Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liiporna (Lagopus) firmas endast i nordliga trakter eller på höga fjeli. Af
dessa foglar äro kände: Dalripan (X. mialpina), nästan så stor som tamhönsen,
vistas i skogsregionen, samt Fjéllripan (X. alpina), som uppehåller sig på
bergshöjderna, högre upp än någon skog växer.
6:te Ordningen: Vadare (Grallæ). Så benämnas de foglar, som företrädesvis
uppehålla sig i kärrtrakter, samt vid långgrunda stränder af sjöar och floder, uti
hvilka de vada for att söka sin föda, som utgöres af fisk, blötdjur, maskar och
insekter. För detta ändamål, hafva de nakna, starka och oftast långa ben, tårna
någon gång till en del förenade med simhud, samt merendels lång hals och näbb.
Bland hithörando slägten äro Sumphöns, Trappar, Snäppor, Tranor, Storkar och
Hägrar.
Till Sumphönsen räknas Sothönan (Fulica atrd) och Kornlcnarren (Gallinula
crex). En likartad fogel, Torra, i de varma länderna, har långa och raka klor,
och kan springa på de flytande näckbladen i stillastående vatten.
Trapparnc (Otu) finnas mest i Asiens och Afrikas torra öknar. -Till smärre
vadare höra: Vipan (Vanelius cristatus), Strandskatan (Hæmatopus ostreolegus),
Ljungvipan (Charadrius apricarius), äfven kallad Ljungspof, Brockfogel,
Åkerhöna m. m.
Snäpporna äro af många slägten, de flesta äro små; den största är
Stor-spofven eller Vindspolen (Numenius arguata). Hit höra Brushanen (Machetes
pugnax). samt Bcc/casinslägtet (Scolopax), hvaraf arter äro Morkullan (Sc. rusticola)
och Ilorsgöken (Sc. gallinago). — Tranorna (Grus) äro stora foglar med lång
hals, långa fotter ocli stora vingar. Vår allmänna Trana (Grus cinerea) ser man
höst och vår i stora flockar verkställa sina flyttningar.
Storken (Ciconia) anses nyttig såsom utdödare af ormar, grodor och andra
besvärliga djur. Ilvita storken (Ciconia alba) träffas i södra Sverige, der han
bygger bo dels i höga träd, dels på tak eller skorstenar af boningshus. Svarta
storken (C. nigm) kallad Odens svala, är mera skygg, och sällsynt hos oss. Till
liknande foglar räknas Skedgåsen (Platalea) i mellersta Europa samt slagtet Ibis
i Afrika, hvaraf en art, Ibis religiösa, fordom i Egypten dyrkades som helig.
Hägern (Ardea) är en långsam och trög men glupsk fogel, som mest lefver
af fisk. Han har lång hals, hvilken han kan sammanböja så att hufvudet nästan
vidrör framryggen. Hans fjädrar hafva begagnats såsom prydnader, och af en
art, Ardea eyretta, fås de så kallade Egrettfjädrarne.
Flamingo. (Phoenicoptcrus) är namnet på ett fogelslägte som träffas i varma
länder; de synas utgöra en länk mellan vadare och simfoglar, emedan de hafva
de förres yttre utseende och långa fötter, men de senares näbb, tunga och
simhud. De äro till färgen hvita eller blekröda, med högröda vingar. En art, Ph.
antiquorum, i Afrika, blir ända till 5 fot hög öfver hufvudet.
7:de Ordningen: Silllfoglar (Natatores). Dessa foglar äro till hela sin
kroppsbildning ögonskenligen danade att vistas och röra sig i vatten mera än på
torr mark. Fotterna äro korta, tårna förenade genom en simhud, fjädrarna sitta
tätare och äro mera el’astiska, samt genomträngda af fett som afsöndrar sig frän
kroppen ocli hindrar dem att bli våta. Efter skapnaden och lefnadssättet kunna
simfoglarna indelas” i fyra grupper: Andartade, Pelikanartade, Ldngvingade och
Gumpfotade.
Till de Andartade simfoglarne höra följande slägten: Svanarna (Cygnus):
Tama Svanen (Cygnus olor) och Vildsvanen (C. musieus) äro stora hvita foglar med
långa halsar; il Australien finnes en svart Svan (C. atratus). — Gässen (Anser)
äro till yttre utseendet något lika svanen, men mindre. Tama Gåsen (Anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
