- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
204

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inre tennbeläggning, men trådens öfra ända slutar i en messingslrula. Om denna
kula sättes i förbindelse med en elektricitetskälla, elektrofovens lock olier
elektricitetsmaskinens konduktor, sä samlas elektriciteten i flaskan, och dess inre
beläggning får positiv, men den yttre negativ elektricitet, hvilka genom glaset
hindras att förena sig. Sättas de båda betäckningarne i beröring genom en
ledande kropp, så förena sig deras elektriciteter i ögonblicket.

Verkställes ifrågavarande förening pä det siitt, att en person med ena handen eller blott
med en fingerspets vidrör lnddllasknns yttre betäckning och med andrn handen messingskulau, sä
tar elektriciteten sin vag genom kroppen och personen känner en elektrisk stöt, som är mer
eller mindre stark, allt efter flaskans starkare eller svagare laddning. Om horn många personer
som helst hålla hvarandra i händerna, och den första vidrör flaskans yttre beläggning oeh den
siste hennes kula, så känna alla stöten på samma gång. Flaskan är derefter urladdad och ingen
elektricitet mera deri märkbar; en urladdning kau likväl ske utan att någon behöfver känna
stöten, om man begagnar en s. k. nrlnddnre, en böjd maskin af messing med en knapp på hvardera
andan samt glashandtag: om den enn knappen berör flaskans yttre beläggning och den andra
kulan, så förenas de bada elcktriciteterna med en liflig gnista.

Genom att flere laddflaskor sammansättas bildas ett elektriskt batteri,
hvarmed så stark elektricitet kan åstadkommas, att till och med en oxe kan dödas
genom ett sådant slag och brännbara ämnen fatta eld af hettan.

Vid alla elektriska urladdningar, der gnistor synas, höras tillika sprakande ljud, som äro
starkare eller svagare efter gnistans storlek, och der elektriciteten är mycket stark, uppkommer
en temligen betydlig smäll. I dessa fall hoppar gnistan öfver ett ställe, der den ledande tråden
är nfbruten, om afståndet icke är för stort.

Der experiraenter med elektriciteten skola nnställas, bör luften vara mycket torr, emedan all
fuktighet är ledande och således försvagar, om ej tillintetgör elektricitetens verkningar.

Elektriciteten kan framkallas icke ensamt genom gnidning, utan äfven medelst
sammanföring af olika metaller; detta förhållande upptäcktes år 1790 af medicine
professor Äloysius Galvani i Bologna uti Italien och kallas efter honom galvanism.
Då skifvor af zink och koppar läggas tillsammans, blir zinken positivt och kopparn
negativt elektrisk, men endast svagt; detta kan likväl förstärkas genom flere par
sädana skifvor. På ett bräde med glasfötter lägges en kopparskifva och derpå
en zinkskifva (dessa kunna vara sammanlödda); på zinken lägges en bit ylletyg,
filt eller papp, fuktad med saltvatten, derpå lägges åter koppar, zink och papp,
alltid i samma ordning, så att den öfversta skifvan blir zink. Denna byggnad
benämnes Voltas stapel, efter professor Alexander Volta, lärare i naturkunnigheten
vid universitetet i Padua (Italien), som fortsatte och utvecklade Galvani
undersökningar. Genom nämnde stapel gå oupphörligen elektriska strömmar i olika
riktningar, så att den öfversta zinkskifvau är positivt och den understa
koppar-skifvan negativt elektrisk, starkare i mån af metallskifvomas antal; de båda
ändarne få namn af pelarens poler, nemligen zink- eller positiv pol och
koppar-eller negativ pol. Eastlödas metalltrådar vid de bada polsldfvorna, så kan med
dessa åstadkommas samma fenomen, som ofvan är sagdt om elektriska batteriet.

Om de båda trådarne, som bilda pelarnes poler, beröra hvarandra, så märkes ingen elektrisk
rörelse, och man säger att kedjan är slnten; skiljas trådarnes ändar något åt, så synes
oupphörligt en gnista emellan dem. Sätter man en tunn metalltråd mellan båda poltrådarna, så att
strömmen nödgas taga sin väg genom deusumma, upphettas han och kan till och med blifva glödande.
Äfven här kunna flere staplar förenas till gemensam verkan. Är den elektriska strömmen mycket
stark, så kan jerntråd alldeles förbrinna och sjelfva platinan smälter ihop till små knlor. Fäster
man trå tillspetsade kolstycken på poltrådarna och för spetsarna helt nära till hvarandra, så
åtföljes elektricitetens öfvergång af ett sken, som i bländande hvithet liknar solljuset.

Den galvaniska kedjan kan ej, såsom laddflaskan, urladdas, emedan ny elektricitet
fortfarande nppväckes i hvarje par metallskifvor. Ifrågavarande verkningar uppkomma icke ensamt
af föreningen mellan zink och koppar, utan af flere andra kroppars sammanförande, såsom zink
och silfver m. fl., hvarför Voltas pelare sedermera undergått många förändringar både till de
ämnen, af hvilka han sammansättes, och i afseende på sättet huru detta sker.

Likasom mycket annat har äfven galvanismen att för sin upptäckt tacka en tillfällighet. Uti
egenskap af läkare och naturforskare var Galvani sysselsatt med att nndersöka de inre delarne af
en nyss dödad groda, som han upphängt på en kopparhake; då han med knifven rörde kopparn,
kommo grodans muskler i häftiga ryckningar, hvilka alltid likformigt förnyades. Detta kom honom
på den tanken, att en egen djur-elektricitet måste finnas, som genom metaller kunde nppväckas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free