Return to Recent Changes
| Changes made to umganges/148 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.0 | 0 words | ||||
| 1.1 | 1235 | 0 = 0% | 1235 = 100% | 0 = 0% | |
<h1>I spårvagnen</h1>
<p>När spårvagnarna ej kunna hitta på något annat biljett- och
kontrollsystem än ett sådant, som nödvändiggör att golvet i vagnen
ständigt ligger fullstrött med papper i olika färger, så är detta en
ren skandal. Efterhand förslöas trafikanternas känsla av obehag över
att se detta, och när de komma ut i det gröna, finna de bara i sin
ordning att kasta smörgåspapperen omkring sig - de ha fått lära sig
av det av kommunen auktoriserade spårvägsbolaget.
<p>Åtminstone borde konduktörerna förbjudas att kasta partibiljetternas
talonger å golvet.
<p align=center>- - -
<p>Se på konduktören i spårvagnen, när du säger ditt "tack!" som svar på
hans "Var så god!" vid kvittots överlämnande. Gör du ej det, visar du
honom ringaktning. Och endast dumma människor ringakta dem som utföra
ett samhällsnyttigt arbete.
<p align=center>- - -
<p>Även om du sprungit emedan du varit sent ute, och följaktligen är
andtruten, är det ej nödvändigt att inne i vagnen giva dina medresande
någon föreställning i blåsbälgens sätt att arbeta. Stanna ute på
plattformen och djupandas en stund.
<!-- sid 149 -->
<p>Än mindre bör du, om du blivit svettig, pusta och torka dig inne i
vagnen. Även om din utdunstning ej är illaluktande, är åsynen av en
dylik procedur inte behaglig för dem, som ej kunna undgå ditt
sällskap.
<p align=center>- - -
<p>Spårvagnen har en gång i mitten. En dam satt ytterst mot gången och
ställde därvid sitt paraply så, att ingen kunde komma förbi henne utan
att göra en omväg. Vare sig hon handlade av tanklöshet eller av ren
hänsynslöshet - till fint folk får hon ej räknas.
<p>Sitt ej med benen i kors i spårvagnen (omnibusen, tåget). Vad en dam
beträffar, får man den uppfattningen, att hon avser att exponera sina
vackra ben - om hon har sådana - och koketteriet bör ha smakligare
och för hennes intelligens mera smickrande former. F. ö. ta herrar
som damer upp större plats med korslagda ben än då de sitta städat och
göra det alltså obekvämt för medpassagerarne.
<p>Sitt ej på snedden i spårvagnen. Då tar du upp onödigt stor plats.
Sitter du närmast väggen, flytta dig då alldeles intill densamma. Det
tomrum, som finns mellan dig och väggen, förminskar din
medpassagerares eller dina medpassagerares platser.
<p align=center>- - -
<p>Om alla sittplatserna i spårvagnen äro upptagna och någon äldre person
kommer in, avstår självfallet närmast befintlige yngre person sin
sittplats åt den inträdande.
<p>Man reser sig ej upp vid den hållplats, där man ej ämnar avstiga, ty
då narrar man konduktören att onödigtvis stanna spårvagnen.
<p align=center>- - -
<p>Skall en herre alltid stiga upp och lämna plats för en
i den fyllda spårvagnen inträdande dam?
<p>Jag skall ej svara ett obetingat ja på frågan.
<!-- sid 150 -->
<p>En herre skall alltid ihågkomma, att kvinnorna äro fysiskt svagare än
männen och alltså bereda dem den förmån vartill detta berättigar. Men
det betyder ej, att en gammal grå herre, som kommer rätt från sitt
arbete, skulle stå i spårvagnen för att bereda en ung jänta tillfälle
att sitta.
<p>Spårvagnen trafikeras mest av personer, som färdas till eller från
sitt arbete. Det är arbetare som arbetare och eftersom kvinnan vill
fordra lika lön för lika arbete, mena en del herrar, att hon ej heller
är berättigad till någon företrädesrätt till sittplatserna i
spårvagnen.
