Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvidga vår kännedom om dem, desto större skäl få vi att beundra den vishet som ordnat allt,
det lilla lika väl som det stora.
Om insekternas lifsliingd känner man att denna är mycket olika. Somliga kunna lefva i
tiere år såsom larver, men endast kort tid såsom fnllbildade; dagtingan t. ex. lefver, sedan hon
blifvit fullt utbildad, blott 24 timmar, hvarunder hon parar sig och lägger ägg, men förtär
ingenting. En del både födas, undergå förvandlingar, lefva och dö under sommarens lopp; andra,
t. ex. flugan, ligga under vintern i dvala och qvickna åter vid på våren; andra åter, såsom biet, hålla
sig om vintern stilla ntan att ligga i dvala. Af dem som födas på hösten genomgå vissa då sitt
larvtillstånd och passera vintern som puppor; af andra slag utkläckas ej äggen förr än vårsolen
på dem yttrar sin lifgifvande verkan.
l:sta Ordningen; Skalbaggar (Coleoptcra). Af vingarne äro det ena paret
fastare, stundom hårda, och kallas täckvingar, hvilka ligga öfver de liinnaktiga
flygvingarne och oftast täcka hela .bakkroppen liksom tvänne skal, hvaraf de fått
sitt namn. Kagra hithörande arter sakna flygvingar, då de båda täckvingarne
merendels äro sammanvuxne; andra hafva helt små eller ock inga skalvingar.
Bland de mest bekanta af de talrika slägtena i denna Ordning äro följande:
Tor-dyfvdn (Scarabæus), Ekoxen (Lucanus cervus), Ollonborren (Melolontha),
Guldbaggen {Cetonid), Lysmasken (Lampyris noctiluca), Knäpparne (Elater),
Vatten-löparen (Gyrinus natator), Dykarne (Dyticus), Jordlöparne (Carabus),
Dödgräf-varne (Necrophorw), Majbaggen (Meloé), Spanskflugan (Lytta vecicatorid),
Mjöl-baggen (Tenebrio molitor), Vivlarne (Curculio), Timmermannen (Cerambyx),
Asp-baggarne (Chrysomelg), Sköldbaggarne (Cassidæ), Jordlopporna (Ha/tica),
Nyckel-pigorna (Coccine/la) m. fl.
Den största skalbagge man känner är en art af tordyfvelslägtet och kallas Herculesbaggen
(Scarabæus hercules), som är 5 tum lång och finnes i Sydamerika; han har ett långt horn frampå
thorax och ett på hufvudet. Ekoxen kallas af allmogen Horntroll; han är den störste skalbagge i
Sverige ; hannen blir stundom 3 tum lång, med stora hjorthornformigt greniga käkar. Ollonborrarne
förtärn trädens löf, och deras larver lefva nere i jorden, der de uppäta de spädare växternas
rötter. — Lysmasken har inuti kroppen ett ämne, hvilket likt fosfor lyser i mörkret, och kan
skenet efter djurets behag visas eller icke. Hannen har vingar, men icke honan. — Knäpparne
hafva falt sitt namn dernf, alt om en sådan lngges pä ryggen låter han höra ett knäppande ljud.
hvarvid han hoppar högt upp och faller åter ned på fotterna. — Vattenlöparen är en liten kullrig
och svart glänsande skalbagge, som ofta i stora flockar synes springa på lugna vattenytor, i
otaliga bugter och krökningar; luktar illa. — Dykarne öro breda och platta, simma snällt och lefva
i vatten af rof, men flyga om sommarnätterna. — Jordlöparne äro stora med långa fötter,
springa starkt och träffas allmänt om våren på vägar, under stenar o. s. v. — Dödgräfvarcn har
sitt namn deraf, att flere i förening påstås genom mullens och sandens undanskjutande bereda
en graf åt någon död råtta eller dylikt, i hvilken de lagt sina ägg, och sedan öfvertäcka den
med jord, för ait skydda larverna för andra djur. — Majbaggen är svartblå, tjock och ovig, utan
flygvingar; då han oroas utsilar han ur knälederna en gul, klar och skarp vätska, hvilken,
blandad med honung, fordom ansågs såsom botemedel för galna hundars bett. — Spanskflugan är
giftig, och af hennes kropp beredes det bekanta dragplåstret af samma namn; hon är J tum
lång, smal med mjuka täckvingnr, till färgen vackert grön, hos oss funnen blott i Skåne men allmän
i Tyskland. Mjölbaggen är en besvärlig gäst i matbodar och skafferier; hans larv är den
orin-lika mjölmn8ken. — Vivelslägtet har en lång näbb, i hvars ända munnen sitter; en art deraf är
Nötviveln (Curculio nuettm), hvars larv är den bekanta Nötmasken, som lefver af hasselnötens
kärna. — Timmermännens larver äro de bekanta trämnsknrnc, som äta sig gångar i torrt virke
och som exkrement lemna efter sig det så kallade maskmjölet; deras bett i träet höreB som ett
knurrende ljud, och af en art låter det snarlikt ett urs knäppande, hvilket af okunnigheten
ansetts såsom ett olycksbud och blifvit källudt vättasmeden eller dödsuret. — Aspbaggar och
Sköldbaggar äro små och vackert gliinanndc djur, som lefva af växters blad, på hvilka de allmänt
träffas. — Jordloppor kallar man vissn små vackra men för köksvöxtcr skadliga djur, som hoppa
omkring på marken. — Nyckelpigorna äro kullrign och se ut nästan som hnlfklot, till färgen
svarta eller röda med svarta punkter. Deras larver lefva endast af att förtära så kallade bludlöss,
hvarför dessa djur äro särdeles välkomna i trädgårdar och andra planteringar.
2:dra Ordningen: K ilt vi 11 gar (Ortlioptera). Täckvingarne sällan så hårdasom
lios skalbaggarne, flygvingarne ligga hopvecklade; några arter hafva alldeles inga
vingar. Hela kroppsytan är seg, temligen mjuk och skinn-artad. Deras
förvandling är ofullständig: larven har samma skapnad som det fullväxta djuret, med
undantag af vingarne, och blir icke puppu. Både som larver och fullväxta äro de
i allmänhet storätare; somliga lefva af endast växter, andra förtära nästan livad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
