- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
155

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på många ställen af himlahvalfvet, af olika storlek, form och glans; vintergatan
är en sådan, den största och enda som med blotta ögonen tydXft synes.

De herrliga och rikt omvexlande skådespel dessa företeelser på himlahvalfvet framvisa hafva
mycket sysselsatt de stjernkunnige, men något fullt tillfredsställande resultat öfver deras
beskaffenhet, uppkomst, natur och ändamål har ännu ej vunnits. Några anse möjligt att de likna
stjern-grupperna, d. v. s. att de äro det sammanflutna ljuset af en otalig mängd nära hvarandra stående
8tjernor, hvilka för sin litenhets och ofantliga afstands skull ej med några hittills uppfunna
svn-instrumenter kunnat varseblifvas. Andra förmoda, och som det synes med större skäl, att de äro
en fortgående daning af nya verldssystemer, hvilkas ämne samlats af verldsrymdens eter och från
luftformig genom fortsatt sammantryckning under för oss oberäkneliga tidlängder slutligen
öfver-går till fast form och utbildar sig till solar, planeter m. m. d. På detta sätt anses äfven hvad
uti våra heliga urkunder kallas skapelsen, d. v. s. tillkomsten af vår sol, jemte jorden och alla
öfriga planeter med sina månar, hafva tillgått.

Dubbelstjernor äro en egen företeelse på himlahvalfvet, bestående deri, att
två eller flere stjern or stå så nära hvarandra, att deras ljus for blotta ögat
sammansmälter till ett. Det är bevisadt, att deras synbara närhet icke uppkommer
deraf, att de stå hvad vi kalla bakom hvarandra, utan att ett verkligen fysiskt
samband dem emellan eger rum. Af sådana stjernor synes ofta en större, af
hvilken den ene eller de närastående tyckas vara beroende, emedan de på
bestämda tider gå omkring hvarandra, ungefar liksom månen går omkring jorden.
Sådana dubbelstjernor äro mycket talrika, och de för närvarande kända räknas
till omkring 6,000. Bland de hos oss synliga äro Polstjernan, Castor, y i Väduren,
y i Lejonet, p i Stora björn och y i Jungfrun dubbelstjernor.

Såsom en egenhet hos dubbelstjernorua har man anmärkt deras olika färger; den stora eller
så kallade centralstjern an i en sådan förening strålar merendels alltid med det klara, hvita ljus,
som i allmänhet synes tillhöra stjernorna, då deremot den eller de mindre satellit- (ledsagande)
stjer-norna äro purpurfärgade, gula, blå, gröna eller grå, och ofta ses flera förenade stjernor med olika färger.
Detta förhållande har ansetts vara en optisk villa, men är nu satt utom allt tvifvel och eger sannolikt sin
grund i några för oss okända fysiska orsaker hos dessa himlakroppar sjelfva och deras lysningsförmåga.

Föränderliga eller variabla stjernor, hvilkas ljus stundom är mycket klart,
stundom förminskas eller helt och hållet försvinner för att sedan åter synas,
hafva på senare tider iakttagits; och äfven tiden för deras ljusförändringar
beräknats, emedan den befunnits periodisk. Af sådana stjernor äro 15 öfver vår
horisont för närvarande bekanta, och bland dessa äro följande:

Stjernornas namn. I Perioder. Ljusändring. Stjernornas namn. Perioder. Ljus ändring.
p i Perseus, Algol . . . 2ci20<49’ II—IV i Lvran 6<210(34’ 111— V
o i Hvalfisken, Mira . . 331rf23f— II— 0 V i Antinous .... 7d it 5’ IV— V
a i Herkules 60(Zl2i!— III—IV n i Cepheus 5d 8tö8’ III—IV

Under rubrik Perioder står den tid utsatt, på hvilken stjernan förändrar sitt ljus, och under
Ljusändring det största och det minsta sken hon visar. Häraf synes, att särskilda stjernors
förändringar äro mycket olika både till storlek och tid; när t. ex. o i Hvalfisken från 2:dra
storleken förminskas tills hon alldeles försvinner och åter tillväxer på en tid af 331 dagar 23 timinar,
så minskas rV i Cepheus endast från 3:dje till 4:de storleken, således knappt märkligt, samt
tilltager åter på 5 dagar 8 timmar 38 minuter. Stjernor finnas äfven, som i liere år visa sig
oföränderliga, men sedan under en tid visa periodiska omskiftningar i ljuset. Såsom allmän regel
för dessa stjernor har blifvit anmärkt, att deras ljus mycket hastigare till- än aftager, att deras
minsta ljus räcker mycket längre än det största, samt att de visa ett rödaktigt sken, som vid
deras största ljus är nästan mörkrödt eller kopparfärgadt; från detta senare utgör dock Algol i
Perseus (Meduse hufvud) ett undantag, emedan hennes ljus alltid är hvitt.

Om rätta anledningen till dessa varieteter i ljuset äro de stjernkunnige ännu icke ense; en
del tro dem liksom vår sol vända sig omkring och på den ena sidan vara mörka eller åtminstone
hafva mycket stora fläckar; andra antaga att stora planeter gå omkring dem och stundom skymma
bort dem för oss; andra åter förmoda dem hafva platt form, och synas mindre eller ock icke, då
de vända kanten åt oss; man har äfven velat tillskrifva dessa fenomener egna atmosferiska
bildningar omkring deras yta, eller ock eu egen för oss okäud periodisk spänning och förslappning i
den naturkraft, som verkar deras ljus.

Till särskilda företeelser å himlarymden hör äfven det redan i äldre tider
observerade förhållande, att nya stjernor- framträda på ställen, der inga sådana
förut funnits, samt, sedan de lyst någon tid, åter försvunnit, utan att mera blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free