Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egentligen t aladt, har vattnet i sitt flytande tillstånd ingen egen kraft; väl nämner man sådan
af två slag, nämligen bärkraft och drifkraft och anför såsom bevis på den förra alla fartyg med
annat som flyter på vattnet, och på den sednare alla verk, som drifvas af vatten. Ingendera af
dessa åsigter är fullt riktig, ty först då vatten antingen genom värme öfvergår till ånga eller af
köld fryser till is, erhåller det stark expansionskraft. Om jag ställer mig på en våg och väger
kroppen och sedan tar en börda på ryggen, så ökas min tyngd, d. v. s. mina fotters tryckning
mot vågskålen, lika mycket som bördan väger; det är alltså jag eller min kropp, som bär
denna börda. Om man deremot i ett fullt vattenkärl lägger en fast kropp, så drifver han bort
så mycket vatten, som motsvarar hans egen tyngd, och kärlets vigt, eller tryckningen mot
bottnen och sidorna, blir densamma som förut. — Drifkraften åter är ingenting annat än
gravitationen : under det vattnet söker jemnvigt, drifver det undan alla lösa hinder som möta; att
ifrågavarande kraft icke är någon egenskap tillhörande ensamt vatten, bevisas deraf, att hvilket
annat rörligt ting som helst, t. ex. sand eller dylikt, sknlle åstadkomma alldeles enahanda
verkan, som synes på ett vattenhjul. Hvad här är yttradt om ratten gäller i förevarande fall
äfven om luften.
En i rörelse satt kropp, som träffar en hvilande, meddelar denne sin rörelse
i mer eller mindre grad, eller ock antingen intränger uti, sönderkrossar eller
sönderkrossas mot eller ock återstudsar från densamma, allt i förhållande till de
olika kropparnes beståndsdelar och storlek samt rörelsens hastighet.
Ett rullande klot, som träffar ett stillaliggande, sätter detta i rörelse, starkare eller svagare
allt efter deras inbördes storlek; en afskjuten bösskula intränger i ett trästycke; en rullande eller
glidande sten krossar sönder en bit mjuk lera, som han träffar; en kastad snöboll krossas möten
vägg, men en skinnboll återstudsar oskadd derifrån.
Friktionen eller gnidningen mot andra kroppar är en kraft, som alltid hindrar
fasta kroppars rörelser och slutligen stannar dem, äfven om intet annat hinder
möter, så framt kraften ej fortfar att verka; en del af den verkande kraften
åtgår alltid för att öfvervinna dessa hinder.
Ett klot, som rullas fram, gnider alltjemt mot banau, en kastad sten måste genomskära luften
och ett vagnshjul gnider både mot hjulaxeln och vägen. I de båda förra fallen minskas alltjemt
hastigheten, och i det senare måste hästens kraft i första rummet motverka friktionen; häraf är
tydligt hvarför eu vagn går lättare på en hård än en mjuk väg.
Ingen kropp har så jemn yta, att icke friktion uppstår, ,d& han röres mot en annan; om ett
lint poleradt stål betraktas med förstoringsglas, ser man derpå idel upphöjningar och
fördjupningar. Fyllas dessa ojemnheter med finare kroppar, såsom pulvriserad blyerts, fett, olja
o. s. v. så minskas deras motstånd och häraf förklaras hvarför hjulaxlar och andra maskiner
böra smörjas för att löpa lätt. Till metaller kunna användas hvad slags feta ämnen som helst,
men till trä bör oj nyttjas annat än tjära eller talg, emedan olja intränger i porerna och gör
ytan föga nytta.
En kraft på en större kropp måste hafva tid att utbreda sig till dess delar, och flere små
kroppar, liktidigt utsatta för en kraft, få likväl icke liktidig rörelse, emedan de ej emottaga sådan
gemensamt, utau kraften måste verka på hvar och en särskildt. Ett sakta slag kan söndersplittra
en hel fönsterruta, men eu afskjuten bösskula gör deri ett rundt hål, utan att rutan för öfrigt
spricker. Om ett i en klippa borrudt hål fylles till hälften med krut och derofvanpå med I03
sand, så spränges klippan sönder vid krutets antändning förr än sanden utdrifves, emedan
afbrän-ningens hastighet icke ger kraften tid att verka särskildt på hvarje sandkorn. Häruti kan väl synas
ligga en motsägelse, då man vet att ett bösskott lika väl utdrifver en svärm af hagel eller skrot som
eu kula; men härvid är det förladdningen, som utgör blott en kropp, hvilken utdrifves af krutet
och i sin ordning utdrifver haglen. Finnes luft eller någonting annat mellan förladdningen och
krutet, så springer bösspipan sönder.
Om man kastar en steu rakt upp i luften, så aftager småningom haus rörelse, till dess han
slutligen stannar och vänder tillbaka, hvarvid rörelsen tilltager i samma män som den vid
uppfarandet aftog, så att stenen vid nedkomsteu har alldeles lika hastighet, som i det ögonblick han
kastades: allt en uaturlig verkan af gravitationen, eller jordens attraktionskraft. Luftens motstånd
kommer härvid ej i beräkning, emedan detta är lika vid begge rörelserna.
Fallhastigheten för eu kropp, som minst hindras af luften, t. ex. en kula eller klotformig steu,
som släppes från en höjd, tilltager för hvarje sekund med produkten af siffrorna 1, 3, 5, 7 o. s. v.,
så att den tillryggalagda vägen alltid blir lika med qvadruten af tiden; första sekunden faller han
16 fot, på den andra 3X16 = 48 fot, o. s. v., sammanläggas dessa siffror, så synes, att han på 2
sekunder fallit 64 fot, eller produkten af 4, som är qvadraten af 2; på 3 sekunder 144 fot, pro
dukten af 9, som är qvadraten af 3, o. s. v.
En rörelses större eller mindre hastighet är alltid beroende af proportionen
emellan kraften och den kropps storlek och tyngd, på hvilken han verkar, utan
afseende på om denna kraft är ensamt naturlig, ensamt mekanisk eller båda
de-larne tillsammans. Största hastigheten visa de tre naturämnena elektriciteten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
