Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växtligheten, träden blifva mindre, och slutligen endast låga buskar; ännu högra
kunna endast mossor växa, och äfven dessa forsvinna efter hand, så att den
största ödslighet här råder. De högsta topparne äro betäckta med snö, som
aldrig smälter. Den del af ett högt berg, på hvilken ingenting växer, är hvad
som egentligen kallas fjäll, och snöfjäll om der ligger ständig snö.
Det högsta berg på jorden anses för närvarande vara en spets af
Himalaja-bergskedjan i Asien, som kallas Mount-Everest, hvars topp beräknas höja sig 27,200
fot öfver hafsytan. Yi anföra här en förteckning på några kända bergshöjder.
Mount Everest, i Asien (Himalaja) . 27,200 fot.
Davalagiri, d:o d:o . . . 25,200 »
Sorata, i S. Amerika (Anderna) 23,500 »
Sahania, d:0 d:o . . 21,600 »
Aconcagua, d:o d:o . . 21,000 »
Chimborazo, d:o d:o . . 20,000 »
Cotopaxi, d:o d:o . . 18,000 »
Montblanc, i Savoyen (Alperna) . . . 14,800 »
Monte Rosa (Alperna).................. 14,200 »
Jungfrun (Alperna).................... 13,000 »
Pico de Teyde, på Teneriffa i Afrika 11,400 »
Etna, på Sicilien.................... 11,000 »
Pie de Netou (Pyreneerna)............. 10,500 »>
Libanon, nti Asien, i Turkiet..... 9,500 fot.
Sinai, i Asien.................... 8,000 »
Snöhättan, i Norge (Kölen, Dovrefjell) 7,200 »
Olympos, i Greklaud............... 7,000 »
Sulitjelma, i Luleå lappmark (Seveåsen) 5,800 »
Syltoppen, vid norska gränsen d:o . . 5,500 »
Areskutan, \ Jämtland (Seveåsen) . . 4,500 »
Städjan, i Dalarne d:o................. 3,600 »
Taberg, i Småland................ . . 1,050 »
Kinnekulle, i Vestergötland......... 850 »
Omberg, i Östergötland.............. 800 »
Romeleklint, i Skåne................ 300 »
Alim. Dessa och andra dylika uppgifter få ej tagas strängt efter siffran, emedan
mätningarne-ske med barometer (hvarom se under Naturläran), och således lätt kunna till någon del slå fel.
Sällan äro bergen på alla sidor lika; vanligen är den ena sidan
långslut-tande och den motsatta tvärbrant och ofta liksom söndersliten. Skandinaviens
fjällmurar sträcka sina snöklädda tinnar lodrätt öfver Atlantiska oceanen, men
sänka sig långsamt mot Sverige; Alperna är brantare åt Italien än åt Schweiz;
Himalaja är brantast åt sydost, Pyreneerne mot norr, Anderna mot vester o. s. v.
Af hvad ofvan är sagdt följer, att snöfält finnas lika väl vid eqvatorn som
vid polerna, fastän på olika höjd öfver hafvet; det ställe, der växtligheten
upphört och ofvanför hvilket en ständig vinterköld råder, kallas snögräns; dennas
höjd rättar sig väl hufvudsakligast efter det geografiska läget, ehuru lokala
förhållanden äfven derpå inverka.
Vid grannskapet af polerna smälter snön ej en gång vid hafsstranden, och marken är alltså
ständigt snöbetäckt. Allt som man aflägsnar sig derifrån, stiger snögränsen allt högre; på
Sulitjelma träffas han 3,900 fot högt, pä Areskutan och Syltoppen 4,500, samt på Snöhättan 5,300
fot öfver hafvet. I Sverige finnas ej flere berg, tillräckligt höga att nå snögränsen, och icke
heller i Tyskland förr än i Salzburg och Tyrolen; på Alperna träffas denna gräns vid 7,200 fots
höjd, på Teneriffa 10,400 och på Anderna, under eqvatorn, 14,600 fot högt.
Men på bergen finnes icke allenast snö utan äfven isfält, som ofta gå
nedanför snögränsen och betäcka bergens sidor. Sådana kallas än isbräden, än efter
franskan gladerer, än efter tyskan gletscher. De uppkomma af vatten, som
nedrinner från den ofvanför liggande snön, jemte regn och snö, som
sammanfryser, och hopa sig på hvarandra till ofantlig vidd och tjocklek. De upptaga
ofta flere mil i längd, och uti dem befintliga remnor äro så djupa, att ingen
botten kan synas. Sällan ligga de fullkomligt stilla, utan skrida oupphörligen
nedåt, då den kant, som kommer ned i dalarne, af jordens värme smälter och
deras vatten bilda de strömmar, som öfverallt finnas i bergstrakter; men isfälten
taga aldrig slut, emedan de alltid tillväxa ofvantill. Stundom lossna stora
stycken på en gång och nedstörta med sådan fart, att sjelfva luften, som de
drifva framför sig, kullkastar träd och hus. Sådana rullande is- och snömassor
kallas laviner, som ej sällan äro af den betydenhet, att de öfvertäcka stora
landsträckor och der begrafva allt, som finnes, både lefvande och dödt, hela 20
till 30 lämnar djupt. En sådan lavins fall väcker ett åsklikt dån, som höres på
många mils afstånd. Der sådana höjder ligga nära hafvet, nedstörta lavinerna
deri och bilda de ofantliga isberg, som kringsimma i polarhafven och genom
hafsvågornas nötning blifvit omdanade samt af deras frusna skum utkrusats till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
