Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H.US9M8 Ur benämningen på den särskilda ställning ett nomen kan intaga
uti en mening. Om jag t. ex. säger: Gustaf kastade stenen från gården i sjön, så
äro uti denna sats fyra nomina substantiva, neml. Gustaf, stenen, gården och sjonr
men deras olika ställning till det hela är vid någon eftertanke lätt att se, ty
Gustaf utdelade en verkan, stenen emottog samma verkan, som gick från gården till
sjön. Med anledning af sådana vid särskilda uttryck förekommande ställningar
för ett nomen hafva dess kasus blifvit bestämda till sex, neml.
Ilufvudsaks-ställning, “ISTominativus", Tillhörighetsställning, “Genitivus*4, Åt ställning,
“Da-tivus“, Föremälsställning, “Ackusativus", Tillropsställning, “Vocativus“ och Fr
anställning, “Ablativus“. — Uti ofvan anförda exempel står Gustaf i nominativus, stenen i
iicknsativus, gården i ablativus och sjön i dativus.
Ordet «KasUS« betyder egentligen uttryckets formförändring i ett nomens olika ställning; sådan
förändring finnes i Svenskan blott i ett enda nomen, neml. vår Frälsares bibliska namn, der den
ännu bibebålles efter Latinet sålunda: nominativus Jesus Kristus, genitivus Jesu Kristi,
dativus-Jesu Kristo, ackusativus Jesum Kristum, vokativus Jesu Kriste, ablativus af Jesu Kristo. För alla
andra ord är det blott en ställning, neml. genitiven, som har sådan förändring; uti de öfriga
tecknas de lika, men benämningen bibehålies ändock för den ställning hvarje sådant innebar.
Sällan förekommer någon sats, deruti alla kasus inträffa; än är den ena, än den andra, och
merändels flere af dem uteslutna. För tydlighetens skull anföres följande, deruti alla sex
förekomma; Gustaf (nom.) tog Henriks (gen.) piska (ackus.) från väggen (abl.) och gaf den åt Lotta
(dat.) som dervid utropade: Gustaf! (vokat.) så får du ej göra. — Om partiklarne från, åt än
ej stå utsatta, tillhör ordet likväl sin gifna kasus, så snart någon af dessa der är underförstådd.—
I stället för de båda angifna kan vid ablativus nyttjas orden af, genom, med, nr och vid dativus
för, till, i, mot o. s. v., utan att ordets kasus derigenom förändras.
I sträng mening taget skulle kunna bildas långt flere kasus än de antagna sex, om man tänker sig
ställ-ningarno öfver, under, vid, omkring, utom, inom, nedom, på, hos, emellan, före, efter m. fl.; men hvilken som
helst af dessa kan likväl hänföras till någon af de bestämda, och flere sådana skulle derför endast förorsaka
en i det hela onödig vidlyftighet.
åfvKHnntiun kallas sättet att böja ett nornen, d. v. s. att leda det genom
alla kasus. Af det ofvan anförda synes, att hvarje nornen kan stå i hvilken kasus
som helst, i såväl bestämd som obestämd form; men då särskilda nominas
teckning uti samma kasus är så olika, hafva derutaf böjningssätten (deklinationerna)
blifvit bestämda för substantiverna till fem, som åtskiljas genom äudelsen i den
obestämda nominativus pluralis, samt adjektiverna till två, som der åtskiljas
genom ändeisen i obestämda nominativus singularis.
Af uppställningen på sidan 16 synes, att substantivernas deklinationer blefve långt flere, om
de skulle bestämmas af alla de brukliga slutformerna i nominativus pluralis. Också hafva
språklärare varit af skilda tankar härutiunan. En del hafva ansett olikheterna såsom blott afvikelser
från samma ordklass och bestämt endast tre, då andra räknat ända till sex deklinationer; de flesta
hafva dock förenat sig om fem. Antalet af dessa torde dock göra mindre till saken, om blott
ordens alla böjningar äro rätt och redigt framstälda.
Sakordens böjningsformer, eller Substantivernas deklinationer.
Första deklinationen slutar i pluralis på or, t. ex. flicka, flickor.
Andra deklinationen “ “ “ ar, t. ex. gosse, gossar.
Tredje deklinationen “ “ “ er, t. ex. dygd, dygder.
Fjerde deklinationen “ “ “ n, t. ex. nöje, nöjen.
Femte deklinationen är lika i sing. och plur. t. ex. cg are, egare; berg, berg.
Den hittills i våra grammatikor brukliga ordningeu bibebålles bär, fastän såsom eget blifvit
anmärkt, att de feminina formerna stå i första rummet och maskulinerna i andra, ehuru näppeligen
något språk kan framvisas, der maskulinformen är utbildad ur den feminina, ntan alltid tvärtom.
Detta förhållande anses uppkommet genom efterhärmning af ordningen i latinska grammatikan.
Första deklinationen.
Obestämd form. Bestämd form.
Singularis.
Obestämd form. Bestämd form.
Pluralis.
Nominativus Blomma.
Genitivus Blommas.
Dativus åt Blomma.
Ackusativus Blomma.
Vokativus o Blomma!
Ablativus af Blomma.
Blomman.
Blommans,
ät Blomman.
Blomman.
af Blomman.
| Nominativus Blommor.
: Genitivus Blommors.
Dativus åt Blommor.
Ackusativus Blommor.
Vokativus o Blommor!
Ablativus af Blommor.
Blommorna.
Blommornas,
åt Blommorna.
Blommorna.
af Blommorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
