- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
175

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

växter, som vid någon stor jordrevolntion blifvit öfvertäckta med sand och lera samt der under
stark hetta blifvit förstenade. Man träffar stundom i stenkolslager hela stora träd, till formen
oförändrade; men bland dem finnas inga sådana slag, som nu växa på jorden. Man har kunnat
särskilja omkring 500 arter af dessa växter, bestående af s. k. fräkenträd, trädlika ormbunkar
och ofantligt stora lummerarter, allt blomlösa växter. Mjukare växter, såsom mossor och dylikt,
som sannolikt funnits i dessa skogar, hafva mestadels försvunnit utan spår och efterlemnat en
tät kolmassa, hvari blott sparsamt några växtdelar kunna skönjas.

Uti äldsta sandstenen finnas nästan inga fossilier; i skifferlagren deremot träffas spår efter
sjöväxter samt snäckor, musslor, kräftdjur m. fl., men endast sådana arter, som lefva uteslutande
i vatten. Kalkstenen visar äfven lemningar mest efter vattendjur, utom de förenämnda äfven
koraller och fiskar; men här spåras äfven sådana växter, som endast trifvas i luften, ehuru på
sumpig mark. Uti stenkolsbäddarne, hvilka, som förut är sagdt, hufvudsakligen bestå af
förstenade växter, inneslutna i sandsten och skiffer, har man träffat spår af både land- och
vattendjur, såsom skalbaggar, gräshoppor, ödlor, fiskar ra. fl., alla olika de nu lefvande.

Den sekundära formationen upptager: röd och brokig sandsten, musselkalk,
berg-salt, mergel, krita ocli gips.

Den röda sandstenen har sin färg af sitt bindeämne, som varit mera jernhaltigt. Den
brokiga sandstenen omvexlar med lager af grålera och sandsten, hvaraf hans strimmor och fläckar
uppkomma. Musselkalksten består hufvudsakligast af stora lager utaf dels hela dels sönderbrutna
skal efter musslor och andra skaldjur. Bergsalt är mer och mindre rent salt, som hopat sig på
ett ställe i större massor och sedan hårduat. Mergel är en lera, i hvilken kalk blifvit inblandad.
Gips är en bergart, som är sammansatt af svafvelsyra, kalk och vatten, vanligen hvitgul till
färgen. En kornig och tät gipsvarietet, som påträffas i tillräckligt stora massor för att begagnas
till bildhuggeri- och byggnadsarbeten, ofta snöhvit, kallas alabaster. Ett bland de största
naturunder, som finnas, uppenbarar sig i vår vanliga krita. Denna öfverensstämmer väl till sin
beståndsdel med äldre formationers kalklager, men beliunes utgöras af ett organiskt ämne, nämligen
snäckskal efter flere slags djur, hvilka äro så små, att deras utmärkt prydliga former och sirligt
refflade ytor, i trots af sin bräcklighet oskadade halka undan alla krossningsförsök med
mortel-stötar och rifstenar, och ännu t. ex. på ett kort af så kalladt porslinspapper, kunna de med
tillräckligt förstorande synglas visa sig hela och oskadade. Uti kritlagren träffas Jlinta, hvilken
huf-vudsakligast består af en stenart, som blifvit kallad kisel och i sin renaste form visar sig i den
urbergen tillhörande stenarten qvarts.

Under tiderna för dessa bergarters formationer ökade sig såväl växt- som djurverlden.
Sten-kolsskogarnes trädslag visa sig åter, men i mera utbildade arter; kring kusterna krälade ödlor
öfver 30 fot långa och ett gap väpnadt med 150 till 180 hvassa tänder, hvalormar, med
sjöfogel-lik kropp, fyra ofantliga fenfötter jemte hals och hufvud likt en slungorm, med många andra
vidunder, snarast liknande de ofantliga drakar, gripar, lindormar m. in., som fornåldrens sagor
omtala. I öfversta lagren träffas lemningar af barr- och löfträd, utgörande första öfvergåugen
till nutidens skogar, äfvensom mera fullkomliga vatteudjur såsom kräftor och fiskar liknande vår
tids, jemte för första gången varmblodiga ryggiadsdjur, nämligen foglar, som voro ett slags vadare,
af hvilka en del i storlek betydligt öfverstego nutidens största fogel, strutsen.

Tertiära formationen består af nyare sandsten, nyare skiffersten, grofkalk och
brunkol med bernsten.

Dessa bergarter äro egentligen de, som förr kallats fiötsberg. Gi’ofkalk är en till färgen

gul bergart, som då den brytes ur grufvan är så lös, att han kan sågas och täljas liksom trä,

men sedan han någon tid varit utsatt för luften blifver så fast, att han i århundraden trotsar
alla väderskiften. Sådan sten är den, hvarmed staden Paris är uppbygd. Brunkol är, liksom
stenkol, förstenade växter, men som icke äro fullkomligt kolade. Bernsten är’ en försteuad kåda
ur ett barrträd, kalladt bernstenstallen, som numera icke finnes växande.

Den organiska verlden började under denna tidrymd alltmera närma sig till de alstringar,

som hon ännu framvisar. Man finner häri, jemte de förutnämnda, äfven nya nutidens liknande

löf- och barrträd, äfvensom fyrfota däggdjur, såsom hjortar, hästar, björnar, hundar, kattor m. 11.
samt slutligen äfven apor. En del af de forna hafsvidundren hade redan nu försvunnit.

Med qvartära formationen utmärkas de ämnen ur stenriket, som ännu icke
antagit fast form. Den delas i diluvial-perioden och alluvial-perioden.

Dj7m>ia2-bildningen upptager de lösa ämnen, som öfverallt på hela jordklotet finnas utbredda,
ofvanpå alla slags fasta berg, såsom lera, sand, grus, rullsten m. m. Det lider intet tvifvel att
dessa uppkommit genom rörelser i vattnet, måhända till någon del liknande den så kallade
rull-stensfloden. Denna bildning visar spår efter tillvaro af hvarjehanda slags växter och djur, men
till menniskor eller deras verksamhet kan intet tecken deri upptäckas.

-d/hmaZ-bildningar äro de omdaningar af land och haf, som skett sedan menniskans
tillkomst och ännu fortfara. Äfven här är vattnet det mest verksamma, dels genom sina rörelser i
strömmar och sjöar, hvarigenom utgräfningar ske på ett ställe och uppslamningar på ett annat,
dels i form af regn, snö, hagel, rimfrost o. s. v., hvilka alltjemt, om än i smått, fräta berg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free