Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formerna; många skriftställare lånade utan urskilning främmande ord och uttryckssätt, och språket
led af cn viss råhet och klumpighet, till dess Dalin, som äran tillkommer att stå i spetsen för
dess senaste utbildnings-period, med sitt exempel visade möjligheten af att göra det till ett
smidigt verktyg för all slags skrifart. Af den forna, stela ordfogningen linnas hos honom få, nästan
omärkliga spår, och öfverflödiga främmande ord blefvo af honom och gehdm hans efterdöme från
språket utträngde. Flere utmärkta snillen, både på vers och prosa, följde i Dalins fotspår och
underhöllo den hos allmänheten väckta kärleken för litteraturen, hvarjemte läroböcker i Svenska
språket utgåfvos, bland andra nSvenska Språkets Redighet«, af C. 1’. Ljungberg’, 1756;
«Förbere-delse till en Svensk Grammatika«, af 0. Brunkinan, hvaraf början utkom 1767, slutet 1774:
«Glos-sarium Sviogoticum«, af Joh. Ihre, 1769; «Svensk Grammatika«, af A. M. Sahlstedt, 1769, samt
«Svenska Språket i tal och skrift«, af A. af Botin, 1777. Detta oaktadt bibehölls åtskilligt af
det gamla språkets stafsätt i bibeln och lagboken, så att ett dubbelt språk begagnades, neraligen
bibel- och lagspråket å ena sidan oeh allmänna skrifspråket å den andra, utan att någotdera var
fullkomligt stadgadt. Ojemnheter och brister förefunnos ännu, väl obetydliga i jemförelse med
forna, men tillräckliga att vanställa skrifarten; bland dessa voro obestämdheten i bruket af dubbla
konsonanter samt brist på reglor för vokalerna e och ä samt o och å. Ar 1801 utgaf Svenska
Akademien en «Rättstafningslära«, ämnad att tjena till grund för alla ords stafning, hvilkens reglor
sedermera blifvit till det mesta antagna; dessutom ha efter denna tid utkommit: «Försök till en
Lärobok för nybegynnare i Svenska och Allmänna Grammatiken«, af |\ Moberg’, 1815; «Inledning
till Svenska Språkläran« af J. SvedbOM, J824; «Svensk Språklära« af A. Frvxell, 1824; «Svensk
Språklära« af C. J. L. Almqvist, 1842; «Försök till en Svensk Språklära«, af P. G. Boivie, 1834;
«Lärobok i Allmänna och Svenska Grammatiken«, af S. J. Filén, 1834; «Svensk Språklära«, utgifven
af Svenska Akademien, 1836; «Svensk Språklära«, af II. K. Tullberg, 1826; «Svensk Grammatika
i sammandrag«, af U. T—11, 1837; «Svenska Språkets Lagar«, af J. K. Hydqvist, 5 delar,
fullständigt utkomna 1874, utan jemförelse vår språklitteraturs bufvudverk. «Ordlista« utgifven af Svenska
Akademien, 1874, hvilkens reglor för rättskrifning vi i allmänhet sökt följa i detta arbete, jemte
många flera dels läroböcker, dels andra uppsatser rörande språket, genom hvilket allt detta
omsider antagit en form, som sannolikt aldrig kan föråldras. En fullständig öfverensstämmelse i alla
Ords stafning hör emellertid ännu till de ouppfylda önskningarnes område, emedan man om
språk-lärarne sjelfva kan i vissa fall tillämpa ordspråket: Så många hufvuden, så många sinnen. Den
principen tycks likväl på senaste tider hafva fått allt fler och fler anhängare så väl bland
vetenskapsmännen som bland allmänheten, att hvarje ord bör stafva3 icke efter sin härledning utan så
som det uttalas, och vi skulle mycket misstaga oss om icke denna grund för stafning och
framställningssätt slutligen skall bli den segrande.
I förmodan, att det kunde intressera en eller annan att se prof på språkets utseende under
.olika tider, anföres här slutligen följande uppställning af bönen «Fader vår«, aftecknad efter de
begagnade kyrko-handböckerna under fyra af de förut omtalade tidsåldrarne:
ir 1300. ir 1500. ir 1527. ir 1646.
Fadher war i himiriki
hælecht huais jDitt namn,
tillkomi os {Dit rike.
war-dhe {Din wili hær i
jordh-riki swa sum han
war-der i himiriki. wart
dag-liet brød gif os i dagh.
oc firilaat os waræ
misgerning«; swa sum wi
fi-rilatum f)em sum
brut-like æru wider os. oc
laat os æi ledhæs i
frestelse. vtan frælsæ os af
illu. Amen.
Fådher waar som är
j himblom hälgat wari
thit nampn. Tilkome
tliit rijke. Warde thin
wili swa i jørderijke som
j bijmmerijke. Gif oss
i dagh waart daghlighit
brödh. Ok forlaat oss
waara synder som wij
oc forlaatom thöm mothe
oss bryta. Ok leedh
oss eij j frästilse, Wtau
frälsa oss aaff ondho.
Amen.
Fader vår som är j
himblomen. Helghat
wardhe titt nampn.
Till-komme titt rike. Wardhe
thin willie så på
jordhenne som j himmelen, Giff
oss j dagh vårt
daghe-lighit brödh, Och förlåt
oss våra skuld såsom och
wij förlåtom, them oss
skyldhoge äro, Och
in-leedh oss icke j
frestelse, Utan frels oss från
onda, Amen.
Fader vår som äst i
himmelen, helgadt varde
titt nampn. Tillkomme
titt rijke. Skee tin vilie
så på iordenne, som i
himmelen. Giff oss i
dagh vårt dagheliga
brödh. Och förlåt oss
våra skulder, såsom ock
wij förlåtom them oss
skyldige äro. Och
in-ledh oss icke i frestelse.
Utan fräls oss ifrån
ondo. Amen.
Var redo till att höra, och svara livad ratt ar; ty talet lägger äro in, och talet lägger också
skam in, och menniskona fäller hennes egen tunga. Syr. 5: 13j 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
