Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjer tte tte le»»
Sedelära (Moral).
Betraktad såsom ett förnuftigt väsende, skiljer sig menniskan från de öfriga djuren
genom henne meddelad förmåga att, med fritt bruk af egande krafter, kunna
höja sig sjelf och andra öfver den ståndpunkt, som hon från början innehaft. Det
bruk menniskan gör af dessa krafter kallar man seder, och de kunskaper, som
af-handla menniskans förhållanden ur synpunkten af sådana egenskapers besittande,
benämnas moraliska vetenskaper (af lat. mos, pl. mores, sed),
En allmän regel för fria gerningar kallas lag, och hvarje sådan tillförsäkrar
äfven om åtnjutande af för verksamheten behöfiiga rättigheter. Lagar äro af två
slag: naturliga, som äro af Gud sjelf inskrifna i menniskans själ och derför äfven
kallas gudomliga lagar; samt borgerliga eller samfundslag ar, h vilka innehålla af
menniskor öfverenskomna reglor för lefnadsförhållanden, lämpade efter tillståndet
inom ett större eller mindre samhälle.
De naturliga eller gudomliga lagarue skall h\mr mermiska finna inom sig, då hon eftersinnar
hvad henne som förnuftig varelse aligger att göra. I hvad tillstånd hon är, förbiudes hon af dessa
lagar, och i naturliga tillståndet erkänner hon inga andra. Samfundslagarne höra alltid vara
grundade på de naturliga och således lätt kunna efterlefvas, om de än ej äro till hela sitt
bok-stafliga innehåll fullkomligt kända.
Endast våra fria gerningar äro underkastade lag; för livad som sker mot
vår vilja eller utan vårt förvållände Icunna vi ej bindas till ansvar, utan blott
för de gerningar, som verkställas med otvungen vilja. Dessa kallas goda, när de
öfverensstämma med lagens föreskrift, och onda, då de strida deremot. De förra
belönas, de senare straffas, icke endast efter borgerliga lagar utan äfven sådana,
på hvilka ensamt de naturliga lagarne kunna tillämpas.
Den redlige behöfver intet annat bevekande skäl till fullgörande af en lags föreskrift, äu
medvetandet af sin pligt, jemte öfvertygelsen att det lagen bjuder är rättvist och godt. För den
dåligt sinnade hopen af menniskor äro belöningar och straff nödiga, om de skola förmås att vid
alla tillfällen efterlefva lagen. Följderna af fullgörande af eller brott mot de naturliga lagarne
äro väl mindre i ögonen fallande, men uteblifva icke; så äro t. ex. helsa och ett förnöjdt sinnelag
eu ständig följd af måttlighet och nyttig verksamhet, då deremot sjukdomar och hvarjehanda
själslidanden äro gifna straff för omåttlighet, lättja, förklemning m. m.
Lagar för användandet af gifna krafter till sträfvande efter fullkomlighet
äro af skaparen nedlagda i förnuftet; men då detta föreskrifver de skyldigheter,
som i afseende på handling erfordras för vinnande af detta ändamål, förutsätter
det äfven rättigheter att använda de medel, som härtill äro erforderliga; med
anledning häraf indelas hithörande vetenskaper i rättslära och sedelära.
Rtiits/tära.
Så kallar man läran om menniskans rättigheter, hvilka dels äro medfödda,
d. v. s. af skaparen åt hvar förnuftig varelse meddelade, som dels af
medborgerliga samhällsinrättningar förunnade, och bestå alltså af två slag: naturrätt och
stats- eller samfundsrätt.
JVte t »fertilt afhandlar menniskans rättigheter i naturtillståndet, hvarmed
menas sammanlefnad utan erkänd öfverhet, der endast de naturliga lagarne äro
gällande, helst inga andra finnas. Uti sådant tillstånd kan likväl finnas hvad
man kallar hushåll, hvilkas medlemmar ega förbindelser sinsemellan och alltså
utgöra enkla samfund, såsom äktenskapssamfund, föräldrasamfund,
husbondesamfund, o. s. v., hvaraf uppkomma förbindelser mellan makar, mellan föräldrar och
barn, mellan husbönder och tjenare, m. m. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
