Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eqvator, hemisfer. Midt på jordklotet, d. y. s. lika långt från dess
båda poler, tänker man sig en bugtig linie, hvilken liksom ett tunnband
omsluter hela jorden och delar henne i två halfklot; denna linie kallas ecjvator;
den anses också gå öfver himlahvalfvet och alltså dela äfven detta i tvänne
urholkade halfklot. Hvarje sådant halfklot kallas hemisfer, af grekiska ’yu (half)
och oyaiQa (klot); vi hafva således norra och södra hemisferen. Ordet begagnas
äfven med afsende på verkliga horisonten, då öfre delen af himlahvalfvet kallas
den for oss synliga och undre den icke synliga hemisferen. Derjemte säges också
östra eller vestra hemisferen, alltefter som den omtalade himlatrakten ligger öster
eller vester om meridianen.
Meridian, kulmination. En linie, som man tänker sig dragen från den
ena verldspolen till den andra, vinkelrätt öfver eqvatorn och rakt genom zenith,
kallas den ortens meridian, ett latinskt ord, som betyder “middagslinie“, emedan
alla som bo under samma meridian* hafva middag på samma tid. Det
himmelsstreck, der vi se solen, då hon står i meridianen, kalla vi söder och midt
deremot norr-, vinkelrätt mot meridianen heter den sida, der solen går upp,
Öster, och der hon går ned vester. Då solen, månen eller någon stjerna synas i
meridianen, säges den vara på sin kulminationS-punkt (största höjdpunkt).
Ekliptika. Endast två gånger om året, den 21 Mars och den 21
September, står solen i eqvatorn; ena halfåret skrider hon norr och det andra söder
om densamma. Den bana solen sålunda synes genomlöpa är den som blifvit
kallad ekliptikan.
Attraktion. Likasom vi se en magnet eller en med sådan bestruken
jernbit draga till sig annat jern som kommer i dess närhet, så finnes hos alla
större kroppar en osynlig dragningskraft, som är starkare i mån af kroppens
storlek. Denna kraft kallas attraktions-kraft.
AtmOSfer, eter- Man vet att vår jord är på alla sidor omgifven af ett
genomskinligt ämne, som vi kalla luft, hvilken är nödvändig för allt slags lif;
den höjd luften upptager kallas jordens “luftkrets“ eller atmosfer, af grekiska
arf*ö? (dunst, ånga) och G(f,cu(ja (klot). Personer som uppstigit på mycket höga
berg hafva funnit luften der så tunn, att de med svårighet kunnat andas, och
detta har föranledt den tron, att verldsrymden på visst afstånd från
himla-kropparne vpre alldeles tom. Numera är likväl såsom säkert antaget, att denna
rymd är uppfylld af ett slags högre, renare luft, som blifvit kallad eter, ett
grekiskt ord, som betyder “himmelsluft.“
Opposition, konjunktion. När månen eller någon af planeterna har
den ställning, att jorden befinner sig mellan honom och solen, säges han vara i
opposition (motstånd); står han deremot på samma sida om oss som solen, d. v. s.
att solen är emellan honom, och jorden eller ock han sjelf mellan jorden och
solen, kallar man detta konjunktion (sammankomst).
Aberration, nutation. Till följd af den mätbara hastigheten af det ljus,
som himlakropparne tillsända oss och genom hvilket vi om dem erhålla kunskap,
visa de sig för oss i något förändrade riktningar mot dem, i hvilka de skulle
synas, om ljuset icke behöfde någon tid för sin fortplantning; de afvikelser, som
härigenom förorsakas i himlakropparnes lägen på himlahvalfvet, kallas ljusets
aberration. —, Jordens ställning mot norr och söder är ej alltid fullkomligt fix
(orörlig), utan hennes axel afviker stundom några sekunder, men återkommer
efter 19 år till samma punkt han förut innehade. Dessa jordaxelns periodiska
lutningar och liksom vacklande rörelser kallar man nutation.
Många andra uttryck begagnas väl i stjernkunskapen, såsom azimut
(höjd-cirkel), asctmsio reda (rätt uppstigande),’ declination (afvikelse), stjernornas längd
och hredd, m. fl. Dessa tillhöra likväl endast den utförligare astronomien, som lär
att beräkna stjernornas läge med mera dylikt; som en sådan utförlighet här ej
kan ega rum, torde dessa ords närmare förklaring också vara minst sagdt onödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
