Return to Recent Changes
| Changes made to torpare/0027 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 156 | 154 = 99% | 1 = 1% | 1 = 1% | |
| 1.2 | 156 | 154 = 99% | 1 = 1% | 1 = 1% | |
25ur ögonen, så jag ser inte stort, vart jag går. Förbanna
mig — det är alldeles svart.
— Det blir så ibland, menade August lugnt. Det
är så mycket, som skymmer för en . . .
Torparna, de båda fattiga herregårdsträlarna, hade
slutat sitt ordbyte och fortsatte, ledda av stjärnorna, sin
stapplande vandring genom skogen — hem mot stugorna
på andra sidan. De liknade ett par kameler, som blivit
tröttkörda i öknen, men nu äntligen närmade sig en
uppfriskande oas.
Framför Augusts torp, som låg långt upp mot
skogs-brynet,
skogsbrynet, stannade de ett ögonblick och flåsade ut, innan
de skilldes.
— I morgon är det söndag, du. Då få vi vila och
hugga litet ved åt oss, eftersom en inte kan göra något
vid jorden.
— Nej, så fanken häller, suckade Nils. Det är min
tur att hålla rent i kolagårn framme vid herrgårn.
— Jaså, är det så.
Nils försvann som en spökskepnad utför
backsluttningen.
</chapter>