Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett vagnshjul på samma gång både går omkring sin axel och flyttar sig framåt.
En sådan rörelse har äfven solen, ehuru hon icke flyttar sig.
Det är väl numera afgjordt, att vår sol jemte hela planetsystemet skrider framåt i
verlds-ryrnden, ehuru denna rörelse hittills visat- sig endast som en rak linie och någon centralpunkt
således ännu ej kunnat bestämmas; men relativt till oss är hon likväl orörlig.
Solen är bland andra himlakroppar den för oss vigtigaste, emedan allt hvad
som finnes på jorden af henne erhåller ljus, värme’ och lif, hvarfor det synes billigt
att vi börja med en öfversigt af hvad vetenskapen hittills om henne funnit. Solen
består af ett klot, som är 1,400,000 gånger större än vår jord; hennes diameter
är 126-,000 mil, och omkretsen 395,640 mil. Dessa siffertal torde blifva tydligare
genom jemförelse med andra för oss mera bekanta kroppar. Af sådana klot som
vår jord skulle behöfva sammanläggas 1,500,000 stycken, för att få ett klot så
stort som solens; och om alla för oss bekanta planeter med sina månar
sammanslogos till ett klot, skulle detta knappt utgöra af solklotets volym och omfång.
Om man antar att en vandrare, som utan afbrott hvarje dag tillryggalade ett
visst antal mil, på detta sätt kunde hinna omkring jorden på 3 år, så skulle det
behöfvas 316^ år för att med samma gång hinna omkring solen. — Om solmassans
beskaffenhet äro meningarne delade: några hafva ansett henne bestå af glödande
gas eller lågande eld, underhållen af de eterströmmar som uppfylla verldsrymden;
andra tro det ljus och den värme, som från henne alltjemt utströmma, vara af
samma beskaffenhet som det sken elektriciteten framvisar. — Solen vänder sig
en gång omkring sin axel på 25 dagar och 3 timmar.
Uti solen finnas ofta större och mindre mörka fläckar; dessas beskaffenhet har blifvit på olika
sätt förklarad. En del hafva ansett solen i sig sjelf vara en mörk kropp, hvilken omgifves af
ljusmassa, liksom luften omgifver jorden, och att fläckarne äro tillfälliga förtunningar i ljuset,
genom hvilka den mörka kärnan synes; andra hafva trott dem vara moln i solens atmosfer;
andra åter antagit dem vara slagg hildadt i solens lågor, liksom man ser sådant samlas i en
glödande eld. Annu andra hafva trott sig kunna bevisa, att dessa Häckar äro fördjupningar i
solens lysande yta, fyllda med gaser, hvilka hindra det under dera befintliga ljuset att framtränga.
Huruvida någondera af dessa meningar är riktig, eller någon annan förklaring öfver dessa fenomen
kan blifva mera antaglig, samt om dessa fläckar kunna hafva någon märkbar inverkan på jorden
och de öfriga planeterna, derom torde en framtid kunna lemna upplysning.
JPtanelemn. Ytligt betraktade visa sig dessa för oss lika med
fixstjer-norna, men en närmare granskning Öfvertygar snart om skilnaden mellan dessa
två slag af himlakroppar. Planet är ett grekiskt ord nXavtjTyg (kringirrande, af
nXavaofiai (jag kringirrar), och betyder alltså irrstjernor eller flyttbara stjernor,
emedan de synas på olika ställen af himlahvalfvet, dock alllid inom djurkretsen.
Alla planeterna äro mörka kroppar, utan annat ljus än det de erhålla af solen,
kring hvilken de inom bestämda tider gå i reguliera banor, hvilka likväl icke
äro cirkelrunda utan mer och mindre elliptiska, hvadan de befinna sig närmare
solen den ena tiden än en annan. Åtskilliga af dessa äro på sin vandring kring
solen åtföljda af drabanter eller månar, som i sin ordning gå omkring
hufvud-planeten som sin centralkropp. Att allt detta är en verkan af attraktionskraften
är vid minsta eftersinnande så påtagligt, att det ej behöfver några bevis, blott
man eftertänker det helt naturliga, att denna kraft är mer eller mindre stark
i mån af kroppens storlek.
Personel1 hafva framstått, som sökt förneka attraktionskraften såsom eu orimlighet samt till
och med velat förlöjliga läran derom såsom ett mot förnuftet stridande hjeruspöke. Den som ej
af nära till hands liggande, högt talande skäl vill låta öfvertyga sig om en sak, må ha sin tro
för sig; att en sådan kraft finnes i skapelsen är lika säkert, som att skapelsen sjelf är till. Det
är bevisadt, att om en lina nedsänkes vid sidan af en hög bergvägg, så går hon ej lodrätt ned,
utan drages af bergets attraktionskraft närmare detta. Allt hvad vi kunna se och känna på
jorden syftar mot jordens medelpunkt, på hvilken sida derom vi än befinna oss; huru en sådan
förnekare skall förklara detta, då han bestrider attraktionskraftens eller, som här är detsamma,
tyngdkraftens tillvaro, må blifva hans ensak. Att denna kraft icke verkar ensamt på ytan, utan
äfven på betydliga afstånd, derom kan hvem som vill öfvertyga sig af de stora hafvens ebb och
flod, som utan motsägelse är en verkan af vår månes dragnings- eller attraktionskraft.
Alla planeterna äro till ställning, rörelse m. m. i grunden med hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
