Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudstammar, neml. Öst-Asiatiska, Indiskt-Europeiska, Asiatiska, Afrikanska, och
Amerikanska.
Det skulle vara utau ändamål att vilja försöka, med något anspråk på tillförlighet, »ns
ungefär uppgifva antalet af de på jorden brukliga språken, emedan flera alltjemt upptäckas.
An nu mer vanskligt skulle det bli att söka bringa alla dessa i bestämda system, emedan största
delen är till sin beskaffenhet okänd. Endast de längre tid inom vetenskapen bekanta kunna
klassificeras efter dem »mellan rådande inbördes likhet; de öfriga kunna blott uppräknas efter de
länder, deruti de begagnas. De här följande uppgifterna äro hufvudsakligast lånade ur «Allmän
Språkliira af C. J. L. Almqvist«, tryckt 1835, och endast ämnade att meddela en kort öfversigt
af då kända tungomål, men göra, af ofvan anförde skäl, intet anspråk på hvarken ofelbarhet eller
fullständighet.
I. Ost-.lsiiJlisliSl språken äro enstafviga och närma sig, såsom man förmodar, mest
af alla till menniskans första naturljud. Dessa visa sig vara af två slag, som skilja sig i skrift;
det ena har skriftecken för känslorna och begreppen, men icke för ljuden, d. v. s. inga hvad vi
kalla bokstäfver, och deuna klass delar sig i tre arter, neml. kinesiska (sinesiska), som har fyra
af-arter: Iliang-tan, allmän kinesiska, Kuan-hoa, nvttjadt till talspråk hos det högre folket,
Uen-tschang, ett bokspråk, och King eller Ku-ven, ett äldre språk, som lärer qvarstå uti de lärdes
skrifter; Toilkiliesiska, landets språk i Tonkin; samt Kokin-kinesiska. Det andra slaget
begagnar s. k. syllabisk skrift, d. v. s. egna tecken för hvarje stafvelse, alltså en öfvergång till
bok-stafsskrift; hit höra: tibetanskan, liknande kinesiskan, jemte språket i Siam, språket hos
Birma-nerna samt språket i Laos och Kambodja. De tre sistnämnda likna mycket Bali-språken och
utgöra alltså en mellanlänk till nästa ordning.
II. IllfliNkt-Filiropeiska. Till denna ordning räknas de flesta närmare kända
språken, såväl lefvaude som döda. De indelas i nio stora stammar, hvilka äro: I. Sanskrit, nu icke
taladt, men anses vara roten till såväl Indiens som de flesta europeiska tungomålen. De deraf
uppkomna indiska språken äro fyra; 1) Bali, äfven kalladt Magadi och Misra, Buddapresternas
heliga språk, delar sig i två arter/ hvaraf den ena närmar sig kinesiskan och innefattar sju nästan
enstafviga af-arter, nemligen llukeng, Barma, Mon, Tay, Komen, Law och Aman; den andra arten
går mera åt sanskrit och har sex flerstafviga af-arter, som äro Malagu, ./ava-språket, Bugis, Bima,
Batta och Gata. 2) Egentlig sanskrit, det i braminernas heliga böcker befintliga idiomet. 3)
Prakrit, det nu uti Indien i tal och skrift brukliga språket, delar sig i olika landskap uti tio
särskilda munarter, hvilka kallas: Sarisvata, Kanyakubjas, Gaura, Maityla, Utkala, Dravida, äfven
kalladt Tamul och Malabriska, J/nratt-språket, Kamata, Tailanga och Gutjara. 4) Pajsaski, flere
bergfolks språk. — II. Mediska språk, hvilka äro: Zend, närmande sig sanskrit, icke nu taladt,
men qvarstående i heliga böcker; Pelvi, brukligt i nordligaste Persien; Parsi, fornpersiska, hvaraf
utbildat sig Nypersiska, nu gängse i Vestpersien; Afganiska, en blandning af persiska, tatariska
och sanskrit, gängse i Östpersien, samt Kurdiska, vid norra Tigris. — III. Semitiska språk,
som visa sig i tre familjer: 1) Arameiska, den nordligaste, bestående af Assyriska, hvaraf föga
tinnes öfrig; Babyloniska, visande sig i gamla palestinska dialekter, såsom Kaldeiska, Galileiska
och Samaritanska; Syriska i Vestsyrien och Mesopotamien; Palmyrenska, uti inskrifter på ruiner;
Sabiska, Feniciska, samt Karthagiska. 2) Hebreiska, Bibelns (gamla testamentets) grundspråk.
En qvarlefva deraf begagnas ännu som skrifspråk af rabbinerne (de judiske religionslärarne). 3)
Arabiska, med många af-arter, såväl på arabiska halfön som i norra och nordöstra Afrika. — IV.
Grekiska, nya testamentets grundspråk, innefattande åtskilliga dialekter, såsom Doriska (Æoliska,
Bäotiska, Lakoniska), Joniska, Attiska o. s. v. Genom mest hebreiska tillsatser uppkom på senare
tider s. k. Helleniska. De nu lefvande grekernas språk kallas Romaiska (Romäki, nygrekiska), och
är en utbildning af det gamla. — V. Götiska eller Germaniska språket delar sig i tre
hufvud-arter, hvilka äro: 1) Skandinaviska, som utgöres af Isländska, Svenska, Norska, Danska och.
Orka-diska (på Orkneyöarue). 2) Tyska, som sönderfaller i Högtyska, ur frankiska dialekten, hvartill ock
räknas den gamla Schwabiskan (Alemanniskan) och Cimbriskan, samt Sachsiskan, som består uti
Nedersachsiskan (Platt-tyskan) Friesländskan och Holländskan; hit räknas äfven den gamla
Anglo-sachsiskan, ur hvilken Engelskan och Skottskan uppkommit genom romerska, götiska och galliska
tillsatser. 3) Moesogötiskan, qvar i Ulfilas’ bibelöfversättning. — VI. Galliska eller Celtiska
(Keltiska). Af detta språk fortlefva numera endast några arter i vissa landskap på de britanniska
öarne, såsom: 1) Irländska; 2) Gaeliska (Caledoniska), i Skottska Högländerna, samt Manska på ön
Man; 3) Walesiska (Welska, Kymbriska), i Wales; 4) Cornivalliska, samt 5) Zfret-språket i Bretagne.
— VII. Romerska eller Latin, slägt med grekiskan i dorisk-æoliska dialekten, blef, så snart
kristna religionen allmänt erkändes, antaget till kyrkospråk och har derigenom jemte religionen
atbredts öfver många länder; numera står det qvar i ett stort antal författares skrifter, men talas
ingenstädes allmänt. Genom tillsatser ur arabiska, götiska, galliska m. 11. språk hafva af latinet
uppkommit flera blandspråk, hvilka äro: 1) Italienska, som delar sig i Toscanska, renast och
vackrast som språk; Romerska (i ny, inskränktare mening), vackrast i uttal, Nord Italiska (Venetianska,
Milanesiska), Sicilianska och Sardiniska. 2) Spanska, som utgöres af Castilianska, Cataloniska och
Galiciska. 3) Portugisiska. 4) Franska, som består af Bearniska, Auvergniska, Flammandska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
