Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Särskilda pligter emot andra. Ingen makt kan komma i en menniskas
händer, utan att den ålägger pligter; liyar menniska har någon makt, men som
denna är väsentligen olika hos särskilda personer, uppkommer också olika pligter,
i förhållande till hvars och ens ställning i samhället och lifvet, och dessa skilja
sig från de allmänna i så fall, att de kunna åligga den ene, utan att för
tillfället vidkomma en annan. Bland sådana pligter märkas:
Öfverkets pligt att befrämja allt som länder till samfundsmedlemmarnes yttre
välstånd och sedliga förädling; undersåtares pligt att bevisa trohet och lydnad.
Jemte omtanke om sitt lands och derigenom äfven sin egen säkerhet, bör öfverhetens
förnämsta omsorg vara riktad på dess namn för samtid och efterverld. En klok regent bör lätt kunna
inse rätta sättet för att vinna den högsta glans, hvilket består uti att använda sin makt till
ut-Öfvande af den Bträngaste rättvisa; medlen härtill åter äro att med urskilning välja sina
råd-gifvare och dem han anförtror statens särskilda värf, och dervid skilja smickret från den uppriktiga
tillgifvenheten, den fjeskande beställsamheten från den sanna dugligheten, den lycksökande
projekt-makaren från den fördomsfrie sanningsälskaren, maklighetens, egenuyttans och maktlystnadens
farhåga för nya ordningar från ordningsvännens omtänksamma försigtighet. Undersåten bör visa
skyldig aktning för sin öfverhet och med trohet fullgöra dess med gällande lagar
öfverenssläm-mande bud; finnas samhällslagar som genom tidens framskridande föråldrats, d. v. s. blifvit mindre
öfverensstämmande med nutidens kraf, böra dessa likväl aldrig brytas, utan på ändamålsenligt sätt
ändres, hvartill en klok regering aldrig bör vägra sitt bifall.
Embetsmäns pligter äro att med drift, insigt och oegennytta sköta de särskilda
värf, som till befrämjande af allmänt väl blifvit dem anförtrodda.
Äkta makars pligter äro inbördes kärlek och oinskränkt förtroende.
Så. snart menniskan kände behof af yttre ordning i sin sammaulefnad, ansågs nödvändigt
att förekomma följdernja af den tygellöshet, hvartill könsdriften kunde föra, och derför stiftades
lagar för äktenskap, visserligen olika för olika folklynnen, dock alla med samma mål, sedlighetens
befrämjande. Ömsesidig nktuing och ett aldrig sviket förtroende äro vilkoren för ett lyckligt
äktenskap, och båda makarnes pligt är att aldrig ge anleduing till dessas förminskande.
Föräldrars pligt är att uppfostra barnen till gudsfruktan och dygd; barns
pligter äro lydnad, kärlek, förtroende och en beständig tacksamhet.
Föräldrar böra visa ömhet utan klemighet, allvar utan hårdhet, hålla barnen till nyttig
verksamhet utan att neka dem de lediga lekstunder deras ålder kräfver, genom exempel,
upplysning och föreställuingar hos dem väcka och underhålla kärlek till dygden och afsky för lasten;
vid begångna förseelser mera se på felets orsak än storlek och endast vid visadt egensinne och
uppsåtlig olydnad utdela aga. Derjemte är en af föräldrars mest maktpåliggande pligter att
ut-studera hvarje barns medfödda lynue och naturanlag, behandla det veka med mildhet och det
styfsinta mera allvarsamt, samt hvarken af fördom eller annan bevekelsegrund hindra något af dem
att ingå på den bana naturen för detsamma utstakat. — Barn böra ådagalägga sin tacksamhet
genom obrottslig lydnad och med hörsamhet foga sig efter föräldrarnas vilja, aldrig hvarken i ord
eller åthäfvor visa någon bitterhet, äfven om de anse sig hafva blifvit orätt behandlade, samt
genom en hedrande vandel bereda dem glädje på deras ålderdom.
En husbondes pligt är att välvilligt behandla sin tjenare, då denne fullgör
sina skyldigheter, samt uppfylla hvad han åt honom lofvat; tjenarens pligter äro
trohet, höflighet och beredvillighet att förrätta hvad hans tjenst tillhör.
Ömsesidigt behof är hvad som både stiftat och underhåller förbindelserna mellan husbönder
och tjenare; husbonden behöfver tjenarens arbete lika väl som denne behöfver sin utkomst genom
honom, och detta gör den enes ställning lika litet förnedrande som den andres. Tjenarens pligter
kunna af husbonden lättas och göras behagliga genom klokhet i anordningar och välvillig omsorg
om sitt hus och alla som dertill höra, och husbondens omsorger kunna af tjenaren göras mindre
tunga genom arbetsamhet och ådagaläggande af dygd och ordningssinne.
Ungdomens pligt är att väl auvända sin tid till förvärfvande af nyttiga
kunskaper och färdigheter, att vara blygsam och ödmjuk i uppförande samt att vörda
ålderdomen; de gamles pligter äro att med sin erfarenhet leda och förelysa
ungdomen genom visa läror och goda efterdömen.
Betrakta allt stadigt Guds bud och tank alltid uppå hans ord, han skall göra ditt hjerta
fullkomligt och gifVa dig vishet, såsom du begärer. Syr. 6: 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
