Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ffirsta Af’tlelninf/en:
Förberedande Kunskaper.
(Pedagogik.)
Likasom ett öde fält, af liuru bördig beskaffenhet det än af naturen må vara,
icke kan frambringa någon nyttig skörd, utan att hafva blifvit med tjenliga
redskap beredt och derefter med goda frön besådt; så kan ej heller menskliga
förnuftet uppfatta eller tillgodogöra sig några gagnande kunskaper, utan att genom
Pedagogiken dertill vara uppodladt. — Ordet Pedagog är lånadt från grekiska
språket och sammansatt af 7r«ts “barn“ och ayoj “jag leder“ samt betyder alltså
efter orden barnledare eller uppfostrare; och benämningen Pedagogik, på svenska
uppfostringskonst, är väl egentligen liktydig med “undervisnings-lära“, men
begagnas äfven såsom gemensamt namn för skolkunskaper i allmänhet. Dessa
kunskaper, som förtjena kallas förberedande, emedan dem förutan inga andra äro
möjliga att inhemta, torde kunna innefattas i fyra hufvuddelar, nemligen
Språklära, Räknekonst, Förständslära och Sedelära.
Sannolikt finnes ingen någorlunda till ålder kommen, som ej till en del redan gjort sig
bekant med dessa kunskaper; ty i vidsträckt bemärkelse kan det som blifvit lärdt i abc-hoken räknas
till Språkläran, kännedomen om ett och flere till Räknekonsten, begreppet om sanning ocb
osanning till Förståndsläran; och hvad som inhemtats i katekesen är ej allenast början, utan äfven
sjelfva grunden till Sedelärau. Med så inskränkta kunskaper lär väl mången likväl ej vara
belåten, ehuru å andra sidan naturer finnas, som sannolikt föga bry sig derom, emedan de, fastän
i andra fall måhända rikt utrustade, i intellektuelt afseende äro så inskränkta, att de ej en gång
kunna fatta nyttan af en bok eller ens begripa, att hvad som linnes anfördt i skrift eller tryck
kan han någon mening eller utgöra något annat än tomma ord. — Afsigten här är nu hvarken
att framställa ifrågavarande kunskaper i all deras utförlighet eller försöka iupregla sådana i ett
för dem otillgängligt begrepp; utan helt enkelt att för ett naturligt godt förstånd framlägga så
mycket af kunskapernas grundidé, att detta sedan kan sjelf fullfölja sin väg och sålunda bli i
tillfälle att rätt uppfatta hvad för allmänheten tillgängliga skrifter innehålla.
För »t a Delen:
Språklära (Grammatik).
Språk är benämningen på den förmåga Skaparen nedlagt hos organiska
väsenden, att åt andra meddela sina tankar, sin vilja och sina känslor. Denna
förmåga tillhör ej ensamt menniskan; att äfven djuren, särdeles vissa arter deraf,
i hög grad besitta densamma, derpå röna vi, snart sagdt, dagliga prof; och man
torde måhända, utan fara att beskyllas för alltför stor öfverdrift, äfven kunna
antaga, att till och med hos växterna ett slags meddelande eger rum.
Som ett sådant meddelande kan ske på flera sätt, gifvas också åtskilliga slags
språk, hvilka efter sina yttre företeelser erhålla olika benämningar, såsom
ljudspråk, skrifspråk, teckenspråk, ögonspråk o. s. v. Då de båda förstnämnde likväl
äro de, som i inskränkt eller vanlig mening kallas språk, komma hufvudsakligast
dessa att här afhandlas.
Ljudspråket, vanligen kalladt tal, består i den menniskan ensam gifna
egenskapen att genom åtskilliga förändringar i sin röst på olika sätt uttrycka sig.
Dessa af röstens böjningar framkallade ljud kallas artikulerade, till skilnad från
djurens, som fått namn af oartikulerade. — SkrifSpråket åter är ett sätt att göra
samma ljud förnimbara för ögat, hvarigenom blir möjligt att samtala med från-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
