Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplysningyncdd. De herrliga, upphöjda och aldrig tröttande skådespel, som
himmelens under förete, skulle visserligen kunna anses såsom ett verk, värdigt
dess höge upphofsman; men huru få äro icke de, som glädja sig deråt? Huru många
vildar finnas icke än i dag, ej allenast på Söderhafvets öar och i Amerikas skogar,
utan äfven i våra höga slott och stolta städer, som se allt detta med den största
liknöjdhet och ej en gång egna en tanke, än mindre en pröfvande blick åt allt
det sköna, som i hvarje åder af skapelsen och lifvet sig förråder! Huru många
årtusenden förgingo icke, innan ens vetenskapen fick kännedom af mycket
beun-dransvärdt, såsom t. ex. de yttre planeternas månar med mycket annat! ISya
upptäckter göras alltjemt och komma sannolikt länge att fortfara; huru kan man
då tro, att allt sådant är skapadt ensamt för jorden eller menniskorna? En sådan
tanke påminner ovilkorligen om fabeln rörande grodorna och lusteldarne.
^ För den, som ej hört nämnda fabel, anföra vi den här: I grannskapet af en större herre-
gård var ett djupt träsk, i hvilket en inängd grodor lägo; en afton anställdes på gården ett
briljant fyrverkeri till tirande af egarens bröllopsdag. Då grodorna sågo solar, stjernor m. rn. brinna,
utropade de med pösande högmod: »Menniskorna äro ändå bra angelägna om vår kärlek; se
hvilka herrliga bloss de för oss upptända, på det de må vinna vårt bifall!»
Hela naturen lemnar ovedersägliga bevis på, att ingenting tillkommit utan
sitt ändamål; från det minsta till det största, hvad vi kunna uppfatta med yttre
sinnen eller blott med tanken, allt har sin bestämda grund och uppfyller sin
bestämda plats. Det är således omöjligt att tänka, det så många och stora pjeser,
som vi sett himlakropparne vara, blifvit danade endast för att vara till; att de
ej kunna vara tillkomna blott för jordens skull hafva vi redan bevisat. Oss
återstår således ingenting annat än att antaga, det äfven dessa, likasom jorden,
äro befolkade, d. v. s. bebodda af varelser, som ega lif, känsel och
observationsförmåga, liksom vi, och hvar på sitt sätt beundra och lofsjunga den allsmäktige
Skaparens outgrundliga verk. Och hvarför skulle det ej vara så ? Uti hvarje
vattendroppe, ja snart sagdt i hvarje grand, som finnes på jorden, kunna lefvande
varelser upptäckas; skulle då de ofantligt stora himlakropparne endast bestå af
döda massor, utpn annat ändamål än att kunna betraktas af några få bland
men-niskors barn! Då vi ej kunna betrakta lifvet annorlunda, än på det sätt vi och
vår omgifning njuta detsamma, uppstår visserligen skäl till motsägelser härutinnan;
så har t. ex. månen ingen luft och intet vatten, två så oumbärliga vilkor för
jordiskt lif; på Merkurius skulle ljuset vara så klart och hettan så stark, att
en jordisk varelses syn skulle förbländas och hans lif ögonblickligen försmäkta;
på de yttersta planeterna deremot skulle äfven på dagen vara så klent ljus, att
vi ingenting kunde se, och för den der rådande kölden skulle allting på jorden,
till och med sjelfva luften stelna till en död ismassa. På kometerna skulle, då
de äro solen närmast, en jordens invånares syn ej allenast förbländas, utan hela
hans varelse i ett ögonblick förvandlas till aska, då deremot andra tider de skulle
liafva ett så tjockt mörker och så skarp köld, att vi ej kunna tänka oss något
dermed jemförligt. Men kan då intet lif finnas, utan att nödvändigt likna deras,
som kräla på jorden? Se omkring oss! Pinnas icke redan här lif, som fordra olika
vilkor för sin tillvaro. Somliga lefva i luften, men dö i vatten; andra lefva i
vatten, men dö i luften; andra åter kunna, åtminstone någon tid, lefva i hvilket
som helst. En nordlandets invånare försmäktar och vantrifves, om han hastigt
fiyttas till tropikländerna, och en af dessa länders infödingar skulle snart
förtvina och dö i vår friska luft. Och är det ens gifvet, att deras yttre väsende
behöfver likna vårt? Yi se ju redan hos oss så många olika skapnader hos de
varelser, som hafva lif, alla öfverensstämmande med det för hvart slag
fördelaktigaste; och fastän menniskan är blott en, framstå likväl betydliga skilnader i
kroppsbyggnad hos t. ex. européer och negrer, fast deras vistelseorter äro endast
några hundrade mil åtskilda.
Från en annan sida betraktadt är det ej heller så bestämdt gifvet, att ljus och värme
uöd-vändigt ökas eller minskas i mån af en kropps närhet till solen, efter den beräkning vi härifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
