Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kräldjur, såsom snäckor, grodor, krokodiler m. m. af för oss oerhörd storlek, hafva lemnat de
första spåren efter sig, hvarpå mera fullkomliga efter hand tillkommit.
Då man gifvit akt på naturen och dess verkningar, kan man föreställa sig
huru oändligt långa tidrymder åtgått för hvar och en af dessa utvecklingar af
vår jord, samt de otaliga öfversvämningar och andra förändringar, som sådana
omstörtningar förorsakat, innan den stelnade skorpan hann blifva så tjock, att
hon förmådde motstå den inre hettan och bära sig sjelf med hvad derpå fanns.
En af de största revolutioner, som jorden undergått, hvilken skapelsehistorien ej
omnämner, men som icke dess mindre verkligen inträffat, har blifvit kallad
rullstensfloden och bestått deruti, att allt på jorden varande vatten af någon
okänd anledning kommit i så stark rörelse, att det ej allenast öfversvämmat
alla länder, utan fört med sig allt löst, som funnits på jordytan. De större och
mindre slycken, som vid bergens sönderbrytningar blifvit liggande lösa, hafva
härvid satts i rörelse, de flesta rullande om hvarandra, men några släpande sig
fram öfver de fasta grundbergen. Härigenom har en ofantlig massa af bergens
beståndsdelar blifvit söndermalen, en del till det finaste slam, andra delar till
större eller mindre korn, och på detta sätt har all den sand uppkommit, som
finnes på jordytan. Denna störtflod har gått från nordost till sydvest, och såväl
i Sverige som många andra länder synas tydliga spår derefter om granitbergen
blottas, då ännu djupa fåror visa sig, som alla gå åt samma håll, och tydligen
tillkommit genom större blocks släpande deröfver. Dessutom befinnas bergen åt
nordost sluttande och afrundade, men ät sydvest tvärbranta och liksom afslitna,
med stora stycken ännu qvarliggande nedanför. När denna fiod börjat och huru
länge den fortfarit kommer sannolikt för alltid att blifva okändt; att den timat
förrän växter och djur här funnits, är emellertid troligt dels deraf, att alla
lem-ningar efter floden, såsom afslipade stenar m. m., hvila omedelbart på
grundbergen, utan att några organiska qvarlefvor deribland kunnat upptäckas, och
dels finnes denna naturhändelse icke omnämnd i något folkslags urkunder,
hvilket dock måste skett, om den inträffat sedan menniskor kommit på jorden. Att
den fortfarit ganska länge kan slutas af den mängd sand och småsten, som synes
öfverallt, fastän i olika samlingar. Samma tillfälle har möjligen äfven formerat
de många ojemnheter, som finnas på jordytan och ej förorsakas af grundberg,
genom att vattnet i sin framfart dels urhålkat fördjupningar, dels uppkastat
högar och åsar af sand och smärre stenar till större och mindre höjd och
omfång. Ett motstycke härtill i smått, som gör detta sannolikt, kan synas på ett
sluttande sandfält, t. ex. en landsväg, efter starkt regn; på ett ställe har vattnet
gjort sig väg genom att bortföra hvad som låg löst, på ett annat har det i kullar
uppkastat det medförda. Den, som vill öfvertyga sig att en sådan rullstensflod
verkligen egt rum, behöfver endast betrakta de lösa stenar, som öfverallt finnas
på och uti jorden; bland dem, som ej senare blifvit sönderdelade utan befinna
sig i så att säga naturligt tillstånd, skall han ej finna en enda, som har skarpa
kanter, utan alla, af hvad form och storlek de än må vara, äro mer eller mindre
rundade eller ögonskenligen genom rullning afslipade.
Författare finnas, som sökt framställa förklaring öfver anledningen till de starka rörelser i
vattnet, som förorsakat ifrågavarande ombildningar på jordytan, såsom t. ex. plötsliga på
hvarandra följande upphöjningar af hafsbottnen på ett ställe och nedsiinkning på ett annat; också skola
spåren efter strömmens riktning icke öfverallt gå åt samma väderstreck. De stora stenblockens
flyttning från en kust till annan skall icke skett genom vattnets rörelse, utan genom isberg, uti
hvilka de blifvit infrusna och blifvit förda till hafs och sedan stannat der dessa smält, och de
ögonskenligen slipade fårorna och refflorna i bergen skola uppkommit, då sådana isstycken med
stenblock uti passerat öfver dessa berg, som då varit hafsbotten. Hvad häraf med mera dylikt
är med verkligheten öfverensstämmande må de naturkunnige afgöra. Att stora stenblock kunna
flyttas med isen, syntes för några år sedaD, då en ansenlig häll, som låg vid stranden i trakten
af Umeå, under vintern försvanu, men sommaren derpå återfanns och igenkändes, liggande på
sjökusten af Finland: och att hvad nu är land, fordom varit sjöbotten, bevisas af den mängd
lemningar efter snäckor och andra vattendjur, som ej 6ällan anträffas äfven på högt öfver nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
