Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallas fors, och der det hastigt störtar utför stora höjder vattenfall. Der rinnande vatten utfaller
i en sjö eller större flod kallar man mynning, och den trakt, genom hvilken en flod går från
början till sin mynning benämnes stundom flodområde.
De mest märkvärdiga företelser, som visa sig på jordytan äro följande:
Berg. De flesta bergen hafva formen af pyramider eller käglor, likväl
med många förändringar; somliga hafva toppen spetsig, andra äro afrundade,
andra åter platta, och på många finnas till och med sjöar och träsk. På ganska
få ställen träffas enstaka berg af någon betydenhet, utan merändels ligga flere
af olika gestalt och höjd bredvid hvarandra och utgöra bergskedjor, som tydligen
sammanhänga vid roten och sträcka sig genom flere länder, ehuru möjligen på
några ställen öfvertäckta af hafsvattnet.
De skotska bergen bilda en kedja, som fortgår genom Nordsjön, der några högre spetsar
bilda Orkadiska och Shetländska öarne. Vid Skandinaviens kust höjer sig denna kedja, och under
namn af Kölen skiljer hon Norge från Sverige, fortgår vid nordligaste kusten till Novaja Semlja,
der hon tar riktning åt söder och genom de Werchoturiska bergen sammanhänger med Ural, som
utgör gränsen mellan Enropa och Asien, men sjelf är en arm af Himalajabergen i mellersta Asien,
från hvilka en annan arm stiger åt norr mellan floderna Jenisej och Lena upp till Ishafvet, en
tredje höjer sig i nordost emellan Indigirka och Anadyr, från hvilken en gren sänker sig ned till
Kamtsjatka, en annan till Korea; en arm går åt öster i många grenar genom hela Kina, en annan
genom Siarn. — De väldiga schweiziska bergen, som äro kända under namnet Alperna, utskicka
en bergskedja åt söder, som, benämnd Apenninerna, genomgår hela Italien, samt flera åt vester
genom Frankrike, hvilka förena sig med Pyreneerna, som bilda gränsen mellan Frankrike och
Spanien, och af hvilkas många armar i flera riktningar en går söderut och slutar i en klippa,
Gibraltar, som endast genom Gibraltar sund är skild från de afrikanska bergsträckningarne vid
Ceuta och Tanger, hvilka äro en gren af det sydligare belägna Atlas. — Den längsta
sammanhängande bergsträcka på jorden är den, som i södra Amerika kallas Anderna eller Cordillerna,
hvilken börjar nära grannskapet af sydpolen och går norrut i nästan rak sträckning, med åt flere
håll utskjutande sidoarmar och grenar, genom Chile, Peru, Ecuador, Granada och Panamanäset,
•utbreder sig uti uorra Amerika i flere grenar, bland hvilka en under namn af Klippbergen sträcker
sig till norra ishafvet, en längd, som sammanräknadt uppskattas till mer än 1,150 sv. mil. — Det
inre af Afrika är ej ännu bekant; från de vid eqvatorn belägna Månbergen .går en kedja genom
Habesoh, Nubien och Egypten och bildar Nildalen; åt vester går en annan, som sammanhänger
med Atlas, och sannolikt gå äfven sträckningar söderut, som förena dem med landet norr om
•Godahoppsudden.
Om man betraktar en tillfrusen sjö, hvars is varit flere gånger uppbruten af stormar och
åter tillfrusit, så skall man se en trogen bild af jordytans ojemnheter, då hon sammankrympt
•och på ett ställe endast blifvit böjd, på ett annat äfven brustit sönder, ett stycke sjunkit åt djupet,
ett aonat uppdrifvits i höjden, lydande naturlagarne för fasta och flytande massors rörelse.
Bergen bilda visserligen här och der långa ryggar eller åsar, ’med
någorlunda jemnhög topp, som ofta är så stor, att hela landskap derå bildas; ofvanpå
en sådan högslätt resa sig stundom väldiga berg upp emot skyarne; på många
ställen skjuta dock vissa delar af en bergskedja så högt upp, att öfversta
spet-sarne stå långt öfver molnen, och mellan dem bildas mer och mindre djupa
dalar. De uppskjutande bergen omvexla till både skapnad och beståndsdelar.
■Somliga tyckas sakta hafva pressats upp i mjukt tillstånd och fått tid att sjunka
på ytan innan de antogo fast form; andra resa sig i skarpkantiga spetsar, som
likna öfver hvarandra anskjutna kristallgyttringar i vild förvirring; skilnaden
mellan sådana består ej sällan af tvära bråddjup, hvilkas väggar visa att de
sammanhängt innan de blifvit åtskilda. En del sådana bilda större, grönskande
dalar; andra åter bredare och smalare klyftor, ofta med ofantliga djup, på hvilkas
botten strömmar, underhållna af bergens is, framlöpa, och dessa klyftor kunna
stundom icke öfverstigas på annat sätt än med svängande hängbroar.
Bland på jorden befintliga högslätter bildas en af Norges fjällrygg, som på sina ställen är
ända till 8 mil bred och ligger 1,200 fot högt; berget Antisana i södra Amerika uppstiger på
•en slätt, som utbreder sig mer än 8 mil åt alla sidor från berget, och sjelfva slätten ligger
13,450 fot öfver hafvet; höglandet Tibet i Asien ligger ännu högre.
Yid foten äro bergen vanligen öfvertäckta med jord, der träd och andra,
växter frodas; höjningen är här långsluttande, och nästan omärklig. Högre upp
blifver marken brantare, med dalar och klyftor här och der, ännu skog- och
gräs-beväxta; dessa kullar kallas förberg. Stiger man högre, så aftager småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