<p>Det ligger något i det där resonemanget, men en herre skall dock, om
han ej är allt för trött eller utarbetad, stiga upp för att låta en
dam sitta. Det blir skyldighet, om det är fråga om en äldre dam eller
en mor med barn.
<p>Den, som blir föremål för en dylik artighet, måste tacka förbindligt
därför. Tyvärr är det ej sällsynt att damerna så fullständigt brista
i uppfyllandet av denna skyldighet, att de ej tacka alls eller - vad
ännu värre är - tacka med en torr min eller nackknyck, som säger att
det hade de bara väntat. Det är sådana ouppfostrade damer, som kommit
en massa herrar att underlåta att i spårvagnen visa damerna den
artigheten att avstå från sittplats åt dem.
<p align=center>- - -
<p>På sista sätet i en öppen spårvagn i Stockholm satt en äldre herre.
En gammal dam kom och skulle stiga upp. Det fanns ingen plats. Den
äldre herrn steg upp, lämnade sin plats åt henne och ställde sig
bredvid, tydligen okunnig om att detta var konduktörens plats. Då
konduktören kom, röt han: "Nej, här är fullt!" Han svor inte och
kallade inte den gamle idiot, men tonen var ytterst ovänlig och ögonen
formligen sprutade etter.
<!-- sid 151 -->
<p>Jag kom ovillkorligen att tänka på de bekanta orden, att en svensk
anser det som en skyldighet att vara ohövlig så snart han fått en
uniformsmössa. Konduktören var en helt ung man, som alltså
förmodligen nyligen genomgått fälthögskolan. Då var han säkerligen ej
så belåten med att hunsas av löjtnanten, men när han nu kommit i
allmän tjänst, hunsade han allmänheten. "Far över mor, mor över mig,
och jag över katten", sa' pojken.
<p align=center>- - -
<p>Om du är så dåraktig, att du riskerar liv och lem för att vinna några
sekunder genom att hoppa av en spårvagn i gång, så iakttag åtminstone
en viss försiktighet. Hoppa aldrig från en vagn, som har andra vagnar
efter sig! Se dig noga omkring, så att intet fordon kommer farande
strax bakom spårvagnen! Låt alltid den fot du har ytterst först taga
marken! Släpp ej handtaget förr än du har nått marken. De flesta
olyckor inträffa enligt en känd trafikman därigenom, att den
oförsiktige hoppar av hur som helst utan att se sig om samt låter
innerfot först taga marken. Härav korsa sig benen lätt, och man måste
ovillkorligen, om farten är någorlunda stark, snubbla över sitt andra
ben.
<p>Från elektriska tåg och dylika fortskaffningsmedel kan man avstiga
även från höger sida, men då stiger man ned på högra foten.
<p>Hoppa aldrig från en spårvagn om gatan är hal eller fuktig! Kom
alltid ihåg, att du därmed endast vinner en bråkdel av en minut, men
samtidigt riskerar att bli krympling för hela ditt liv!
<p align=center>- - -
<!-- sid 152 -->
<p>Om du är ofärdig, om du har svårt att röra dig på grund av fetma,
reumatism o. dyl., eller om du har mycket att bära, begär då ej att få
komma först ur tåget eller spårvagnen. Ty då kan en hel vagn få vänta
medan du använder längre tid än alla andra för att komma ned. Mångens
tid kan vara så dyrbar, att en halv minut betyder något, och du blir
föremål för en ovilja, vars berättigande ej kan förnekas.
<p align=center>- - -
<p>Även om det är tillåtet att röka i spårvagnen, begagna dig ej av
tillåtelsen, om du är en gentleman. Detta i synnerhet om sommaren i
den öppna släpvagnen. Både rök och aska genera då alla dem, som sitta
bakom rökaren.
<p>Naturligtvis har man ej rätt att med brinnande cigarr eller cigarrett
inträda i en spårvagn, där rökning är förbjuden. Ty sitta en eller
flere personer med en rykande giftpinne i handen, blir ju
rökningsförbud helt och hållet illusoriskt. Och det är ej nog med
luftförgiftningen. Det har sålunda också upprepade gånger hänt, att
tobaksterrorister tänt eld på kvinnliga medpassagerares klänningar.