Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sfer, kula eller klot, beräknas efter samma grunder som koner, men har en
tredjedel större kubikinnehåll. Sedan man medelst cirkel eller annat instrument
fått veta kulans storlek (diameter), sökes dess storcirkels periferi och qvadrat
såsom med eu annan cirkel; om sedan diametern multipliceras med periferien,
så fås hela kulans yta, och om grundytans qvadrat multipliceras med -j af höjden
(eller diametern), så erhålles kulans kubikinnehåll.
3,14
6 diamet.
18,84 periferien
6 diamet.
113,04 hela ytan.
3,14
____9
28,2 6 grundyta
4 f af diam.
113,04 kub.-inneh.
faller icke, då kulan har någon annan
Till förtydligande häraf anföres här ett exempel:
en kula, hvars diameter är 6 (linier, tum, fot o. s. v.),
har en periferi af 18,84 och en grundyta af 28,26.
När den förra multipliceras med hela diametern (6)
och den senare med två tredjedelar deraf (4), inträffar
här, att både ytau och kubikinnehållet blir lika. Detta
är likväl endast egendomligt för detta exempel och
före-storlek.
Cylindriska kärls rymd kan äfven på samma sätt beräknas. Man mäter
invändigt bottens diameter och uträknar derefter qvadrattalet, hvilket,
multipli-ceradt med höjden, angifver innehållet.
Ar kärlets vidd olika, d. v. s. större i botten än uppåt eller tvärtom, eller ock bukigt, så
sökes medeldiametern på det sätt, att mätning sker på det vidaste och det smalaste stället, de
bägge måtten hopadderas och summan divideras med 2, då rätta diametern fås i qvoten. Ett
kärl med två bottnar, som således ej är åtkomligt invändigt, mätes utanpå, och afdrag göres vid
hvarje mätning för tjockleken af trädet vid bägge sidorna.
En irregulier solid utan någon jemn yta, t. ex. en sten eller dylikt, mätes,
då han är rörlig och ej alltför stor, på det sätt, att han lägges i en
paralleli-piped och öfver honom slås vatten eller, om han ej tål sådant, väl torr och ren
sand; märke sättes vid ytan af vattnet eller den väl jemnade sanden, och när
kroppen upptages, synes dess innehåll på vattnets eller sandens sjunkning.
En sådan solid, som ej är rörlig eller så beskaffad, att den kan lägga3 i kärl, kringbygges
med en parallelipiped, hvars tomma rum fylles med sand; när denna mätes och jemföres med
byggnadens rymlighet, finnes deraf den inbyggda solidens storlek.
fiokiniiieri.
För hvar och en, hvilken såsom försörjningsmedel drifver någon rörelse,
denna må bestå uti handel, handtverk, fabrik, landtbruk eller hvad den eljest
må kallas, är en systematiskt ordnad och omsorgsfullt genomförd anteckning af
hvad till samma rörelse hörer ej allenast angenäm och nyttig, utan äfven
nödvändig för kännedom af hvad man eger och rörelsens derpå beroende fortgång
och bestånd. Som till sådana anteckningar begagnas dertill inrättade böcker,
kallar man dem bokföringar och kännedomen derom bokhålleri.
Bokhållerivetenskapen härleder sig från Italien. Det äldsta verk, man tror sig häruti ega,
skall vara författadt af en franciskanermunk och minorit från italienska hertigdömet Parma, vid
namn Luca d’i Burgo, och tryckt i Venedig år 1504, med titel: Scuola perfetta del mercanti.
Fransmannen de la Porte gjorde det första försöket att gifva bokhålleriet en rent vetenskaplig
form. Af dessa skäl kallas det nu brukliga bokföringssättet italienska bokhålleriet, och de
der-vid begagnade ordtermer äro till större delen italienska eller franska.
Det hemlighetsfulla dunkel, hvari förra tiders bokhållare så gerna ville dölja sina mekaniska
göromål, hur hos många alstrat den tron, att bokhålleriet var en med sju insegel förseglad bok,
den endast få voro värdige att öppna. Hela hemligheten består dock deruti att känna några
antagna formler och konsttermer, till hvilkas inhemtande och följande fordras mera ordningssinne än
kunskaper, mera påpasslighet än insigter och förstånd. Förtegenhet och punktlighet äro de
hufvud-egenskaper, som förnämligast erfordras hos en bokhållare.
En kort underrättelse om huru bokföring på det mest ändamålsenliga sätt
bör vara inrättad, skall, såsom en af räknekonstens grenar, här meddelas.
En handlande, särdeles den, som ligger i vidsträcktare affärer, har bland alla industriidkare
behof af den största och vidlyftigaste bokföring; men också har han bästa tillfället att under sin
lärotid inhemta hvad till bokhålleri hörer, helst han får derpå använda största delen af den tid
och förmåga, som en anuau måste egna åt det tekniska af sitt yrke. Följden häraf är, att då en
ung handlande börjar såsom sin egen, han redan förut känner (eller bör känna) hvad till hans
affärer hörer, då deremot en ung mästare icke sällan får betala dryga lärpengar, emedan han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
