Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menuiskosjälen allenast så vida, som dessa hafva gemenskap med och blifva ledda af det styrande
förståndet,
Läran om lagarna för den menskliga tankekraftens verksamhet delas i allmän
logik, som innefattar reglor för tänkandet i gemen, och särskild logik, eller reglor
för tänkandet öfver något bestämdt slag af ämnen, t. ex. religiösa, juridiska o. s. v,
Af dessa kommer endast det förstnämnda att här afhandlas.
Rena allmänna logiken.
Len del af tankelärau, som fått denna benämning, upptager tvänne delar,
nämligen elementarläran, som framställer de lagar förståndet följer vid bildande af
tänkandets elementer, samt metodläran, hvilken utvecklar reglorna för tankarne,
då erhållna kunskaper skola ordnas till vetenskap.
Elementar tära.
Alla tankar äro föreställningar, men alla föreställningar äro icke tankar,
och således gifves det olika slag af föreställningar. Hvarje föreställning hänför
sig till något föremål (objekt), antingen omedelbart genom åskådning till ett enda,
eller ock passar den till flera objekt, och i senare fallet kallas den tanke.
Den föreställning jag har om t. ex. den konung hvars porträtt jag ser, den ton jag just nu
bör angifva på violen, smaken af den dryck jag dricker, lukten på den ros som doftar, bruset af
den ström jag hör, retningen af en kittling på huden o. s. v., allt sådant är åskådning, hvars
uppfattning är omedelbar af ett enda föremål, och hvarvid ingen medlande tanke behöfs.
Föreställningen om menniska, ros, musik, lidande o. s. v., hänför sig deremot icke till ett föremål
omedelbart, utan begriper under sig flera, till hvilka man kommer genom åskådning af flera
likartade, och det som från det mindre leder föreställningen till det större är hvad vi kalla tankar.
Kunskapsförmågan, hvilken man kallar receptivitet, utgöres af förståndet,
hvars lägre art man kallar sinnlighet, till livilken räknas förmågan att veta, att
känna och att vilja, som alla äro följder af åskådning; men förståndet har förmåga
att gå längre än till det sinnliga och bilda egna föreställningar och utvecklingar,
och detta kallas dess sjelfverksamhet (spontaneitet).
Vid denna sin verksamhet följer förståndet vissa lagar, som icke kunna härleda sig från andra,
ty en sådan härledning vore sjelf ett tänkande och förutsatte således dessa lagar; vi kalla dera
derför grundsatser för tänkandet, hvilka icke kunna bevisas utan endast förklaras. De äro
följande tre: 1) Mångfaldigt som öfverensstämmer är tänkbart; mångfaldigt som motsäger sig är icke
tänkbart. Det förra kallar man enstämmighetssats, t. ex. en rund cirkel; den audra kallas
motsägelsesats, t. ex. en fyrkantig triangel. Bägge leda till samma mål, som är förhållandets rätta
uppfattning, men den ena är jakande och den andra nekande. 2) Allt hvad som tankes har
tillräcklig grund. Omdömet måste ega antagligt skäl för den förknippning, som göres mellan ett
subjekt och dess predikat; t. ex. af den knall jag hör vet jag att en kanon är afskjuten. 3) Åt
hvarje föreställning kan af tvänne motsägande kännemärken endast ett tillkomma. En kropp måste
t. ex. vara antingen lefvande eller icke lefvande; något mellanliggande tredje gifves ej.
Tankarne, d. v. s. de föreställningar som förståndet bildar, äro af tre slag:
begrepp, omdömen och slutledningar.
Om begreppen. Ett begrepp är motsatsen af enkel föreställning och
bildas af flere sådana. Alla de begrepp, som uppstå genom åskådningar, kallas
gifna (abstraherade) begrepp-, derifrån skiljas sjelf gjorda eller danade begrepp, som
uppkomma genom förknippandet af flera kännemärken till en föreställning.
Om jag t. ex. ser ett växande träd, så har jag deraf åskådning, och denna visar flera
delföreställningar (kännemärken), såsom blad, grenar, stam, frukter, m. m., hvaraf uppkommer
begreppet träd. Af flere sådana begrepp kan ett nytt bildas, t. ex. om jag af begreppen ko, får,
varg, björn o. s. v. bortlemnar (abstraherar från) de kännemärken, som tillkomma hvarje slag
särskildt, och förbinder deras gemensamma kännemärken, uppkommer begreppet fyrfotadjur.
Sådana och alla dylika äro gifna begrepp; föreställningen om ett vasen, som åtföljer menniskau
såsom skyddsande, om en förestående lycka eller olycko, med flere dylika, äro danade begrepp.
Begreppens qvantitet. Ett begrepp omfattar de föreställningar, uti hvilka
det ingår såsom kännetecken; begreppets omfång bestämmes af de föreställningar
detsamma omfattar, och dessa föreställningar kallas begreppets sfer. Less innehall
utgöres åter af de föreställningar, som finnas i detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
