Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luften än andra fiskar, emedan han i svalget har flere håligheter fylda med vatten,
hvarigenom gälarne hållas våta; han plägar med tillhjelp af fenorna krypa på
land, till och med uppför trädstammar. Om han härvid träffar några med vatten
fylda håligheter, så stannar han qvar deri.
2:dra Ordningen: 3Ijukfeilige (Malacopterygii). Munnen och gälarne likna
dem hos första ordningen, men ryggfenans alla strålar äro mjuka och i ändan
flerdelade. Hit höra de flesta af våra sötvattensfiskar; af bukfenornas olikhet
skiljer man dem i tre grupper, nemligen: A) Bukf enige (.Abdominales), som hafva
bukfenorna sittande bakom bröstfenorna, såsom Lax, Sill, Mört, Gädda och
Flygfisk. B) Strupfenige (Thoracici), hvilkas bukfenor sitta under eller framom
bröst-fenorna, såsom hos Torsk och Flundra, samt C) Fotlöse (Apodes), som alldeles
sakna bukfenor, såsom Alen.
Laxslägtet (Salmo) innehåller flere arter, af hvilka blott följande här nämnas:
Laxen (Salmo salar), som om vintern vistas i hafvet, men på våren går upp åt
floderna; leker på hösten. Laxöringen (S. trutta) vistas mera i sött vatten.
Forellen (S. faria) och Rödingen (S. salvelinus) finnas i insjöar med klart och
rent vatten. — Närslägtade med laxarne äro Norsen (Osmerus eperlanus), Harren
(Thymallus vulgär is) och Siken (Coregonus lavar etui), hvilka alla hufvudsakligast
uppehålla sig i färskt vatten.
SiUslägtet (Clupea) lefver endast i salt vatten, och är allmänt kändt.
Vanliga SiUen (Clupea harengus) förekommer på olika ställen i flere varieteter eller
afarter, bland hvilka en är den i Östersjön befintliga Strömmingen, hvilken i
södra Sverige allmänt kallas Småsill, samt saltad och torkad benämnes Böckling.
Skarpsillen eller Hvassbuken (C. sprattus) är en mindre art, som äfven fångas i
Östersjön och ofta inlägges som anjovis. Sardinen {C. pilchardtis) och Anjovisen
(C. enchrasicholus) finnas båda i Medelhafvet och vid vestra Europas kuster.
’ Mörtslägtet (Cyprinus) träffas i de flesta af våra insjöar; hos oss finnas häraf
19 arter, bland hvilka äro Iden (Cyprinus idus), Mörten (C. rutilus), Braxen {C.
brama), Löjan (C. albur nus), Rudgn (C. carassius), Karpen (C. carpio), Sutaren
eller Lindaren (C. tinca) och Mingen eller Elritsan (C. phoxinus). Hit hör
äfven den från Kina härstammande Guldfisken (C. auratus).
Gäddslägtet (Esox) lefver i färskt vatten. Gäddan (E. Imius) är den enda
artqn hos oss. Näbbgäddan (Belone vulgaris), allmän i hafvet, har långt utdragen
näbblik mun. Hennes ben äro vackert gröna, hvarigenom hon skiljer sig från
andra ryggradsdjur, som merendels hafva hvita hen.
Malen (Silurus glanis) är den största sötvattenfisk i Europa, kan bli ända till
3 å 4 alnar lång, finnes i Tysklands stora floder och sjöar, samt äfven i Sverige,
men sällsynt; är en af de glupskaste roffiskar. En art, Darrmalen (S. electrieus)
i Nilfloden, ger elektriska stötar då han vidröres.
Flygfiskarne (Exocoetus), i varma zonens haf, likna sill till färg och storlek,
men hafva stora bröstfenor, med hvilka de kunna sväfva i luften då de stundom
höja sig upp ur vattnet, och sålunda på 4 å 5 alnars höjd öfver vattenytan
förflytta sig ett par hundrade alnar; men flyga kunna de icke.
Torslcslägtet (Gadus) är ett stort slagte, af hvilket tusentals menniskor hafva
sitt förnämsta uppehälle. De mest kända arterna äro ■. Stortorsken {Gadus morrhua),
allmän i hafven vid norra Europa och Amerika, fiskas i mängd på många ställen
och förekommer i handeln under olika namn: saltad kallas han Kabiljo, torkad
som lutfisk benämnes han Stockfisk, Klippfisk, Gråsey, Botskär o. s. v.
Små-torsken, som finnes äfven i Östersjön, är en mindre form af samma art. Koljan
(G. æglefinus) och Hvillingen [G. merlangus) fiskas vid norra Europas vestra kust.
Långan (G. molva) fångas i mängd vid Horges kust, är till kroppen smal och
lång, samt ger den bästa s. k. kabiljon. Laken [G. lota) är den ende af slägtet
som lefver i sött vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
