Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra klassen: Fogf tav (Aves). Med hänsyn till fullkomlighet i
kropps-bildning och sinnesorganer, stå foglarna närmast däggdjuren, livilka de mycket
likna till sin inre byggnad; deras yttre devemot är betydligt annorlunda, och
deras hufvudsakliga kännetecken äro: kroppen täckes icke af hår utan af fjädrar,
hvilken beklädnad genast gör dem igenkänliga; främre extremiteternä kunna ej
användas till kvarken gång eller gripande, utan äro förbytta till vingar, med
hvilka hela kroppen kan upplyftas och föras fram i luften; munnen har inga
tänder, utan i stället äro käkar och läppar tillsammans förvandlade till en
hornaktig näbb; fortplantningen sker genom ägg, uti hvilka ungarne genom värme
utvecklas och få lif.
Den förmåga foglarne erhållit, att lättare un andra djur förflytta sig från ett ställe till ett
annat, begagna de flesta af dem för att välja vistelseort efter årstiderna; på hösten flytta de
till varmare länder, och på våren återvända de till de trakter, som sett dem födas, och man
har anmärkt, att de gerna äfveu söka samma ho, som de året förut innehaft. Likasom allting
annat, gifva äfven foglarna ett outtömligt ämne till beundran af Skaparens vishet. De göra
väl icke mcnniskan lika stora tjenster som däggdjuren, men de äro derför långt ifrån onyttiga;
den eljest tomma luften lifvas af deras omvexlande rörelser, ögat fröjdas af deras mångskiftande
färger, och örat af deras sång; deras ägg och kött äro läckra födoämnen, och deras fjädrar
skaffa oss hvilobäddar, vackra prydnader’ ra. m. Många lefva af as, som eljest med sin stank
sknlle förpesta luften; andra förtära ormar, ödlor och grodor, andra åter råttor och dylika
skadedjur, ännu andra insekter, löf- och griismnsknr, m. m., hvnrigenom vi blifva fredade från
ganska många obehag och stora förluster. De som lefva uf frön kunna väl förstöra många
nyttiga sädeskorn, men de förtära tillika otaliga gräsfrön, och utan dem skulle det måhända
bli svårt nog att hindra öfverhandtagaude af tistlar och andra skndliga växter. Särskildt
anmärk-ningsvärdt är, att foglar tjena som medel att plantera växter och djur från ett ställe till ett
annut; somliga arter svälja bär och fruktkärnor, hvilka gä osmälta genom dem, så att de gro
der de af fogelu uttömmas; andra arter fortplanta fiskrom på samma sätt. Häraf förklaras huru
enstaka fruktträd kunna påträffas i vilda ödemarker, äfvensom att fiskar finnas i helt och hållet
för sig sjelfva belägue sjöar och andra vattensamlingar.
Foglarne äro vida talrikare un däggdjuren; omkring 8,000 arter äro bekanta,
bland hvilka hos oss förekomma omkring 300. Efter deras lefnadssätt skulle man
kunna indela foglarne i tre grupper, nemligen Landtfoglar, Yadare och
Yatten-foglar; men gränserna mellan dessa äro mindre bestämda än hos däggdjuren, så
att dessa afdelningar omärkligt gå öfver i hvarandra, livar för deras fotter och
tillståndet vid utkläckningen ur ägget blifvit tagne till grund för deras indelning
i 2 Flockar och 8 Ordningar. De till första flocken hörande liafva starka baktår
som sitta i samma plan med de öfriga, så att fogeln trampar derpå, samt äro vid
utkomsten ur ägget alldeles nakna; hit höra Tättingar, Gökartade foglar, Roffoglar
och Dufvor. Andra flocken liafva små högre upp på benet sittande eller ock
inga baktår, samt äro vid utkläckningen beklädde med fint dun; till denna
afdel-ning räknas Höns, Vadare, Simfoglar och Strutsfoglar.
l:sta Ordningen: Tättingar (Passeres). Hit räknas i allmänhet de fogelarter,
som vi pläga kalla småfoglar. De äro så talrika, att denna ordning innehåller
nära lika många arter, som de öfriga ordningame tillsammans. Hos de flesta af
dem liafva hannarno förmåga att sjunga, livarför de äfven pläga kallas
sång-foglar. Vissa olikheter i bildningen af näbb och fötter skilja dessa foglar i
Sparf-artade, till hvilka räkuas Sparf Fink, Domherre o,ch Korsnäbb; Irastartade, af
hvilka här nämnas Trast, Sångare, Arla, Törnskata, Sidensvans och Mes; Klättrare,
Svalor, Lärkor och Kråkartade, hvilka senare upptaga slägtena Kråka, Skrika,
Stare och Paradisfogel.
Med ordet Tättingar brukar man vanligen förstå blott de minsta af foglarne, såsom sparfvar
oeh dylikt; emellertid liafva äfven kråkor och deras samslägtingar, ehuru större till kroppen,
så påtaglig likhet med dessa, att de måste inrymmas i samma ordning. Hvad som skiljer de
nämnda familjerna iir hufvudsakligast följande: Sparfnrterna hafva underkäkens kanter starka
och in&tböjda, hvilket ger dem förmågan att med näbben skala och sönderkrossa frön och dylikt,
samt sålnnda på visst sätt tngga sin föda, hvilket inga andra fåglar kunna. Trastarterna hafva
tunn näbb med en lin inskärning vid spetsen och oftast några starka, långa borst vid munnens
sidor. Klättrarne hafva långa tår med starka och ganska hvassa klor. Svalorna hafva bredt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
