- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
217

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ängkraft, var dr Robinson i England, och 1811 började ångvaguar der komma i brnk,
hufvud-sakligast för transport af stenkol.

Genom ångkraftens begagnande hafva oräkneliga fördelar tillskyndats menniskoslägtet; konster
och handtverk hafva blifvit lyftade till en höjd, som de utan denna troligen aldrig kunnat uppnå,
och de flesta lifsförnödenheter knnna nu erhållas både bättre oeh billigare än förut; afstånd
emellan länder och orter hafva snart sagdt försvunnit medelst de hastiga resor, som nu knnna göras
på ångbåtar och jernvägar, hvnrigenom så väl naturens som industriens alster kunna jemnare
fördelas, sedan de hcintnts ur förut nästan otillgängliga, ehuru rika förråder.

Kalorik-maskinen (varmluft-maskin, af lat. calor, värme) är en af våra
dagars anmärkningsvärdare uppfinningar. Grunden för båda är densamma, nämligen
kroppars egenskap att utvidgas genom värme; men då ångmaskinen naturligtvis
icke kan användas på något annat ställe, än der som finnes tillgång på vatten,
kan deremot kalorikmaskinen uppsättas hvar som helst, emedan öfverallt är
tillgång på luft, det materiel han för sin verksamhet behöfver. Med ett
ändamålsenligt maskineri blir nämligen kall luft genom åtskilliga med ventiler försedda
rör inpressad uti en cylinder, der hon uppvärmes; när hon häraf utvidgar sig,
trycker hon mot en piston, på hvilken hon åstadkommer samma verkan som vi
sett om vattenångan, nämligen att drifva honom ömsevis upp och ned.

Kalorikmaskinens uppfinnare är vår landsman, kapten John Ericsson, född vid
Långbans-hyttan i Vermland i Jali månad 1803; fndren, Olof Ericsson, flyttade som tjensteman till Göta
kanal 1810. Vid samma kanalverk blcf John Ericsson antagen till elev 1816; ingick 1821 som
officer vid Vermlands fältjägare och tjenstgjorde några år som afvittringslandtmätare; började
redan då att fundera på sin varmluft-maskin och reste i detta ändamål till England år 1825;
han vistades der till 1834 och uppfanu under tiden den öfver hela verlden kända propellern till
åugbfiturs drifvande. Ar 1833 sattes den första kalorikmaskin i gång; men liksom ångmaskiner
och allting aunat vid sin första början, var också denna kalorikmaskin behäftad med
ofullkomligheter, som gjorde honom mindre användbar; uppfinuaren lät likväl ej häraf afskräcka sig, utan
fortsatte i Amerika, dit han flyttade 1834, sinn experimenter samt erhöll sedan i de flesta
civiliserade länder (i Sverige den 22 Febr. 1852) patent på sin då färdiga kalorikmaskin, af förbättrad
och mera användbar sammansättning.

Det är ingalunda omöjligt att de ofullkomligheter, som ännu vidlåda kulorikmaskiuen, en
gång blifva öfvervunna och han alltså blir tjenlig till bruk vid all mekanisk rörelse. I dess nu
varande form är den endast användbar vid de tillfällen, då endast en ringa kraft erfordras. Ett
af John Ericsson gjordt försök att använda kalorikmaskinen för fartygs framdrifvande har
misslyckats.

K e m 1.

Med detta ord, af det grekiska yS„, (jag gjuter), benämnes den vetenskap,
som afhandlar kropparnes inre sammansättning och deras inflytande på hvarandra,
då de förenas, gjutas eller smältas tillsammans. Yi hafva förut nämnt enkla och
sammansatta kroppar: kemiens verksamhet är dels att af enkla kroppar bilda
sammansatta, dels att utröna af hvilka enkla kroppar en sammansatt består.

Alla föreningar af olika ämnen äro icke kemiska, ty hit räknas inga andra än sådana, der
de enkla kropparue undergå fullständig förvandling och inke kunna igenkännas i det af dem bildade
ämnet. Om t. ex. sand blandas i mjöl, så kan väl massan görns lika öfverallt, men ingen kemisk
förening försiggår, ty sanden och mjölet kunna hvnr för sig vurseblifvas oförändrade. Samma
förhållande är äfven med s. k. legeringar, hvarmed förstås olika metallers sammansmältande. De
knnna vijl härvid förändra utseende och namn, såsom t. ex. af koppar och zink blir messing, af
koppar och tenn blir klockmetall o. s. v., äfvensom legeringar kunna få anuan hårdhet,
smält-bnrhet, smidighet m. m. än de enkla metallerna haft; men föreningen räknas likväl icke till de
kemiska, emedan de kunna förenas i alla olika proportioner.

Vid alla kemiska operationer försiggår en upplösning; då en sammansatt kropp
skall bildas, måste de enkla kropparne hvar för sig upplösas, för att sedan med
hvarandra förenas. En sådan upplösning kan ske på två sätt, nämligen genom
eld, då den säges ske på torra vägen, såsom t. ex. då qvarts och pottaska
sammansmältas till glas; eller utan eld, som kallas den våta vägen, såsom då salter
upplösas i vatten eller metaller i syror.

Likasom vi sett adhesion ega rum mellan vissa kroppar och repulsion mellan
andra, så förekomma äfven i kemien olika begär att ingå föreningar; somliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free