Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika otaligt som fixstjernornas antal, är äfven deras afstand från oss. Af
den bana jorden hvarje år beskrifver kring solen veta vi, att vi befinna oss nära
29 millioner mil närmare en fixstjerna den ena tiden än 6 månader derefter, och
likväl märkes ingen skilnad i dess storlek och glans. Hvad äro 29 millioner
svenska mil? Ett afstånd som vi knappt kunna tänka oss, och likväl betyder det
i verldsrymden icke mera än ett steg mot ett föremål, som vore några mil från
oss aflägset. Senare tider ha likväl kunnat beräkna vissa fixstjernors ungefärliga
afstånd medelst s. k. parallaxer (se sid. 130). Med anledning af att Sirius visar
sig mest klar och lysande, liar hon blifvit ansedd vara den oss närmaste, men
nya mätningar hafva visat att så icke är förhållandet. Den vår sol eller, som
här är detsamma, vår jord närmaste fixstjernan är a uti Centauren (på södra
himmelen), som befinner sig något öfver 200,000 gånger längre bort än
af-ståndet mellan jorden och solen, d. v. s. 2,861,531,000,000 svenska mil; en liten
stjerna på norra himmelen, 61 i Svanen, är 600,000 gånger solens afstånd, eller
8,584,593,000,000 svenska mil från oss. Ljuset, som på 8 minuter hinner från
solen till oss, behöfver mer än 3 år för att komma hit från den närmaste
fixstjernan. Många synligas afstånd kan ej beräknas, emedan det är så stort, att
fastän jordens bana är nära 29 millioner mil i diameter, kan någon märkbar
parallax på dem icke erhållas. Måhända finnas milliontals så långt aflägse, att
deras ljus ända från skapelsen icke hunnit till oss! ’Den lifiigaste
inbillnings-kraft förstummas af häpnad öfver den makt, som ordnat allt detta.
På samma sätt, som då en längre väg skall uppmäta9, dess längd nisättes i antalet famnar,
alnar eller högst fot, men intet afseende kan göras på tum eller linier, så få ej heller
ofvan-stående sifferuppgifter förstås uti enheter, tiotals eller ens hundratals mil.
Den ljusa eller mjölkfärgade strimma, som under den allmänna benämningen
Vintergatan, synnerligen om höstaftnarne, synes på himmelen, sträcker sig än
bredare och än smalare, samt på några ställen klufven eller grenad, öfver hela
himlahvalfvet. Erån närheten af Stora hunden går hon genom Enhörningens
framdel, der hon är mycket bred, Orions arm, Tvillingarnes fotter, en del af
Kusken, Perseus, Cassiopea, en del af Cepheus samt Svanen, der hon delar sig i
två grenar, af hvilka den östra går genom Bäfven, Pilen, Örnen, Sobieskis sköld
och Skyttens båge, den vestra genom Svanens framdel, Poniatowskis tjur och en
del af Skorpion; vid dennes stjert förenar hon sig åter och går på södra
hemi-sferen mellan Altaret ooh Linealen, vester om södra polen genom Cirkeln,
Cen-taurens fötter, Kortet och Skeppet, der hon är smalast, men har lifligast sken,
samt kommer fram vid Stora hunden. Hon uppkommer otvifvelaktigt af en
oräknelig mängd fixstjernor, hvilka för sitt all vår fattning öfverstigande afstånd
och myckenhet ej kunna synas, men deras ljus sammanflyter och förorsakar den
hvitaktiga, matt skimrande färgen. Samma förhållande anses vara med åtskilliga
på himlahvalfvet befintliga ljusa fläckar, som blifvit kallade nebulosor, hvilka
se ut som ljusa molnskyar, men knappast äro synliga med blotta ögonen.
Bland ofvan uppräknade konstellationer äro tvänne, som för hvem som helst
äro lätta att igenkänna, och dessa äro på norra himmelen Stora björnen och på
södra Orion. Stora björnen, allmänt känd under namnet Karlavagnen, synes på
aftonen hösttiden ungefär i nordvest och består af sju stjernor, sex af andra
och en af tredje storleken; fyra af dessa, vagnens hjul, stå i en fyrkant, något
spetsig åt ena hörnan, och från denna utgå de öfriga i en båge och bilda
tistelstången eller, som den äfven kallas, axeln; den utgör eljest Björnens svans. —
Orion åter synes senare på vintern åt söder eller sydost och igenkännes på sitt
bälte, som utgöres af de tre jemnt sittande stjernor af andra storleken, som
kallas dels de tre konung arne, dels de tre vise männen och dels Jakobs ’staf.
Bland himlakropparna finnes en fixstjerna, som näst solen och månen är både
nöjsam och nyttig att känna, och om hvilken ingen, som vill göra anspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
