Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stapel härigenom i cirkulation och fortlöper genom tråden till den andra, hvilkens
faststående jern deraf blir magnetiskt och drar till sig det jern, som sitter på
halanscrstången; då dennas andra ända härigenom höjes, träffar dess stift en
pappersremsa, som framgår mellan två af ett urverk dragna valsar. Stiftet sänkes
åter i samma ögonblick elektriciteten afbrytes genom tangentens släppande.
Härigenom bildas å pappersremsan vissa tecken, bestående af streck och punkter i
olika sammansättningar, hvilka hvardera utgöra ett skiffer, som sedan kan
ren-skrifvas. Omkring 80 sådana tecken kunna åstadkommas i hvarje minut.
Det skifferalfabet, som numera vid telegrafering är antaget i alla länder har följande utseende: a.—
0––––— Bråkstreck––––—–––- Punkt....Semikolon —. — . — .Komma. — . — . — Citationstecken
. — . . — . Kolon–––... Frågetecken..––.. Utropstecken ..— Apostjrof.–––––––-. Ny rad
. —. — . . Bindestreck — .... — Parentes —.-. — Understrykningstecken ..-. — Atskilnadstecken — . >. —
Väntningstecken . —... Förstått... — .
Afståndet emellan stationerna är af ingen betydenhet, ty den elektriska strömmen löper med
större hastighet än ljuset, alltså cirka 40,000 mil i sekunden. Om således en fortsatt
trådledning är gjord och får vara orubbad, kan samtal på ifrågavarande sätt ske lika lätt mellan två
personer, som äro hundratals mil åtskilde, som om afståndet dem emellan vore blott några alnar.
Den fördel, som den elektriska telegrafen har framför den optiska, är så stor, att dem emellan
knappt kan göras någon jemförelse. Onekligt är, att äfven den optiska på sin tid utgjorde en
stor uppfinning af oberäkneliga fördelar för sådana ställen, mellan hvilka en hastig kommunikation
var behöll ig; och än i dag torde finnas platser, der den svårligen af något annat kan ersättas;
men som den ena stationen ovilkorligen måste synas till den andra, uppkomma flera olägenheter,
såsom att afståndet måste vara kortare, särdeles om linien går öfver en mycket kuperad
landsträcka, samt hufvudsakligast deraf, att han är beroende af väderleken, emedan han vid tjock eller
dimmig luft är till ingen nytta. Hos den elektriska deremot finnes intet af dessa hinder; afståndet
kan vara huru långt som helst, och han är oberoende af både läge och väderlek. Hans enda fara är
den skada, som den sträckta tråden kan tillfogas af okynnet, stark storm, träds fall, eldsvåda o. 8. v.
Elektriska telegrafen är en af menskliga snillets triumfer och ett bevis på den förmåga en
beräknande eftertanke eger, att använda alla naturens krafter och verkningar till sin tjenst, äfven
sådana, som förr varit hemliga och, då de tillfälligt visat sig, betraktats som spökeri, trolldom,
öfvernaturliga verkningar af onda andar o. s. v. Om blott för få årtionden sedan någon hade
yttrat, att två personer skulle kunna stå vid hvar sin ända af ett vidsträckt konungarike och tala
med hvarandra genom en tråd, skulle han utskrattats sam fantast och, om han fortsatt sitt
påstående, lnpit fara att inspärras minst på ett dårhus; och likväl existerar redan nu ej allenast
detta i aba civiliserade länder, utan kommunikation finnes till och med mellan Europa och
Amerika, på ett afstånd af minst 430 svenska mil. — Hvad kan numera anses omöjligt? eller hvar
skall det menskliga snillets uppfinningsförmåga slutligen stanna?
Stønniymfi eUer leortskrift (af grekiska artro? “trång, kort“ och ygdysiv
“skrifva“), ofta äfven nämnd snabbskrift, är den konst, som sätter sina idkare i
stånd att medelst mycket enkla tecken, hvilka lätt kunna* sammanbindas,
ordagrant uppteckna en talares ord eller med stor besparing af tid och rum
ned-skrifva egna tankar. Ehuru stenografien öfverensstämmer med den vanliga skriften
deri att den är en bokstafsskrift, så skiljer den sig dock från den senare i flere
afseenden, af hvilka de följande äro de vigtigaste: l:o de stenografiska
bokstäf-verna äro mycket enklare än den vanliga skriftens-och valda med hänsyn till
ljudens olika karakter och förekomst i språket, så att t. ex. tecknet för e skulle icke
lika bra kunna tjena som l; 2:o dessa enkla ljudtecken förbindas med hvarandra
efter vissa regler, så att ett helt ord kan för det ovana ögat te sig som ett enda
tecken; 3:o allt, som för uppfattande af skriften är obehöfligt, aflägsnas helt och
hållet, så att man i stenografien icke gör någon skilnad mellan t. ex. “stora“ och
“lilla“ alfabetet; 4:o för ord, som mycket ofta förekomma i språket, t. ex.
åtskilliga pronomen och adverb, väljas enkla, stående förkortningar (sigler* och
monogram). En god stenografi behöfver dock ingalunda på alla upptänkliga sätt
förkorta och stympa språket. Utan tvekan kan man säga, att ju flera förkortningar
ett stenografiskt system besitter, dess sämre och svårare är det.
Den stenografiska konsten är mycket gammal. Medelst de tironska noterna upptecknade redan
romarne filosofers och statsmäns tal. Efter Roms fall glömdes dock stenografien, och det var
först i slutet af 16:e århundradet man i England började med stor ifver arbeta för erhållande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
