, stam, ä. da. vett, aatt även:
natur, egendomlighet; omljudda o. oom-
Ijudda
oom-Ijudda former av germ. *aihti-, samma
ord som got. aihts, egendom, fhty. éht,
ägs. éht; vbalsbst. på -ti till ega (bildat
som t. ex. sot, sjukdom, av germ. *snhti-);
alltså egentl.: de som höra tillsamman,
de anhöriga; besl. med fir. icht, stam.
- Betyd, 'väderstreck' har utvecklats
ur den av 'trakt'; jfr ty. himmelsgegend
o. det likaledes av ega avledda da. egn,
trakt, vars betyd, väl dock beror på in-
flytande
inflytande från Ity. jegen = ty. gegend
(varom under ängd). - Ordet är ett
speciellt nordiskt uttryck för ättbe-
greppet.
ättbegreppet. Vida mera spritt är germ.
*sibjö- = got. sibja, fsax. sibbia, fhty.
sippia (ty. sippe), ägs. sib(b) osv., jfr
isl. sifj ar plur. o. Sif, namn på Tors
maka, besl. med sanskr. sabhå, byför-
samling
byför-samling m. m., sannol. till stammen se-
i
se-i sig. En annan urgammal beteckning
för ätten uppträder i ortn. Kind o.
Kinda (se d. o.) = lat. gens, o. i av-
Ijudsförh.
av-Ijudsförh. till de likbetydande särspråk-
liga
särspråk-liga fhty. chnuot, chnnosal, jfr närmast
grek. gnötös, släkting, broder, o. se även
under kön. En slavisk motsvarighet
är sydslav, bratstvo, egentl.: broder-
skap,
broderskap, förening av bröder. På keltiskt
område uppträder fir. cland (= sv. lån-
ordet
lånordet klan), besl. med litau. keltis m. m.?/tmp/rc.pl.MWD2o: 731 words 681 93% common 0 0% deleted 50 7% changed