- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
233

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ställa vakter på höjderna till varning för öfverraskningar, och det påstås till och med att vakten
får plikta med lifvet för visad vårdslöshet, om den plnndrande skaran derigenom råkar i fara.

Hos de olika arterna af detta djnrslägte finnas betydliga skiljaktigheter, så väl till utseende
som lynne och lefnadsvanor. Somliga kunna ej tämjas, emedan de vantrifvas och dö i fångenskap,
andra, isynnerhet bland markattorna, trifvas väl och kunna läras hvarjehanda konster och
förrättningar. En apa som träffas i södra Amerika och kallas Titi har ansigte som liknar ett harns,
och knn både le och gråta; hon eftersökes såsom husdjur, för sitt täcka utseende, intagande sätt,
behagfulla rörelser och milda lynne. Babianerna deremot äro ej allenast de fulaste ntan äfven
de vildaste och kättjefnllaste af hela slägtet. Fångade ser man hannarne råka i ett svartsjukt
raseri vid åsynen af yngre fruntimmer; de skaka bnrens galler med vansinnig häftighet, och visa
de skamlösaste tecken till ett otygladt begär. Resande omtala den fara, för hvilken qvinnor äro
utsatta på trakter, der babianer hafva sitt tillhåll, och det påstås till och med att negrinnor
varit bortröfvade af dem och i flere år hållits fångaa i deras kulor, der de sorgfälligt blifvit
försedda med föda.

Andra Flocken: Tassdjnr. Alla fyra extremitetema äro hos dessa bestämda
hufVudsakligast för gång, hafva icke någon motsättlig tumme, men hvarje tå
försedd med en krökt och spetsig klo, med hvilken somliga kunna gripa och hålla fast.
Ordningarne bestämmas här förnämligast efter tändernas form och beskaffenhet.

3:dje Ordningen; Rofdjur (Feræ). Så kallas med ett gemensamt namn de
djurarter, som lefva af andra djurs kött. Några arter förtära äfven växtämnen.
Man indelar rofdjuren i: 1) Egentliga Rofdjur, hvilka hafva kindtänderna, af hvilka
en på hvardera sidan är större än de öfriga och kallas rof tanden, af tre slag; 2)
Insektätande Rofdjur, som hafva alla kindtänderna taggspetsiga.

Äro hos de egentliga rofdjnren de bakersta kindtänderna, soro äro knöliga, mera utvecklade,
så antyder detta, att djuret kan förtära äfven växtämnen, t. ex. frukter, rötter o. s. v.

Rofdjuren delas äfven i tågångare, som trampa endast på tårna, så att
has-leden ej vidrör marken, samt hälgångare. som likt menniskan stiga på hela foten.
Bland de egentliga rofdjuren äro arterna af slägtena Sund, Katt, Sy ena Vessla,
Utter, Skunk och Järf tågångare, samt af Björn och Gräflitig hälgångare. Insektätande
rofdjuren äro alla hälgångare, och hit räknas slägtena Igelkott, Mullvad och Nälbmus.

Hundslugtet (Canis) har långt utdragen nos, höga ben, 5 tår på fram-och 4
på bakfötterna. Detta slägte räknar många arter; de mest bekanta deraf äro :
Hunden (Canis familiares), igenkänlig på sitt skällande läte och sin bågformigt uppåt
krökta svans, hvilka båda delarne äro för honom egna inom hela djurverlden.
Vargen [C. lupos), liknar hunden temligen nära; är grå, långhårig, svansen på ändan
något böjd, tjuter men skäller icke. Räfven (C. vulpes), har spetsig nos, yfvig
svans som i ändan är hvit; eljest är hela pelsen brunröd, utom bringan som
skiftar i ljusgrått. Fjellrackan (C. lagopus) långhårig, askgrå om sommaren, hvit om
vintern, kallas äfven hvit räf eller fjellräf, och liknar i’äfven till skapnad och
storlek. Schakalen (C. aureus) är till fårgen brungrå samt till storlek och form lik
en större vallhund, men har rak svans.

Hunden har, så långt någon historia går tillbaka, utgjort menniskans trognaste följeslagare
oeh träffas som sådan i alla länder och alla klimat Mod, snnbbhet, styrka, utomordentligt fin
lukt, och skarp hörsel, vaksamhet, läraktighet, trohet, äro egenskaper, som göra hunden till ett
bland de nyttigaste husdjur; han hjelper menniskan att vårda hem och egendom för tjufvar,
fiender och skadedjur, att uppsöka vildbråd, förlorade saker o. s. v. Hos intet annat djurslag
förekomma så många olika racer, som dem hnnden företer; dessa äro snart sagdt oräkneliga, oeh vid
parning uf skilda racer uppstå ofta nya varieteter. Bland de mera tydligt skilda äro: Spetsen,

Stifvaren, Rapphönshnnden, Vindtliunden, Pudeln, Mopsen, Doggen, Taxen, Nemfoundlandshunden.
Mellan dessa finnas stora olikheter, såväl till storlek, yttre skapnad och färg, som till lynne och
egenskaper, men de liknn hvarandra till inre byggnad samt de ofvnnniimnda yttre kånnetocken:
lätet samt svansens ställning. Uti Amerikas och Asiens grnsöknnr finnas förvildade hundar i
stora skaror, men säkert ursprungligen vild finnes han likväl ingenstädes. Hunden kan lefva af
nästan alla slags födoämnen, och hinner till 20 års ålder. Bland sjukdomar hos hunden är raseri
eller vattuskräck (rabies canina) den värsta, ty den gör honom bögligen farlig, emedan han då
biter hvem som helst, menniska eller kreatur, utan urskilning, och bettet fortplnntar samma
obotliga sjnkdom, som kan ntbryta långt sedan såret redan år läkt. Då man marker att en hund är
modstulen, hänger hnfvudet, har röda glänsande ögon och skum för munnen samt är rädd för
vatten, så är rådligast att genast döda honom. Den, som varit nog olycklig att blifva biten af
en galen hund, bör, om såret är aldrig så obetydligt, genast bränna stället med glödande jern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free