Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De begge inre planeterna se vi aldrig i opposition, emedan de åtfölja solen;
på dem synas i stället samma faser eller ljusförändringar, som på månen, nämligen
ny samt första och andra qvarteren, alltefter som deras upplysta sida är mer
eller mindre vänd åt oss. Detta kan likväl endast ses med instrument; för blotta
ögat visa de sig med klarare eller mattare sken. Alldeles full kan ingen af dem
ses, emedan solen står framför ocb han alltså är för oss gömd i hennes strålar,
hvilket kallas Öfre konjunktion; då han är jorden närmast, säges han vara i undre
konjunktion, och äfven då osynlig, emedan han står framför solen, med sin mörka
sida åt oss. Om planeten kommer i rät linie mellan solen och jorden, inträffar
samma fenomen som vid solförmörkelse, ehuru han står för långt från jorden att
kunna förorsaka någon märkbar skugga; i stället kan han synas som en svart
punkt sakta skrida fram öfver solskifvan, och detta kallas genomgång. Med
Mer-kurius inträffar detta temligen ofta, och sågs sista gången den 8 november 1881.
Dör Yenus händer det mera sällan, endast omkring ett par gånger hvarje
århundrade; sista gången skedde det den 6 december 1881. Sådana genomgångar
inträffa under den närmaste framtid å följande tider:
Merkurius. Yenus.
1891 d. 10 Maj kl. 10£20’-—3£28’ e. m. j 2004 d. 9 Juni kl. 4£17’—9£45‘ f. m.
1894 d. 10 Nov.kl. 3£59’—9£13’ dito. 2012 d. 6 Juni kl. 827’—2£47’ på natten.
2117 d. 12 Dec. kl. 10M5’—5£29’ d:o.
I 2125 d. 8 Dec. kl. 12£31’—6£7’ e. m.
En del af dessa komma naturligtvis ej att blifva synliga i Europa, emedan de inträffa på
sådana timmar, då solen icke finnes öfver vår horisont
De öfre planeterna omsluta jordens bana och komma i opposition, dä de
synas störst, emedan de då äro jorden närmast; vid konjunktion äro äfven dessa
för oss osynliga, såsom stående på andra sidan solen. — Sedan mar lärt sig
igenkänna djurkretsens stjernbilder, möter ingen svårighet att uppsöka de fyra oss
närmaste större planeterna; uti denna finnas nämligen endast fyra fixstjernor af första
storleken, hvilka äro Aldebaran i Oxen, ltegulus i Lejonet, Spica i Jungfrun och
Antares i Skorpion; hvarje annan stjerna i zodiaken, som synes lika stor med eller
större än dessa, är en af nämnda fyra planeter.
Emedan fixstjernorna icke förändra sin ställning till hvarandra, är det hufvudsakligast efter
planeternas rörelser, och i synnerhet de begge undres gång genom solen, som de sig så kallande
stjerntydare föregifvit sig kunna förutspå kommande ting, såsom länders öden: krig, pest,
öfver-sviimning, jordbäfning, hungersnöd o. s. v., eller enskilda menniskors: helsa och sjukdom,
med-och motgång, kort eller lång lifstid med mera dylikt. Huruvida sådana slags vise sjelfva
verkligen trott på sina teckens ofelbarhet eller varit rent af bedragare, torde vara obestämdt; att de
funnits och måhända finnas ännu i dag, som anse detta, liksom mycket annat skrock, ega verklig
grund, lider intet tvifvel. När man numera känner verkliga förhållandet, så behöfs ingenting annat
än det mest vanliga menniskoförnuft för att inse narraktigheten i dylika föregifvanden. Alla s. k.
astrologiska stjernställningar äro lika naturliga, som att vissa kuggar i ett jemnt gående
qvarn-hjul synas än på den ena och än på den andra sidan om detsamma, och lika litet som de med
dessa ställningar förutsäga några kommande händelser för hvarandra, lika litet hafva de omkring
i rymden sväfvande himlakropparne någon gemenskap med jorden och dess bebyggare.
Eknmetemm äro ett eget slag af himlakroppar, som både till utseende
och rörelser skilja sig från alla andra. Benämningen är grekisk, af
xojfAT) (hår), således egentligen “hårstjernor“, men de kallas äfven svansstjernor.
Dessa utmärka sig genom en ljus dunstkrets, hvilken åtföljer dem såsom ett
lysande släp eller svans, ofta grenad i strålar eller liksom hår, hvaraf deras namn
uppkommit. Denna svans är stundom mycket stor och uppkommer då han nalkas
solen. Kroppen eller kärnan synes, liksom andra himlakroppar, rund och
består sannolikt till en del af fasta kroppar, till en del af gaser. Det
är oafgjordt om de hafva eget ljus eller liksom planeterna blott erhålla
sådant af solen. De följa ingen viss trakt på himmelen, utan genomlöpa den i
alla riktningar. De gå äfven omkring vår sol, men deras banor äro mycket
aflånga, så att de stundom komma solen mycket nära, stundom aflägsna de sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
