Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anriru Deten t
Om Jorden.
uåsom utgörande den del af skapelsen, hvilken blifvit raenniskan till
bonings-och verkningsort anvisad, bör jorden vara af oss mera känd än någon annan
himlakropp. Så är det väl också; men äfven här är livad vi känna en högst
ringa del af det hela. Om vi sammanlägga hvad som hittills kunnat undersökas
både på djupet och åt höjden, räknadt från hafsytan, så utgör detta, i proportion
till jordens storlek, knappt så mycket, som tjockleken af ett pappersblad, lagdt
på ett klot af en alns diameter. Huru litet detta än synes, är det likväl
ingalunda obetydligt, och uti detta tunna skal finnes ämne till mera vidlyftiga
kunskaper, än någon menniska förmår bära. — Jord-beskrifningen kallas geografi,
af grekiska yr] (jord) och ugatpoj (jag skrifver), och delas i matematisk, som af handlar
jordens skapnad, storlek, rörelse m. m., fysisk, upptagande jordytans ämnen och
beskaffenhet, såsom berg, jordarter, vattensamlingar, växter, djur m. m., samt
politisk, som beskrifver jordens indelning i länder och områden. Det första hafva
vi redan sett (sid. 144), det andra skola vi omtala under titel Geologi, och ordet
geografi begagna vi här endast i den tredje bemärkelsen.
Otn Jordens danande (Geogoni).
Den Heliga Skrift lärer oss, att Gud skapade himmel och jord, med allt
hvad deruti är, på sex dagar. Detta Skriftens vittnesbörd hvarken kunna eller
höra vi söka jäfva eller betvifla dess riktighet; dock må vi med “skapelsens,
dagar“ icke förstå detsamma som våra dagar eller dygn, och vi kunna detta så
mycket mindre, som sjelfva de himlakroppar, efter hvilka dessa bestämmas, “solen,
månen och stjernorna“, först blefvo synliga på fjerde dagen. Här uppstår
sålunda en ögonskenlig motsägelse, ty livarefter skulle de tre föregående dagarna
räknats? Således måste vi antaga för oss oberäkneliga tidlängder, under hvilka
jorden efter hand utbildat sig, och som kallats dagar för att utmärka i hvilken
ordning de följt på hvarandra, hvilken till alla delar instämmer med den
naturen ännu visar, och som troligen alltid varit och alltid förblifver densamma.
Till en sådan tolkning ger Skriften ej allenast rättighet utan äfven otvetydig
hänvisning,, då den säger att “for Gud äro tusen år såsom en dag“, och man vet
att uttrycket “tusen“ ofta begagnas i bibeln för att helt kort utmärka någonting
otaligt. Dessutom hade ju Gud, såsom allsmäktig, om han velat frångå den för
gaturen stadgade ordning kunnat frambringa allting fullfärdigt inom ett
ögonblick och skulle ingalunda dertill behöft flere dagar.
Någon fullständig, bestämd och säker kännedom om jorden9 första tillkomst och hennes
förhållanden iDnan hon blef bebodd af menniskor, kan väl svårligen någonsin erhållas; hvad
derom kan anföras måste alltid endast vara sannolikheter, af hvilka några torde komma sanningen
nära, men ingen innebära full visshet. Redau från äldre tider hafva naturkunnige och forskare
mycket sysselsatt sig med ifrågavarande ämne, och måuga olika meningar hafva derom uppstått,
hvilka hufvudsakligen skilt sig i två partier, nämligen neptunister, som ansett jordens första
grundämne uppkommet ur vatten, och vulkanister, enligt hvilkas mening en glödande eldmassa
utgjort hennes första tillstånd. Båda hafva anfört geologiska bevis för sina meningar, utan att
på länge kunna komma till någon öfverensstämmelse i sina åsigter. Här, som i allting annat,
hafva blaud sansade och väl genomtänkta reflexioner äfven framkommit en stor mängd orimliga
och ytterst platta påståenden om dessa förhållanden, hvilka ej en gång förtjena upprepas, än
mindre vederläggas. Ett försök "till vederläggning derå torde också, med afseende på författarne
sjelfva, vara lönlös möda. ,Aro dessa lyckliga i sin tro, så må de vara det; vi andra, som
erkänna det så kallade förnuftets herravälde och finna oss ijettrade af tankeförmågans lagar, måste
umbära sådan lycka och hålla oss inom rimlighetens område. Huru vågadt ett sådant företag
än kan synas, kunna vi ej neka oss tillfredsställelsen att kasta åtminstone några blickar bakom
os9 i den mörka natt, ur hvilken både vi sjelfva och allt hvad vi se omkring oss framgått; med
biträde af hvad naturen och vetenskapen sammanstämmande lärt oss, torde en eller annan Iju9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
