Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som helst. Hit räknas Tvestjerten (Forfieula auricularia), KaJcerlakorna (Watt a),
Syrsan (Acheta domestiod), V ärtbitar ne (Locusta), Gräshopporna (Gryllus) m. fl.
Tvestjerten, med läng och smnl kropp igenkännes pä de tånglika klor han har i stjerten,
med hvilka han kau knipa temligen hårdt; visar omsorg om sina ungar, men bygger intet bo.
Han har vnrit och är ännu på många itällen mycket fruktad, emedan man trott honom om alt
krypa in i menniskors öron, der gnaga sönder trnmhinnorna, till och med äta sig tvärs igenom
heln hufvudet. Dettn är påtagligeu en dikt, ty intet säkert exempel linnes att tvestjerten krupit
in i något öra; skulle emellertid denna eller någon annan insekt dit inkomma, är saken lätt
hjelpt genom att i örat ingjuta olja, hvaraf alla insekter qväfvas och dö. — Kakerlnkornas ägg
innehålla standom hvartdern 50 till 60 ungar, och som de sålunda mycket föröka sig äro de
svåra att utrota ur hus der de innästlat sig; somliga arter kunna hos oss endast lefva i eldade
rum, andra vistas i löfskog. — Syrsan iir bekant för det gnisslande ljud, som hon om nätterna
frambringar genom att vingarne gnidas mot hvarandra; hon håller sig om dagen stilla der det
är varmt, såsom i murspringor i bagerier med flere ställen, hvnrför hon sällan synes. Både
syrsor och kakerlnkor förtära hvarjehanda matvaror, och äro derför högst besvärliga. —•
Vårt-bitarne hnfva så starka käkar, att de kunna afbita vårtor, hvaraf namnet kommer. De lefva af
växter, äro gröna till färgen, hnfva långa och starka hoppfötter och åstadkomma läte på samma
sätt som syrsorna. — Af Gräshoppor äro många arter allmänna på ängar om sommaren, och
gifvn ett bekant skärrande ljud genom bakfötternas gnidning mot vingarne. De äta växter och
görn ibland betydlig skada på gräs. En art, som man kallat Sträckgräshoppan (Gryllus
migra-torius), och som någon gång visar sig i södra Sverige, ar ofta för sydligare Europa en verklig
landsplåga: från södra Rysslands och Tntnriets stepper kommer hon i ofantliga skaror flygande;
der en sådan skara slår ned förtäres innnn kort all växtlighet, säd och andra plantor uppätas
ända till roten, och pä träden förtäres löfvet, så att trakten ser ut som härjad af eld. 1 vissa
trakter af Afrika, hvarest säd ej odlas, samlas dessa gräshoppor i säckar, torkas och ätas.
3:dje Ordningen: Nkillllbaggiir (Hmiptera). Kroppens ringar mindre hårda.
Skinnbaggarne skiljas från andra insekter hufvudsakligast genom munnens skapnad:
den består nomligen af en ledad slida, lik en smal näbb, med några fina borst
inuti. Denna sugsnabol ligger böjd undor kroppen, ocli sträckes fram blott när
han begagnas. Till denna ordning höra Bärfisarna (Cimex), Klodyfveln (Xepa
viner ca), Myggsimmarne (Notonecta), Stritarne (Cicada), Bladlössen (Aphis),
Slcöld-lössen (Coccus) m. fl.
Bärfisarna hafva fått sitt namn af den starka och obehagliga lukt de gifvn ifrån sig då de
vidröras, hvilken ibland kännes då man äter bär. Hit hör äfven Vägglusen (C. leciulariu.i)
ehuru hon, äfven som fullväxt, saknar vingar. Den obehagliga ohyran vägglöss kan utrotas från
rum genom att i både väggar och möbler alla hål och springor noga tilltäppas; vägglössen kunna
väl snga men icke gnaga, och förmå ej en gång genomtränga en papperstapet; der inga hål
eller springor finnas till gömställe trifvas de icke utan försvinna. — Klodyfveln kallas äfven
vattenskorpion, är grå, stor och platt med klolika framfötter, korslagda vingar och ett långt
spröt i stjerten; kryper på bottnen i dammar och insjöar. — ltyggsimmaren simmar alltid
med ryggen ned och fotterna uppåt, lurande på rof. En annan (Sigara) liknar denne men
simmar rätt vänd. — Af Strit-slägtet finnas i varmare länder vissa större arter, hos hvilka
hannarne hafva undertill en kavitet försedd med egendomliga hiunnktiga delar, hvarigenom de
åstadkomma ljnd som likna fågelsång. En af dessa (Cicada orni), i södra Europa, förorsakar
genom sina styng mannans utflytande nr mannaträdet. De små stritarne äro försedda med korta
hoppfötter; en af dem. (Cercopis spumaria) sitter som larv stilla på någon örtstjelk och omger
sig med ett skum som liknar spott, och vanligen kallas grodsputt. — Bladlössen äro en
välbekant ohyra på gröna växter, hvaraf hvarje sort har en eller flera egna arter. Bakpå abdomen
hafva de två utstående rör, genom hvilka utsilas en sötaktig vätska, vanligen kallad
honungs-dagg, som begärligt eftersökes af myror. Efter midsommar få bladlössen vingar och flyga
omkring. Hela sommaren föda de lefvande ungar, men de af dessa, som lefva sist på hösten,
lägga ägg, hvilka utkläckas påföljande vår. — Sköldlösseu göra äfven skada på åtskilliga växter;
hannarne äro bevingade, men observeras sällan, hvaremot honorna suga sig fast vid växters bark,
der de sitta orörliga och lätt tagas för små svampar eller dylikt; så tillväxa de ända till följande
året, då ungarne utkläckas ur deras kropp. Många växter lida häraf, men bland dessa djur
finnas äfven vissa som äro nyttiga. Honorna af en art (Coccus cacti), från Sydamerika, äro till
storlek som en liten ärt och utanpå svartgrå, men då de torkas och rifvas fås af dem det röda
färgstoft som kallas Konsjonell. Af en annau art (C. polonicus), Som träffas på rötterna af vissa
växter i Polen, fås Karmosin.
4:de Ordningen: Fjärilar (.Lepidoptera). Dessa vackra djur, af allmogen
förkortadt kallade Ferlor, hafva ej oegentligt blifvit benämnde djurrikets blommor.
Genom den fägnad ögat känner vid att se deras praktfulla färger och behagliga
rörelser, der de fladdra från blomma till blomma, tyckas de liksom vilja till bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
