Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djur, som räknas till denna ordning, äro: Fästingame eller som de äfven kallas
Flåttame (Ixodes), Oret (Acarm siro), S/cabbkräket [Sarcoptes scabiei) m. fl.
Fästingen, vid ett knappnålshnfvuds storlek, flnDes mest i löfskog. Han borrar sig med
näbben fast i huden på menuiskor och djnr, der han suger blod tills han sväller ut till
mångdubbel storlek. — Oret ser ut som ett litet sandkorn, och finnes oftast i gammalt mjöl, .som
man då säger vara «origt», gammal ost, gammalt klister o. s. v. — Skabbkräket liknar oret
men är mycket mindre. Det borrar sig in i hnden, och förorsakar derigenom den klåda och
sårnad, som utgör denna sjnkdom. Uti skabb hos djur finnas äfven sådana kräk, men af andra
arter, olika för de djurarter hvarpå de förekomma.
Tredje (7:de) Klassen: Sfiorpeljur [Crustacea). Benämningen är kommen
deraf, att de större arterna af denna klassliafva liård, kalkartad kroppsyta; endast
hos de mindre är hon hinnaktig. Fotterna äro 5 eller flere par, blott med några
få undantag. Ett enda slägte vistas alltid på landet, de öfriga äro sjödjur, som
likväl kunna lefva länge i luften; de fleste vistas i liafvel, men några lefva i sött
vatten. De ömsa hud flere gånger, några hvarje år.
l:sta Ordningen Tiofotatle (Decapoda). Fem par fotter, med klor, af hvilka
de främsta ofta äro mycket stora; hufvud och thorax äro sammanvuxne till ett
stycke; ögonen äro rörliga och långt utskjutna, så att de sitta liksom i ändan på
ett skaft. Gälame sitta under kanten på ryggskalet, och magsäcken har sin plats
längst fram nära munnen. Ingen art är giftig, hvarför de ätas af både
men-niskor och djur. Hit höra: Kräftorna [Astacus), Krabborna [Cancer), Kakan
[Palæmon squilla), Landtkrabban (Gecarcinus) m. fl.
Af Kräftorna är Flodkräftan (Astacus fluviatilis) allmän i sött vatten; om dagen ligger hon
mest stilla under stenar, trädrötter o. s. v., men är på natten i rörelse. Då hon går sker detta
nästan alltid med stjerten förut, och häraf säger man oro något som går baklänges, att det går
kräftgången. Hummern (A. marinus) liknar kräftun men är ojemförligt större och fiskas i
mängd vid vår vestra knst. — Krabborna hafva bred kropp med liten stjert, som ligger inböjd
under thorax; den så kallade Taskkräftan eller Krabbtaskan (Cancer pagurus) kan bli ända till
9 tum bred, och anses hafva det läckraste köttet bland alla kräftdjur; allmän vid Sveriges
vestra knst. — Räkan liknar en kräfta men är mindre, finnes äfven inåt Östersjön. —
Landkrabborna i Amerika lägga sinn ägg vid kusterna, men göra om sommaren långa vandringar
inåt landet.
2:dra Ordningen: .1C11111 fö t ter [Amphipodd). Hufvudet afskildt och rörligt,
mod fåstsittande ögon; fotterna vanligen 7 par, med spetsiga klor. Slugten uti
denna ordning iiro: Märlan [Gammarus pudex), Hvalfisldusen [Cyamus ccti),
Grå-suggan (Oniscus asellus) m. fl.
Märlan, cn half tum lång, gulgrå, simmar på sidan, och är allmän i åar och bäckar; säges
förstöru fisknäten. — Hvollisklnsen har plnttad kropp, stjerten outbildad i form af en rundad
led; lcfvcr som parasit på hvaldjur, och har deraf sitt namn. — Gråsuggan lefver på landet
och träffas allmänt i källrar under stenar och på andra fuktiga ställen; lefver af växtämnen.
En liknande art är Vattensuggan (Asellus aquatinus), som finnes allmänt i stillastående sött vatten,
der hon kryper på bottnen men simmar icke.
3:dje Ordningen: Sköld kräftor [Entomostraca). Kroppen täckt med
horn-artadt, tunnt och sköldformigt skal, fotterna äro utan klor och hafva franslika
gäl-bihang. Pilstjertcn [Limulus polyphemus), från varma delen af Atlantiska hafvet,
är vanligen öfver en half aln lång, och stjerten slutas i en lång trekantig tagg.
Do flesta af do öfriga bland dessa djur äro små; hos tfss äro flere arter allmänna
i sött vatten, t. ex. Vattenloppan [Dophnia pulex), som ofta synes i brunns-och
källvatten, der hon simmar liksom hoppande. En del af hithörande arter lefva
såsom parasitdjur på fiskar.
4:de Ordningen: FrailsfÖttcr [Cirrhopoda). De måuglcdade benen äro
spiral-formigt sammanböjda, tvåklufna och försedda med fransar;, kroppen är innesluten
i en mantel, som vanligen är försedd med flere kalkartade skal, och sitter oftast
fastväxt vid klippor olier andra kroppar i hafvet. Af dessa skäl hafva
hithörande djur förr räknats bland Blötdjuren, men deras kroppsbildning och
nervsystem öfverensstämma med Skorpdjurens. De nyss utkläckta ungar ne simma fritt
omkring, och hafva ett helt olika utseende. Bland kända slägten häraf äro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
