- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
207

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Betraktad i egenskap af tyngd, d. v. s. kroppars dragning mot jorden,
benämnes attraktionskraften äfven gravitation. Sådan finnes i alla kroppar, men
kännes olika, ej allenast i mån af deras större eller mindre täthet, utan äfven
beroende på det afstånd från jordens medelpunkt, der de befinna sig. Om en
jemkula, lagd på en fjedervåg, vid hafsytan väger t. ex. 1,000 skålpund ocb
sedan föres upp på ett berg som är trefjerdedels mil högt, så skall hon der på
samma våg väga 2 skålpund mindre. Af samma skäl äro alla kroppar lättast
vid jordens eqvator och tilltaga i tyngd allt som man närmar sig polerna, emedan

1 följd af jordens förut (sid. 144) omnämnda afplattning ytan der är omkring

2 mil närmare jordens medelpunkt.

Det faller af sig sjelf, att eu vanlig våg ej kan bestämma ett sådant resultat, ty hvar man
befinner sig, har gravitatiouen samma verkan ]>å vigterna som på det som skall vägas.

För att kunna bestämma olika ämnens tyngd har man varit betänkt på att
för dem antaga någon enhet, och dertåll har man valt rent vatten af 4 graders
värme, efter hvilket alla kroppars grativation beräknas på det sätt, att en viss
rymd vatten jemföres med lika rymd af annat ämne; det förhållande mellan
tyngderna, som härvid visar sig, är hvad man kallar en kropps egentliga eller specifika vigt.

Om af lika stora mått några fyllas med vatten och andra med bly samt ställas på hvar sin
vågskål, så behöfs mer än 11 mått vatten för att uppväga ett mått bly; således är bly öfver 11
gånger tyngre än vatten. Jemföras deremot vatten och kork, så behöfs mer än 4 delar kork för
att uppväga en del vatten; alltså är kork öfver 4 gånger lättare än vatten.

En i vatten lagd kropp trycker undan så mycket vatten, som han sjelf väger. År han lättare
än vatten, så nppbäres han af detta och flyter ; men kan hans yta icke upptaga så stor
vattenrymd, som motsvarar hans egen tyngd, så sjunker han till bottnen, allt en naturlig verkan af
gravitations-lagarne. En annan följd haraf är, att alla kroppar kännas lättare i vatten än i lnft,
emedan tyngden af det vatten, som kroppen undantrycker, först måste afräknas. Om t. ex. en
blytacka, som i lnften väger 11 skålpund, lägges i vatten, så väger hon der blott 10 skålpund.

Det kunde synas som gravitationskraften skulle verka starkare på somliga kroppar än på
andra, men så är ej förhållandet. Eu sten, som släppes i lnften, faller väl hastigare till jorden än
en fjäder, rnen skälet är att en lättare kropp hiudras starkare af luftens motstånd, liksom vissa
kroppar flyta i vatten, då andra sjunka. Under en lufttom glasklocka faller allting lika fort.

Den specifika vigten å några af de allmännaste naturkropparne är följande:


Platina . . 21,100. Tenn .... 7,206. Porfyr . . 2,600. Ekträ. . . . 0,9 9 0.
Guld . . . 19,3 2 5. Zink .... 6,861. Porslin . . 2,48 8. Yax .... 0,966.
Qvicksilfver 113,5 9 8. Antimon . . 6,712. Svafvel . . 2,030. Smör .... 0,942.
Bly ... . 11,452. Silfver . . 10,474.
Tungspat . . 4,426. Elfenben . 1,917. Bomolja . . 0,916.
Wismut . . 9,8 2 0. Diamant . . 4,520. Stenkol . . 1,329. Bokträ . . . 0,800.
Koppar . . 8,6 0 0. Flintglas . . 3,3 29. Fosfor . . 1,320. Sprit .... 0,790.
Stål .... 7,840. Hvitt glas . 2,892. Mjölk. . . 1,030. Furuträ . . 0,6 5 0.
Smidt jern 7,7 8 8. Skiffer . . . 2,853. Hafsvatten 1,026. Björk .... 0,620.
Gjutet jern 7,207. Granit . . . 2,728. Vatten, rent 1, o 0 0. Kork . . . . 0,240.

Anm. Siffrorna uttrycka här medeltalen; någon skilnad kan uppkomma, beroende på samma
slags kroppars olika täthet, torrhet o. s. v.

Kohesion, af lat. cohcerere (hänga tillsammans), är namnet på den del af
attraktionskraften, medelst hvilken en kropps atomer äro så förenade, att de
utgöra hvad man kallar ett helt stycke.

Hos luftformiga och flytande kroppar är kohesionskraften högst ringa, bos fasta deremot iir
den mer och mindre kraftfull och kan hos somliga upphäfvas endast genom starkt våld.
Obe-räknadt den delning, som kan göras med tillhjelp af andra kroppar, såsom skärning, malning m. II.
kan en kropps kohesionskraft upphäfvas på fyra olika sätt, och det motstånd han härvid gör hor
man gifvit olika benämuingar: en kropp kan sönderslitas, genom att han fasthålles i två punkter,
dem man söker aflägsna från hvarandra; hans motstånd härvid kallas kroppens ovilkorliga (absoluta)
styrka. En kropp kan sönderbrytas, genom att han böjes så länge till dess hans samhållighet
upphäfves; motståndet kallas kroppens vilkorliga (relativa) styrka. En kropp kan söndertryckas,
med pålagda tyngder; det motstånd han härvid gör kallar man hans motverkande styrka. En
kropp kan söndervridas, på det sätt, att man fäster hans ena ända och vrider den andra efter
hans längdaxel; motståndet härvid benämnes torsionskraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free