Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ofantlig jätte med utsträckta armar och lysande ögon; en klippa, här och der beväxt med
mossa, små buskar m. m., kan visa sig som en förfärlig drake med rysligt gap och hvassa tänder,
o. s. v. Allt sådant uppkommer, som förnt är uämndt, af den spegelbild, som uppstår uti ögat
af de föremål, som befinna sig midt för detsamma; att denna skall bli mindre tydlig, då ljuset
är klent, är helt naturligt, och häraf blir också uppfattningen otydlig; när härtill kommer en
skrämd eller tanklös inbillnings fantasispel, bli de enklaste och natnrlignste föremål lätt
förvandlade till de vidunderligaste andeväsenden. Någon gång kan väl en spekulant uppdikta syner,
som han påstår sig haft; men i de allra flesta fall har en sådan berättare verkligen sett hvad
han omtalar. Om han, i stället för att behålla den föreställning de otydliga bilderna i hans ögon
framkallat, hade gjort sig mödan att något närmare granska förhållandet, skulle han med en viss
blygsel fnnnit, att han låtit skrämma sig af något lika simpelt, som hans egen skngga.
Så länge ljuset passerar genomskinliga kroppar af likformig täthet, fram gar
det i räta linier; men då det går ur en tunnare i,n i en tätare kropp, t. ex. ur
luften i vatten, eller tvärtom, så undergå strålarne en brytning af annan
beskaffenhet än den förut nämnda. Hit hör äfven den förändring i ljusstrålarnes
riktning, som åstadkommes af s. k. linser, som bestå af slipade glas, antingen
konvexa (kullriga), som äro tjockast på midten och tunnare åt kanterna och
hopsamla de ljusstrålar, som gå derigenom, eller konkava (urholkade), som äro
tunnast midtpå och tjocka åt kanterna, hvilka utsprida strålarne. Genom en
tunnare kropp med jemna sidor kan likväl ljuset fortgå utan märkbar brytning,
hvarpå exempel synes på våra fönsterrutor.
Ljusets ifrågavarande brytning visar sig, om en rak käpp nedsättes med ena ändan snedt i
vatten, då han synes bilda en vinkel i vattenbrynet; om j8g lägger en slant på bottnen i en tom
skål och ställer mig så långt derifrån, att skålens öfversta kant bortskymmer slanten, så att jag
ej ser honom, så blir han synlig, om någon slår vatten i skålen.
Ljusstrålarnes brytning i en lins är beroende af dess slipning och visar sig i följd häraf
olika i särskilda glas. Genom konvexa glas synas tingen på ett visst afstand större än de
verkligen äro, och på längre afstånd synas de vända upp och ned; konkava deremot visa dem
för-minsknde Såsom speglar framställa sådana ytor ett motsatt förhållande: konvexa visa bilderna
förminskade och konkava förstorade, samt i vissa fall omvända, hvarpå prof kan synas, om man
vill spegla sig i en blank silfversked. Allt detta är en naturlig följd af ljusstrålarnes olika
brytningar, då de passera genom en kropp eller stndsa tillbakn från densamma. Att här ingå i närmare
förklaring öfvev dessa omständigheter skulle vara utan ändamål, emedan sådant tillhör den
utförligare läran om optiken och ej skulle bli fullkomligt klart af den beskrifning här knnde lemnas.
De ifrågavarande brytningarue af ljuss trål arne äro grunden för alla slags optiska instrument,
såsom glasögon, mikroskop, teleskop, tuber m. fl. Glasögon äro alltid beräknade att återställa
den unturligu förmågan i ögats lins att rätt afspegla föremålen, som antingen af ålder, sjukdom
eller andra omständigheter blifvit rubbad, och häraf blir tydligt att glaset måste vara afpassadt
efter ögat och att således en person ej kan begagna det som är mest tjenligt för en annan.
Mikroskop, af grekiska uixpös (liten) och osumlto (jag skådar), är hvad man på svenska kallar
förstoringsglas, men tillägges förstnämnda namu, då flere sådana sättas tillsammans, hvarigenom
deras ljusbrytningsförmåga kan bli så stark, att små föremål kunna synas tusentals gånger större
än de äro. Teleskop, af grekiska rtjke (långt bort), tub, af latinets tubus (rör) och kikare äro
i grunden samma sak och bestå uti rör, som kunna göras längre eller kortare, inuti hvilka slipade
glas äro så inpassade, att föremål, som ses igenom dem, visa sig mycket närmare än deras rätta
afstånd. Mindre sådana bruka kallas kikare, större tuber och de största teleskoper.
Redan hos de gamla grekerna omtalas solglas, som dock lära bestått af genomskinliga knlor,
med hvilka eld kunde tagas genom solstrålarne. Begagnandet af glas till synens förstärkning
om-nämnes första gången år 1285; som deras förste uppflnnare anses dels Salvini degli Armati från
Florens, dels munken .4/ess. da Spina. En glasögonmakare i Middelburg, en liten stad på Seeland,
vid namn Johan Lippersein (andra säga Zacharias Jansen), tick en dag är 1609 det infallet att
sätta två olika slipade glas i ett rör, för att se huru föremålen derigenom skulle ta* sig ut. Till
sin förvåning fann han allt hvad han såg på visa sig mycket nära och stort. Härigenom var nn
grunden lagd till inrättande af så väl kikare som mikroskoper, och genom sedermera skedda
förändringar och förbättringar hafva dessa slags instrument vunnit sin nuvarande fullkomlighet.
Genom ljusstrålarnes brytning kunna flere slags konststycken åstadkommas.
Ett sådant visar den så kallade camcra obscura (mörka kammaren), som består
af ett rum, inuti svartmåladt, der ljus infaller genom en liten öppning, täppt
med en glaslins. Om en liten spegel sättes snedt utanför öppningen, i den
ställning, att hans reflektionsstrålar falla på linsen, så kunna inuti rummet, på ett
papper eller annan hvit skifva, tydligt synas alla både fasta och rörliga föremål,
som befinna sig utanför så nära, att deras bilder kunna af spegeln uppfångas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
